I've got a feeling

on the 2017-03-21 @ 22:46:48
Ni som har följt bloggen ett tag vet (om inte annat så har ni nog listat ut, haha) att jag är en känsloperson men ingen känslig person. Jag tänker och styrs för det mesta av mina känslor. En del människor är auditiva, andra är visuella men jag är definitivt kinestetisk. Det är min insida, mina känslor och mitt sinne som styr min vardag och hur jag lever.
 
Jag kom till insikt med en sak som jag känt länge nu. Däremot har jag aldrig lyckats sätta ord på vad den känslan faktiskt varit eller hur den uppkommit. Känslan upplevs blandad för det är en av de känslor som gör mig sådär lyrisk och extremt inspirerad och peppad på livet. Den andra sidan är den jag inte riktigt kunnat identifiera. Förrän nu. Den känslan är lite mer tom skulle jag säga. Eller mer förvirrande kanske. Den känns annorlunda än alla andra känslor men ändå ligger den så varmt om hjärtat och den betyder mycket för mig. Känslan har väl inget namn antar jag men jag får den ibland för att jag vill så mycket i livet. Det är känslan. Känslan att vilja så mycket så att jag nästan spricker. Känslan att göra allt jag vill och njuta av det hundratusentals gånger. Det känns nästan som att jag vill explodera av att så mycket vilja inom mig vill ut.
 
Jag vill åstadkomma saker, hjälpa människor, fylla andras hjärtan med skratt och lycka, resa, och minst hundra saker till. Just nu känner jag att det är så mycket känslor som vill ut. Jag vill låta kreativiteten flöda och skapa saker. Uppleva saker. Jag vill inte sitta och vänta på att det jag vill göra kanske kommer att inträffa eller kanske inte. Jag vill ha allt här och nu. Göra allting här och nu. Kunna låta kreativiteten som fylls inom mig florera. Kastas ut i världen. Jag vill göra saker jag är rädd för. Söka det där jobbet som jag tror att jag aldrig kommer att få bara för att prova. För att prova. För att våga prova ger mig så mycket styrka. Att falla ner för att klättra upp och vara ännu starkare. Jag vill prova saker som känns jobbiga och göra dem i alla fall för att i efterhand inse att det inte var så farligt. Ibland måste man bara börja och jag vill börja nu. Ut med allt. "Gör det du älskar" säger hjärnan till mig. Och det gör jag i dagsläget men jag vill hinna med ännu mer. Jag vill att det ska finnas mer tid. Att dygnet ska ha fler timmar. 
 
Ja, jag är en typisk känsloperson. Jag har så mycket passion för det jag gör och det jag vill göra och det är passionen som gör att jag hela tiden drivs framåt. Oavsett hur dålig dagen varit så tror jag alltid i slutet av dagen att det kommer att vända. För det gör det. Att hålla den lilla, lilla låga som kallas passion vid liv. Det känns som att jag har små lågor på ett åkerfält som ligger och väntar på att bli plockade. Och den känslan är rätt fantastisk ändå. Jag gillar den. 
 
Jag låter säkert helt knäpp men tankarna flyger alltid iväg när jag sitter och skriver och mina liknelser är inte alltid de bästa, haha. Är det någon av er som känner igen er?
 
Haaa deee! ❤️

Comments

Kommentera här:

Namn:
remember me?

E-mail: (Publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback