Risken var 1 %

on the 2018-08-12 @ 22:43:15
Hej hörrni!
 
Bloggen är rätt tråkig tror jag ni tycker och inläggen är så sjukt långa men jag har haft så mycket att skriva om på senaste tiden så då kommer allt ut här, haha. Ganska skönt att skriva av sig faktiskt och ni som inte pallar läsa kan ju bara scrolla vidare liksom. :) 
 
Jag ska uppdatera lite om det här med min "allergiska reaktion". Jag skulle ju tränat i torsdags hela dagen men det blev bara ett pass p.g.a. klådan och så vidare (se tidigare inlägg). Sen åkte jag till träningen i fredags i hopp om att kunna träna. Påväg dit kände jag att det var typ obehagligt att andas. Inte liksom svårt att andas men bara ett obehag i luftvägarna långt ner i bröstet liksom. Jag joggade lite och kände bara att "det här är inte min kropp, nånting är fel, jag ska inte må såhär. Så jag ringde 1177 (för andra gången) och förklarade allt på nytt och att jag fått en allegisk reaktion förmodligen av hallon men jag visste egentligen inte vad. Jag förklarade att det kändes obehagligt att andas och så. Sköterskan bad mig ha "is i magen" och äta antihistamin en gång om dagen tills den här reaktionen var över men inte träna eftersom symtomen förstärktes av det. 
 
Så det var bara att åka hem från ishallen igen med klådan och utslagen kvar på kroppen. På natten mellan fredag och lördag sov jag knappt någonting (igen) eftersom klådan var brutal och utslagen blev bara värre och värre. Att ha klåda i mer än två dygn tär otroligt mycket på tålamodet och krafterna så jag var helt slut när jag vaknade på lördag morgon. Jag ringde närakuten igen för att jag behövde något mot klådan och stod inte ut. Jag började googla på vad det kunde vara för något och tillslut fick jag svar på vad det skulle kunna vara. Det var nässelutslag som man kan få av läkemedel, framförallt penicillinpreparat. Äntligen någonting som lät rimligt. Så jag sa det till sköterskan på närakuten och till den andra läkaren jag fick träffa på lördagen (igår). Jag sa att jag tycker att det är så sjukt att jag sitter hemma och googlar fram min diagnos när jag har pratat med två sjuksköterskor på 1177, träffat en sjuksköterska på näraktuen i torsdags OCH träffat en läkare i torsdags. Till samtliga sa jag att jag avslutade penicillinkuren med Kåvepenin på tisdagsmorgonen. Och herregud Kåvepenin är ett av de vanligaste penicillinen människor får och de känner inte ens till biverkningarna!? Tycker ärligt talat att det är skamligt. Risken för att få det är 1 % och självklart utgjorde jag den lilla, lilla procentenheten. :)
 
Nåvål, igår morse satt jag där igen och fick träffa en annan läkare och jag sa att jag hade fått nässelutslag som en biverkning av penicillinet. Man kan, enligt min googling, få det upp till så sent som en månad efter avslutad kur. Jag sa att jag inte står ut med klådan längre och måste få något för det. Så jag har fått tabletter som ska verka lugnande mot klådan som jag tar varje kväll. Sen ska jag ta fem kortisontabletter varje morgon i fem dagar för att bli av med utslagen. Sen ska jag ta en antihistamintablett varje morgon. 
 
Vet ni? Jag hatar tabletter! Jag har sagt det så många gånger men det är alltid såhär "Ta en tablett för det här. Jaha, oj, har du fått nässelutslag, ta fem tabletter för utslagen, en för klådan och en för hämmande av histamin i kroppen" blablablaaaa. Är så trött på det...  
 
Hur mår jag nu då?
Inatt kunde jag sova lite. Jag var bara uppe fyra gånger tror jag. Klådan är fortfarande rejäl och går i vågor. Helt plötsligt blossar nya utslag upp och sen försvinner de. Men det är typiskt för nässelutslag. Däremot var jag svullen under brynbenen i torsdags och fredags. Idag är det bättre men nu är jag istället svullen i pannan och mellan brynbenen känns det som att ett horn ska växa ut liksom, haha. Det är inget man ser om man inte står nära men om man känner på min hud så är den svullen och ojämn. Men att ha sån här klåda gör tillsut att man grips av panik. Alltså det har varit hemskt och då har jag ändå haft mina kroniska eksem hela livet och vet hur jobbig klåda kan vara. Fredag till lördag tror jag inte att vilopulsen gick under 90 slag någon gång. Helt sjukt. 
 
Jag håller tummarna för att det här ska bli bra nu inom kort. Imorgon ska jag våga mig på att träna igen och hoppas att kroppen vill jobba med mig. Hälsan kommer först är det jag tänker nu och sen får allting bli som det blir. 
 
För att avsluta det hela kan jag visa en bild på hur jag såg ut igår kväll. TIll att börja med är jag ju inte vacker utan smink men utslagen gör inte saken bättre. Men wtf jag pallar inte bry mig om folk tycker jag är ful så here we go. Och den här bilden är liksom en lightversion av hur jag sett ut på hela kroppen. Oredigarad också kan jag tillägga. Förstår ni nu att jag haft det rätt så slitigt de senaste dygnen?
 
Förlåt att jag ser så himla ängslig ut men jag var och är så trött på det här nu. 
 
Hoppas att ni mår bra i alla fall! Nu ska jag sova och hoppas att jag får sova hela natten. ❤️
Kram ❤️

Comments

Kommentera här:

Namn:
remember me?

E-mail: (Publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback