Självrespekt och självdistans

on the 2018-07-11 @ 23:37:12
Hej allihopa!
 
Jag vet att jag skriver det varje gång jag bloggar men jag är inte den bästa på att uppdatera här. Sommaren är nästan mer hektisk än under hösten och våren. Från i maj har jag haft planerat varje vecka exakt vad jag ska göra fram till vecka 35. Jag kan nästan säga exakt på dagen vad jag ska göra under hela sommaren. Och då är sommarlovet runt 10-12 veckor. Visst är det sjukt ändå? Till största delen är jag iväg och tränar konståkning men just nu är jag hemma och jobbar. 
 
Jag har den senaste tiden reflekterat väldigt mycket över mitt liv, i vilken fas i livet jag är i, hur allt kommer bli om ett år, o.s.v. Jag är inte rädd för att plugga på universitetet. Jag har pluggat på universitet i 6 år heltidsstudier. Det jag redan nu tycker ska bli "jobbigt" är att ta examen och komma ut i arbetslivet. Vem vill anställa mig? Jag kan ju ingenting. Typ så tänker jag. Alla är ju barn i början men jag tror liksom inte att någon vill anställa mig för att jag inte kan något. Någonstans måste jag ju börja och det är bara att lära sig och jobba sig framåt och skaffa sig arbetslivserfarenhet. Men ändå!! Ni som är i min ålder, förstår ni vad jag menar? 
 
Sen är det verkligen dags för mig att ge mig själv lite mer cred. Såhär är det. Jag har inte de högsta betygen på juristprogrammet, jag ser mig inte som varken begåvad eller särskilt talangfull inom yrket. Men. Jag har bestämt mig för att jag ska bli jurist. Till vilket pris som helst. Vissa har lätt för sig när de pluggar, andra har det inte. Under alla mina skolår (inkl. grundskola och gymnasieskola) har jag alltid haft svårt att prestera på prov, skriftliga prov, inlämningsuppgifter osv. Men jag har alltid varit stark muntligt. På muntliga redovisningar, i diskussioner etc. Och jag var så jävla stolt över mina gymnasiebetyg. Jag var så bra, haha (nej, jag hade inte MVG i allt). Men på universitetet och framförallt på juristprogrammet premieras inte muntliga prestationer alls. Inte ens lite. Du kan få ett fåtal poäng som du kan addera till tentan men i slutändan handlar det alltid om skriftliga, individuella prov. Och samtidigt fattar jag det för hur ska man annars ta reda på vad varje enskild individ kan? 
 
Hur som helst. Sen måste jag bara fatta (för jag gör typ inte det) att jag elitidrottar vid sidan av mina heltidsstudier, att jag jobbar för att tjäna mina egna pengar och kan försörja mig själv och att jag dessutom ska ha "ett liv" utanför det. Hur många elitidrottar på juristprogrammet? Jag har ingen aning om hur många det är men jag har aldrig under mina 3,5 år hört en enda som gör det. Min hjärna jobbar typ på ett annat sätt känns det som. Otroligt många på juristprogrammet är extremt duktiga, har känsla för yrket och är mönsterelever. Jag är inte det. Om jag bara skulle sitta och plugga hela tiden skulle jag bli deprimerad eller utbränd. Jag är helt övertygad om det. Jag skulle verkligen inte må bra. Jag har så mycket annat jag också vill hinna med. Livet är så mycket större än en utbildning på pappret liksom. Och jag förkastar inte den akademiska världen så missuppfatta mig inte, haha. Men jag känner bara såhär att liksom jag är annorlunda typ. Jag har alltid gjort och varit annorlunda än alla andra. Hela livet. Alla gör "det man ska" och det är inget fel i det, ni får inte missuppfatta mig gällande det heller. Men jag har liksom alltid gjort det som jag trott varit rätt. Hållt mig till det som betyder allra mest i livet. Och ändå tycker jag inte att jag gör tillräckligt. Men jag gör det på mitt sätt. Och att jag gör det på mitt sätt och inte på "rätt sätt" känns så läskigt men ändå så bra. För jag mår bra. Jag är inte den smartaste människan men jag elitidrottar för tusan samtidigt som jag pluggar på en av de svåraste utbildningarna i Sverige. Jag har hög arbetsmoral, är ambitiös, stresstålig och disciplinerad istället. Fatta!! Hur sjukt är det inte ändå? Trots det kan jag ändå vara åttonde bästa konståkerskan i Sverige, jobba, umgås med vänner (en gång varannan månad knappt, hahah) och må bra. Jag känner att jag mår bra. Och den känslan är helt fantastisk! 
 
Mamma har alltid sagt till mig sen jag var liten att "skaffa dig en bra utbildning för det kan ingen någonsin ta ifrån dig". Och det är så sant. En utbildning kan ingen ta ifrån dig. Den har vi alla jobbat för själva och tjänat ihop. Och jag kommer att jobba för allt som är mitt hela livet. Jag ska ta min juristexamen, få ett jobb som jag trivs med, flytta hemifrån, skaffa mig min drömbil, resa. Jag ska göra allt det där. Och är det någonting jag har lärt mig av att plugga till jurist samtidigt som jag elitidrottar så är det att ingenting sker över en natt. Saker och ting kräver så mycket tålamod och envishet. Jag vill flytta hemifrån en dag. Självklart vill jag det. Men det kommer att ta ett tag och det är bara att acceptera. Min första bil kommer med största sannolikhet inte att vara min drömbil men vad gör det då? Jag måste ju börja någonstans.
 
Och det bästa av allt är att jag ska vara självständig. Det målet hade jag redan som 13 åring. Jag ska klara mig själv. Jag kommer alltid att vara en kvinna med mycket skinn på näsan. Det är något jag fått de senaste åren bara. Jag säger till när jag tycker att saker och ting är fel eller orättvisa. Jag är inte konflikträdd. Jag låter inte personer styra mig hur som helst som att jag vore deras produkt eller någons accessoar. Jag är inte en person som finns tillhands på alla andras villkor eller för folk som bara ska bry sig ibland. Jag står för det jag tycker. Jag är ärlig. Jag är lojal. Och nej, jag går inte runt och är arrogant och tror att jag är bättre än alla andra för jag är till 100 % en riktig mjukis på insidan, det kan jag verkligen lova. Men utåt upplever jag att jag som kvinna måste vara mer bestämd på utsidan för att bli bemött med respekt och bli tagen på allvar. För som jag har sagt så många gånger förut: Man får inte respekt, man tar den. 
 
Jag hoppas att det här inlägget inte kändes helt värdelöst att läsa. 
Var rädda om er!
Godnatt! ❤️
 
 

Comments

Kommentera här:

Namn:
remember me?

E-mail: (Publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback