När livet inte kunde bli bättre...

on the 2016-12-21 @ 21:18:43
...SÅ HAR DET BLIVIT ÄNNU BÄTTRE!!!
 
Heeeeej vänner!
 
Alltså jag är så, så, SÅ glad!!! Igår kväll vid 22.30 fick jag mejl från min tränare. Alltså det här är BÄSTA nyheten! Bästa julklappen! Jag är så förväntansfull! Hon hade vidarebefordrat ett mejl från Svenska Konståkningsförbundet att de beslutat att jag är MED i Elitserien till våren!!! Wohooo! Är så SJUKT glad!!! Det kunde inte bli bättre än såhär! Vågade inte skriva något igår för jag visste inte om det var officiellt eller inte. 
 
För er som undrar så tävlar jag nu i A-serien (serien under Elitserien) och har tidigare alltid tävlat i Elitserien. När jag började plugga till jurist i januari 2015 tävlade jag Elitserien våren 2015. Det var extremt svårt att kombinera och allt med skolan var nytt och jag visste inte hur jag skulle plugga. Dessutom jobbade jag väldigt mycket. Säsongen 2015-2016 och (nu) halva säsongen hösten 2016 valde jag därför, i samråd med min tränare, att gå ner till A-serien så att jag kunde träna lite mindre och lägga mer fokus på skolan och slippa känna den press och stress jag gjorde då. Det var nog det svåraste beslutet jag tagit i konståkningen. Tänk er själva att ha tävlat på elitnivå hela livet och sedan frivilligt välja att gå ner i A-serien. Det var fruktansvärt. Jag skämdes för att jag inte kunde göra allt samtidigt och för att jag inte räckte till.  
 
Sedan i A-serien så kände jag att stressen började sjunka lite. Jag kunde byta ut vissa hopp och göra det lite enklare för att hitta tillbaka till säkerheten igen. Jag började få balans i vardagen och om jag inte kunde tävla en helg för att jag hade tenta veckan efter så var inte det hela världen. Det fick mig att se allt från ett helt annat perspektiv. Att värdesätta vad som egentligen är det viktiga med det jag gör. Att inse syftet. Varför åker jag konståkning?
 
Det här året, 2016, bestämde jag mig för att det här är mitt år. Det har jag skrivit hur många gånger som helst här på bloggen. Mitt år. Dags att rycka upp sig. Från den dag jag sa att jag inte skulle tävla Elitserien har jag alltid, alltid tänkt "En dag är jag tillbaka där. En dag kommer jag att kliva ut på isen och vara starkare än jag någonsin varit. Jag kommer att ha landat i mig själv och jag kommer att ha förstått varför jag gör det här." Det här som jag tänkte berättade jag inte för någon. Ingen i familjen, inga vänner, ingen på träningen. Det här var inne i mitt huvud hela tiden. Utan att någon visste om det. Jag tänkte "Försök att vara glad varje dag och var tacksam så kommer du att komma tillbaka dit." Varför sa jag inget då? Jag har lagt upp "Dagens ord" om just det två gånger här på bloggen. Slutsatsen är: Berätta aldrig för någon vad du har för mål för när de får reda på vilka de är så kommer de försöka se till att du inte klarar det och trycka ner dig när du är påväg att lyckas. Jag har fantastiska vänner, träningskompisar och familj men detta ville jag behålla för mig själv. 
 
Det har varit en tuff väg med motgångar men äntligen är glädjen tillbaka! Äntligen går jag ut på isen varje dag och vill göra mitt bästa och göra det jag älskar. Och framför allt; Äntligen är stressen och pressen borta. Lyckan är total! Och det kommer att vara min styrka när jag kliver ut på isen i vår och tävlar i Elitserien igen. Jag känner mig mer redo än någonsin och det kommer att bli tufft med att få ihop det tidsmässigt med allt i livet, men vet ni? Det är värt det. Det är så värt det. Hade jag kunnat spola tillbaka bandet och uppleva allt igen så hade jag utan tvekan gjort exakt samma sak. För jag älskar det här. 
 
Jag tror ibland att det är enormt viktigt att kunna ta ett steg tillbaka, utvärdera, väga för- och nackdelar mot varandra och sedan skapa ny kraft och energi. Att få lite andrum och space. De som inte förstår det och snackar skit istället är osäkra, avundsjuka och rädda att du blir "bättre" än dem, vad "bättre" nu innebär. 
 
Så nu är det bara fortsätta att kämpa på. Träna så mycket jag bara kan. Göra allt i livet så bra jag kan. Träna på svårare hopp, se över programmen. Jag är så extremt taggad! Kunde inte sluta le idag på träningen! Det här är mitt liv. Mina beslut och jag gör det bara för min skull. Allt är möjligt, kom ihåg det. 
 
❤️
 
 
 
 

Comments

Kommentera här:

Namn:
remember me?

E-mail: (Publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback