Du ska aldrig misslyckas men du får inte heller vara bäst

on the 2015-02-20 @ 10:05:00
Jag har under den senaste veckan märkt hur människor i allmänhet dömer mig otroligt mycket utifrån hur jag väljer att leva. Jag visste från början att det skulle bli min största utmaning någonsin att plugga juridik, träna och jobba samtidigt. Det var ingen tvekan om saken. Det som stör mig är att folk inte förstår. De kan inte sätta sig in i min situation. Jag menar absolut inte att det är synd om mig. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig. Det är inte det jag är ute efter. Folk fattar inte att jag försöker att prestera 100 % i allt. Jag är en sådan person som är allt eller inget. 
 
Jag insåg väl egentligen från början att det skulle vara omöjligt att prestera 100 % på skola, träning och jobb på en och samma gång. Men jag vill att det ska gå. Det är min vision. Det är här folk börjar kritisera. "Hur ska du klara det?", "Det kommer aldrig att gå..." Jag tycker inte att jag kommer upp i 100 % inom alla fält samtidigt ännu men det är drömscenariot. Folk blir irriterade på att jag inte kan göra allt på en gång. De tänker "hoppas att hon misslyckas". Men de VET att jag är så sjukt ambitiös och att jag är envis (tack mormor <3) och det gör dem galna. De stör sig på att jag har ambitioner, de stör sig på att jag brinner för allt jag gör. Det svider så mycket att man kan tro att syra fräter i ögonen på dem. Precis så. 
 
Jag kanske inte kan komma på alla föreläsningar i skolan, jag kanske inte kan komma på alla träningar och jag kanske inte kan jobba alla pass jag vill men jag är så stolt över mig själv att jag går min egen väg och fullständigt skiter i vad alla andra tycker. Jag blir mer och mer övertygad om att det är de som tvivlar på andra som egentligen tvivlar på sin egen förmåga att lyckas. 
 
Jag kom ihåg när jag inte hade ett jobb. Folk dömde och tyckte att jag var bortskämd. Jag skaffade ett jobb och då får de något nytt att klaga på. "Hon kan inte sköta det andra fullt ut" får jag istället höra. Det spelar ingen roll vad jag än gör och hur jag än gör det för de som dömer kommer alltid att döma. De som är avundsjuka kommer alltid att vara avundsjuka. De som är negativa kommer med största sannolikhet alltid att vara negativa, leva ett miserabelt liv. Punkt. Säg till om jag har fel i det avseendet. 
 
Enligt andra så ska jag aldrig "misslyckas". Med det menar jag att jag aldrig ska missa en lektion/föreläsning, träning eller jobbpass och alltid prestera på topp. Jag ska aldrig säga "nej, tyvärr jag hinner inte" för då är jag misslyckad i deras ögon. Jag får aldrig tacka nej till saker om jag känner att jag blir utbränd, sätta ned foten - för då är jag besvärlig, den där som är lat. Samtidigt får jag inte heller vara bäst, vara den som jobbar hårdast, den som har så mycket vilja att jag inte vet vad jag ska göra av den, för det är ju fult. Det är inte okej för då lyckas jag och inte du och då är det ju synd om dem som inte vill jobba för att nå dit de vill. Om de ens vill. Det kanske är för jobbigt för att anstränga sig..? 
 
 

Comments

Kommentera här:

Namn:
remember me?

E-mail: (Publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback