20 år senare

on the 2018-05-02 @ 22:14:10
 
Hej på er!
 
La precis upp en bild på Instagram om att jag åkt konståkning i 20 år och att jag varit aktiv tävlingsåkare i 18 år. Helt sjukt vad åren går. 20 år. Helt sinnes! Har levt i 24 så det är ju nästan hela livet. Det känns som att konståkningen får en större och större plats i hjärtat och passionen till sporten är annorlunda nu när jag är äldre jämfört med när jag var yngre. Det känns som att konståkningen är mitt kall i livet, liksom. Även om juridik är otroligt intressant, viktigt, spännande och roligt så kommer den aldrig att ha samma plats i hjärtat som konståkningen. De bästa minnena i livet kommer från konståkningen. När man tar studenten är man ju runt 18-19 år och det är det häftigaste många ungdomar varit med om. Men jag tyckte helt ärligt inte att studenten var så rolig. Visst jag hade gått ut skolan och så men jag skulle ju fortfarande plugga vidare så skolan tog ju ändå inte slut, haha. Och att tävla på SM eller Nordiska Mästerskapen var så mycket större än att ta studenten. 
 
 
Nu håller vi på med vår uppvisning som vi ska ha med konståkningen och jag har koreograferat två nummer (2,5 typ). Och när jag har gjort det så känner jag verkligen att jag borde jobba som koreograf på heltid. Jag borde flytta till USA eller Kanada och jobba som koreograf där för jag känner att jag är bra på det och skulle kunna lära mig så mycket där borta! Problemet med mig är att jag vill göra allt. Jag vill vara jurist, koreograf, makeup artist, författare, kriminolog, kriminalkommisarie, alltså den här listan kan bli hur lång som helst. Sen uppstår ännu fler problem när jag ska rikta in mig på vilken typ av jurist jag vill bli. Då tillkommer ju minst lika många problem till. Och jag måste ha mycket att göra för jag blir så låg annars. Ju mer jag gör, desto mer får jag gjort. Jag har liksom tänkt på om jag har ADHD eller något men alltså jag tror inte det trots allt, för jag kan ändå hålla koncentrationen rätt bra och hålla fokus, är organiserad, planerar min tid, o.s.v. Det är ju verkligen tur att jag är singel för hur skulle det annars gå? Ba "ses om en månad" haha. Nej, men jag tycker verkligen att det finns så mycket roligt att göra i livet och jag förstår inte hur andra inte kan ha samma problem som jag. Eller det kanske ni har? Har ni det, haha? Mitt dilemma är att jag vill för mycket. Kan man ens vilja för mycket? 
 
Nu ska jag sluta flumma iväg. 
Var rädda om er och ha en trevlig kväll. 
 
Dagens ord: Life is tough, but so am I. ❤️

Comments

Kommentera här:

Namn:
remember me?

E-mail: (Publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback