Tråkigt småfix

on the 2018-09-13 @ 13:18:01
Hej vänner!
 
Vi har inte hörts på ganska exakt en vecka nu. Dagarna går så fort så jag hinner inte inse att jag inte uppdaterat här. Tävlingen i Luleå gick sådär. Kom på en tionde plats men det är ju hoppen jag har problem med. Pallar inte skriva allt jag gjorde/inte gjorde för det tar så lång tid, haha. Ni som kan konståkning fattar ju protokollen och kollar säkert där om ni vill. Det sitter i huvudet i alla fall vilket är jobbigt men jag ska göra mitt bästa för att blicka framåt på säsongen nu. 💪🏼
 
Igår hade vi möte med jobbet och dagen bestod bl.a. av lunch på Grand Hotel i Saltis. Jag tänkte äta rödingen först men jag vill äta mer vegetarisk mat och är dålig på att laga det själv så då tog jag en grillad avokadosallad istället. Herregud vad god den var. Men rödingen såg så underbart god ut också. 😍 
 
Grillad avokadosallad
 
 
Idag har jag haft småsaker att fixa här hemma. Har beställt lösögonfransar från USA för ett tag sedan som har kommit in till Sverige men jag har behövt betala tull två gånger för att de skickat två paket (tror jag i alla fall) men jag har bara betalat för en beställning. Så konstigt. Det blev strul med det första paketet så de skickade ett nytt paket, plus det första paketet också verkar det som. Jaja, hoppas det där löser sig. De är sjukt fina, ska visa bilder sen när jag väl fått dem! Sen har jag behövt returnera en skolbok som var fel, beställt ny, bla bla bla. Bara massor med småfix som tar tid och är så galet tråkigt men som måste göras. 
 
Nu har jag kommit en bit på vägen och det känns skönt när jag kan bocka av allt från listan. 😃
 
Senare idag blir det träning och nu tänkte jag fortsätta här med alla mina projekt, haha. 
 
Vi hörs!
Haaa deee! ❤️
 

Otur

on the 2018-08-30 @ 10:43:13
Hej vänner!

Jag vet inte hur mycket otur jag har med hälsan det här året och jag ska försöka sammanfatta mig kort. Inser nu när jag skrivit klart att det blev aslångt ändå haha, standard jag. När jag åkte hem från Kanada blev jag magsjuk på flyget. Det var det absolut värsta sjukmässigt som jag varit med om. Jag satt i flygplansstolen och helt plötsligt började det svartna för ögonen. Ni vet, som det kan bli när man reser sig för snabbt. Jag brukar ha "problem" med det ganska ofta och kan känna mig lite snurrig om jag ställer mig upp men det här var på en helt annan nivå. För det första satt jag ner så jag förstod inte varför det svartnade så mycket. Jag började kallsvettas och reste mig upp för att gå på toa och försöka förstå vad som hände. När jag reste mig upp slutade jag att se helt. Jag såg absolut ingenting. Kabinen var nedsläckt och när toadörren öppnades reagerar man ju normalt på att det är ljust för ögonen. Men mina ögon reagerade inte alls. Det var helt svart. Kvinnan som var på toa innan mig frågade "are you okay?" och jag svarade "no, I can't see anything" och förstod fortfarande inte vad det var som hände. Jag hittade inte ens toalettdörren utan fick leta mig fram som en blind människa. Jag satte mig ned på toan och tänkte att det skulle bli bättre om jag la huvudet mellan knäna så det gjorde jag och det började flimra lite för ögonen. Sen knackade en flygvärdinna på och öppnade dörren utifrån och frågade hur jag mådde. Tjejen som satt bredvid mig på planet hade alltså kallat på hjälp för hon hörde att jag sa att jag inte kunde se något. Ett stort tack till henne. ❤️
 
Flygvärdinnan hjälpte mig ut från toan och jag fick dricka lite Coca Cola och lägga mig på golvet i en "smal korridor" i mitten av planet med fötterna i högläge. Hon var så himla snäll den här flygvärdinnan och höll i mina fötter och sa "just relax, everything will be okay". Hon var så lugn. Synen kom tillbaka och folk började ju titta vad som hände och speciellt folk som gick förbi i korridoren. Så hon sa till folk som stannade och tittade att "sir, could you please keep walking?" och sånt så att jag skulle få vara så privat det bara gick. Sen fick jag sitta i en flygvärdinnestol en timme och vila som man kunde sitta lite skönare i och de drog för gardinerna. Jätteskönt när man mår dåligt. Men jag hade magkramper och mådde fortfarande inte bra. 
 
Sen bröt allt ut. Jag kände mig illamående och satte mig på en flygvärdinnestol längst bak i planet där det fanns toaletter och sen började jag kräkas. Vi behöver inte gå in på detaljer mer än att det var hemskt. Jag hade ungefär 6-7 h kvar av flygtiden då. Där satt jag resten av resan och mådde pissdåligt. Jag som inte gillar offentliga toaletter och bakterier på flygplan m.m. struntade i det helt för jag blev så trött så jag hängde liksom med huvudet längs med väggen, lutade mig åt alla håll för att kunna få vila men det var fruktansvärt. Flygvärdinnan som tagit hand om mig så väl kom tillbaka från sin tupplur och frågade mig om jag ville ha te, "buljongsoppa", bröd, m.m. Kunde knappt svälja buljongen så den drack jag inte ens av. Bröd ville jag inte ha och jag drack pyttelite te. 
 
Inför landningen fixade hon en ledig plats åt mig längst bak i flyget så efter att planet hade åkt av landningbanan kunde jag gå in på toaletten om jag behövde. Hon var helt fantastisk den här kvinnan och inte alls rädd att bli smittad eller tittade på mig som att hon var äcklad över att jag satt längst bak i flyget och kräktes i en spypåse. 
 
Sen kom jag till Amsterdam och skulle byta flyg. Jag hade 4 h paus i Amsterdam och ville ju bara hem till sängen. Ringde mamma och sa att jag blivit magsjuk och mådde så fruktansvärt dåligt. Alla vet vi hur det känns när man är magsjuk och inte har energi i kroppen. Man orkar ju ingenting. Så jag gick till toan igen. Jag hade några spypåsar med mig i reserv och tur var väl det för när jag gått en bit ifrån toan påväg till passkontrollen så kände jag att jag mådde illa. Så jag (förlåt för mycket info) satte mig under en rulltrappa och gömde mig så mycket det gick och kräktes i den där påsen igen. Jag såg ut som ett lik och hade ju inte varken ätit eller sovit. 
 
Påväg mot passkontrollen så stod jag där i kön och sen blev det min tur och jag gick fram. Då började det svartna för ögonen igen och jag såg nästan ingenting. Jag lade fram pass och boardingkort men hängde mig bara över disken för jag varken såg eller hörde vad de sa till mig. De var två personer där just då så världens snällaste kille tog mina saker och hjälpte mig till en bänk där jag kunde sitta. Sen kallade han på sjukvården och det var så jag hamnade i sjukstugan. Jag orkade inte ens gå dit så jag åkte i rullstol. Har aldrig hänt någonsin. Jag var helt slut. Att gå på flygplatser är ganska långa sträckor och min kropp hade ju ingen som helst energi till att ta sig från A till B.
 
Jag blev utvärderad och fick en spruta mot illamåendet och magkramperna men magsjuka kan man ju inte göra så mycket åt. Jag hade normalt blodtryck men hög vilopuls. Jag fick ligga där i en säng i en timme med filt och försökte slappna av så mycket det gick. Väldigt snälla och trevliga läkare också. 
 
Sen gick flyget från Amsterdam hem till Stockholm och då kände jag mig fortfarande dålig så jag fick som tur var sitta längst bak i flyget i en flygvärdinnestol men helt slutkörd. Jag däckade direkt i sängen när jag kom hem. Orkade inte duscha förrän senare, har ännu inte packat upp allt ur resväskan och sov i 12 h. Jag börjar få krafterna tillbaka som tur är och det verkar gå åt rätt håll. Det är 48 h sedan jag senast kräktes så det är bra. Jag har bara sån himla otur. Det var tydligen någon/några på bröllopet som blev sjuka redan då så jag blev säkert smittad där. 
 
Jag är glad över att vara hemma i alla fall. Och ett stort tack till flygvärdinnan, till tjejen som kallade på hjälp, till killen i passkontrollen och till läkarna på flygplatsen. Det finns bra människor därute. ❤️
 
Hoppas att ni mår bra! Jag ska försöka lägga upp mer bilder från Kanada inom kort. 
Kramar så hörs vi snart igen! ❤️
 

Så jäkla lycklig!!

on the 2018-08-25 @ 15:50:04
Hej vänner! (Eller godmorgon för min del)

Sedan i tisdags har jag varit i Kanada och jag har det hur bra som helst här! Jag är i Edmonton men har varit på olika ställen runtom som t.ex. Banff, Canmore och Calgary. 

För er som undrar vad tusan jag gör här och är nyfikna när ni sett bilder på insta så är det för att jag har vänner här och är bjuden på ett bröllop! 😍

Bröllopet är idag och det ska bli så himla kul! Det blir över 200 gäster och igår hjälpte jag till att dekorera lokalen där festen är. Dekorationerna är så vackra och blommorna är magiska! De har gjort det mesta själv men det ser ut som att det varit en hel firma här och hjälpt till. Det enda de fått hjälp med är stolarna vid matborden. Allt annat är deras egna saker. Det var massor med folk som hjälpte till igår av familjemedlemmar, brudtärnor m.fl. Tänk om man kunde träffa en man och få ett sånt fint bröllop själv någon dag. Vore drömmen! 🙆🏼‍♀️

Bröllopet är i kyrkan och det är en stor kyrka och samma som Wayne Gretzky gifte sig i. 

Nej, men alltså det här kommer att bli så jäkla fint och jag är så taggad på att fixa hår och smink innan och hoppa i långklänningen som jag har med mig. 😍

Ni ska få se bilder. Flera av er vill se massor med bilder och jag har massor men det är så svårt att välja vad jag ska lägga upp på insta hahahah. 😂 Jag ska lägga upp mer här också när jag är hemma i Sverige. 🇸🇪

Nu ska jag gå upp! 
Hoppas ni har en toppendag i Sverige! Jag är så taggad för idag och alla är helt underbara och snälla mot mig. Helt sjukt vilka fina månniskor det finns! Mer sånt till Sverige tack! 

Haaa deee! 💍❤️

Dagens ord: "Be somebody that makes everybody feel like a somebody." 

(null)

(null)

(null)

(null)


Den bästa

on the 2018-08-20 @ 13:08:20
Bild på Catarina och mig i Nyköping när vi klättrade upp på ismaskinen. 😂
 
Hej vänner!
 
Hur mår ni? Jag gillar att det aldrig är någon som kommenterar här på bloggen och faktiskt svarar på mina frågor. 😂 
 
Har glömt att säga att jag träffade Catarina i Nyköping. För er som inte vet vem det är så är det en av mina koreografer som jag jobbat med sedan 2011. Hon är en stor inspiration för mig och om jag någon gång blir ens hälften så bra koreograf som henne så kan jag dö lycklig. Hon är fantastiskt duktig! Jag ser upp till henne så mycket. ❤️ Jag förstår inte hur hon kan plocka idéer från luften och göra vad som helst av det, till vilken musik som helst. Hon har alltid gett mig det där lilla extra och jag är så tacksam för det. Jag kommer aldrig glömma det året jag var i USA (minns inte exakt vilket år) och jag skulle ha ett nytt kortprogram. Jag hade valt och klippt musiken jag skulle åka till och jag gillade den. Men jag kände inte innerst inne att "det här känns". Och om det är något jag är så fruktansvärt pedantisk med så är det musiken. Den ska vara perfekt. Och den ska passa mig perfekt. Det brukar vanligtvis ta ungefär två år för mig att hitta musik. Men det är också då jag vet att det är så jälva bra och att alla går runt i ishallen och snackar om hur bra det var! Och jag kände inte så med den musiken jag hade med mig. Så dagen innan vi skulle jobba tillsammans när jag låg i sängen på eftermiddagen så mejlade jag henne musiken och sa hur jag tänkte kring den och vad hon tyckte. Sen skickade hon ungefär 5-6 låtar som var färdigklippta för ett kortprogram och skrev "lyssna igenom och om du hittar något är det bara att ta det du vill ha". För er som inte kan konståkning så är det hur generöst som helst. Vanligtvis tar koreografen betalt för att klippa musik och mejlar inte över färdigklippta filer så ni kan förstå hur tacksam jag blev när jag fick en bunt med låtar att lyssna på. ❤️
 
Sen har jag ju jobbat med Tom i lika många år också. Och han är ju för underbar! Helt klart roligaste människan att jobba med. 😂 Till att börja med är ju hans blandning av både svenska och engelska helt underbar. Eller när han ska översätta och säga "more space" och översätter det till "mera rymd". 😂 Eller när man stod där i ishallen i Colorado och någon åkte program i ishallen via de vanliga högtalarna och Tom stod med min musik i sina egna hörlurar. Jag hörde alltså inte min egen musik och sen säger han "go" och så ska man köra igenom det han precis visat. Hahah, så kul. 😂 Kommer alltid att komma ihåg allt det där. Eller när han klippte om mitt korta förra året när vi var i Nyköping. Det var till och med så att han erbjöd sig att hjälpa mig med det. Det är så sjukt vilka koreografer jag har. När vi gjorde korta förra året så hade vi så sjukt kul. För er som har sett mitt korta så kan ni förstå att det har varit en del skratt bakom alla rörelser. Försök att flytta modern dans till isen. Det är inte det lättaste kan jag säga. Och hur många gånger har jag inte ramlat i stegsekvensen i korta? 🤣 Men jag älskar det programmet. Det är så genialiskt och Tom är bäst!! 
 
Hoppas ni får en härlig måndag!
Haaa deeee! ❤️
 
 
 

Risken var 1 %

on the 2018-08-12 @ 22:43:15
Hej hörrni!
 
Bloggen är rätt tråkig tror jag ni tycker och inläggen är så sjukt långa men jag har haft så mycket att skriva om på senaste tiden så då kommer allt ut här, haha. Ganska skönt att skriva av sig faktiskt och ni som inte pallar läsa kan ju bara scrolla vidare liksom. :) 
 
Jag ska uppdatera lite om det här med min "allergiska reaktion". Jag skulle ju tränat i torsdags hela dagen men det blev bara ett pass p.g.a. klådan och så vidare (se tidigare inlägg). Sen åkte jag till träningen i fredags i hopp om att kunna träna. Påväg dit kände jag att det var typ obehagligt att andas. Inte liksom svårt att andas men bara ett obehag i luftvägarna långt ner i bröstet liksom. Jag joggade lite och kände bara att "det här är inte min kropp, nånting är fel, jag ska inte må såhär. Så jag ringde 1177 (för andra gången) och förklarade allt på nytt och att jag fått en allegisk reaktion förmodligen av hallon men jag visste egentligen inte vad. Jag förklarade att det kändes obehagligt att andas och så. Sköterskan bad mig ha "is i magen" och äta antihistamin en gång om dagen tills den här reaktionen var över men inte träna eftersom symtomen förstärktes av det. 
 
Så det var bara att åka hem från ishallen igen med klådan och utslagen kvar på kroppen. På natten mellan fredag och lördag sov jag knappt någonting (igen) eftersom klådan var brutal och utslagen blev bara värre och värre. Att ha klåda i mer än två dygn tär otroligt mycket på tålamodet och krafterna så jag var helt slut när jag vaknade på lördag morgon. Jag ringde närakuten igen för att jag behövde något mot klådan och stod inte ut. Jag började googla på vad det kunde vara för något och tillslut fick jag svar på vad det skulle kunna vara. Det var nässelutslag som man kan få av läkemedel, framförallt penicillinpreparat. Äntligen någonting som lät rimligt. Så jag sa det till sköterskan på närakuten och till den andra läkaren jag fick träffa på lördagen (igår). Jag sa att jag tycker att det är så sjukt att jag sitter hemma och googlar fram min diagnos när jag har pratat med två sjuksköterskor på 1177, träffat en sjuksköterska på näraktuen i torsdags OCH träffat en läkare i torsdags. Till samtliga sa jag att jag avslutade penicillinkuren med Kåvepenin på tisdagsmorgonen. Och herregud Kåvepenin är ett av de vanligaste penicillinen människor får och de känner inte ens till biverkningarna!? Tycker ärligt talat att det är skamligt. Risken för att få det är 1 % och självklart utgjorde jag den lilla, lilla procentenheten. :)
 
Nåvål, igår morse satt jag där igen och fick träffa en annan läkare och jag sa att jag hade fått nässelutslag som en biverkning av penicillinet. Man kan, enligt min googling, få det upp till så sent som en månad efter avslutad kur. Jag sa att jag inte står ut med klådan längre och måste få något för det. Så jag har fått tabletter som ska verka lugnande mot klådan som jag tar varje kväll. Sen ska jag ta fem kortisontabletter varje morgon i fem dagar för att bli av med utslagen. Sen ska jag ta en antihistamintablett varje morgon. 
 
Vet ni? Jag hatar tabletter! Jag har sagt det så många gånger men det är alltid såhär "Ta en tablett för det här. Jaha, oj, har du fått nässelutslag, ta fem tabletter för utslagen, en för klådan och en för hämmande av histamin i kroppen" blablablaaaa. Är så trött på det...  
 
Hur mår jag nu då?
Inatt kunde jag sova lite. Jag var bara uppe fyra gånger tror jag. Klådan är fortfarande rejäl och går i vågor. Helt plötsligt blossar nya utslag upp och sen försvinner de. Men det är typiskt för nässelutslag. Däremot var jag svullen under brynbenen i torsdags och fredags. Idag är det bättre men nu är jag istället svullen i pannan och mellan brynbenen känns det som att ett horn ska växa ut liksom, haha. Det är inget man ser om man inte står nära men om man känner på min hud så är den svullen och ojämn. Men att ha sån här klåda gör tillsut att man grips av panik. Alltså det har varit hemskt och då har jag ändå haft mina kroniska eksem hela livet och vet hur jobbig klåda kan vara. Fredag till lördag tror jag inte att vilopulsen gick under 90 slag någon gång. Helt sjukt. 
 
Jag håller tummarna för att det här ska bli bra nu inom kort. Imorgon ska jag våga mig på att träna igen och hoppas att kroppen vill jobba med mig. Hälsan kommer först är det jag tänker nu och sen får allting bli som det blir. 
 
För att avsluta det hela kan jag visa en bild på hur jag såg ut igår kväll. TIll att börja med är jag ju inte vacker utan smink men utslagen gör inte saken bättre. Men wtf jag pallar inte bry mig om folk tycker jag är ful så here we go. Och den här bilden är liksom en lightversion av hur jag sett ut på hela kroppen. Oredigarad också kan jag tillägga. Förstår ni nu att jag haft det rätt så slitigt de senaste dygnen?
 
Förlåt att jag ser så himla ängslig ut men jag var och är så trött på det här nu. 
 
Hoppas att ni mår bra i alla fall! Nu ska jag sova och hoppas att jag får sova hela natten. ❤️
Kram ❤️

Antingen är det halsfluss eller så är det något annat..

on the 2018-08-09 @ 21:22:45
Hej vänner!
 
Som ni vet fick jag ju halsfluss för två veckor sen och blev klar med penicillinet i tisdags morse. Och igår (onsdag) vid 22 när jag gick och la mig kände jag hur det började klia i nacken vid hårfästet. Först tänkte jag "asså har jag fått myggbett nu igen!?". Sen spred det sig och det började klia mer, jag försökte sova men klådan blev bara värre och värre. Jag började tänka "har jag fått löss och varför blir jag så svullen?".Runt ett på natten hade jag fortfarande inte somnat och öronen började klia. De var supervarma och alldeles röda och svullna. Sen spred det sig till ljumskarna, höften, låret, armbågarna, magen, you name it. Det kom upp utslag på hela min kropp och det kliade överallt. Så strax efter 2 gick jag upp och tog en allergitablett för jag fattade att jag hade fått en allergisk reaktion av vad det nu var. Sen satt jag uppe i 45 min för att kyla nacken, öronen och ljumskarna för att få ned svullnaden men ingenting hjälpte. Sen spred det sig till ögonen och läpparna. Jag tror jag har sovit 45 minuter inatt och det var mellan 5.45 och 6.30. Sen gick det inte att sova mer. Klådan var brutal vid öronen och nacken. Ringde 1177 och de sa att jag skulle in omgående till närakuten så fort de öppnade vid 8 och om jag fick svårt att andas så är det bara att ringa 112 för då kan det gå fort. Jag har levt hela livet med allergier men aldrig fått en sån omfattande reaktion som jag fick nu.
 
Hur som helst, jag kom till närakuten och blev undersökt och fick två antihistamintabletter och en kortisonshot. Sen var jag tvungen att sitta kvar där en timme för att se om det blev bättre. Efter en timme kände jag ingen skillnad alls så det var ju bara att åka hem igen. Kul att spendera hela morgonen på sjukhuset när ingenting hjälpte. Och de kunde inte ge adrenalin heller eftersom jag inte hade svårt att andas. Allergiska reaktionen har blivit bättre under eftermiddagen och kvällen men jag ser fortfarande att jag är lite svullen runt öronen, att jag är röd och jag ser ut som en liten alf (heter det så?) med utåtstående öron haha. 😂 Ni skulle sett hur jag såg ut inatt och imorse alltså.. Herregud. 
 
Grejen är att jag har ingen aning om vad jag kan ha fått den här reaktionen ifrån. Det enda jag kan komma att tänka på är att jag igår kväll åt hallon vilket var ett tag sedan. Men jag har aldrig reagerat på det förut. Inte ens lite. Men jag måste göra pricktest och kolla upp det här för det är så många år sedan jag kollade upp mina allergier. Även om pricktest kan vara missvisande så kan de ge mig viss vägledning i alla fall så att jag slipper en sån här reaktion igen. Tur bara att det inte blev värre. 
 
Skulle ju tränat idag men det gick bara att köra ett pass för sen kliande det mer på kroppen och jag ville inte förvärra tillståndet så det var bättre att ta det säkra före det osäkra. Hoppas att jag är 100 % återställd imorgon och att jag får sova inatt. 😴 Men vad är oddsen liksom? Först halsfluss och nu en allergisk reaktion. Sen hade jag ju en superjobbig förkylning i våras tror jag det var och sen var jag magsjuk då också. Så konstigt att jag fått så kraftiga infektioner. Fattar ingenting. 
 
Jaja, nu ska jag sluta babbla. 😂
Vad rädda om er! ❤️ 
 

Tillbaka på banan igen

on the 2018-08-02 @ 09:23:07
Tog den här bilden för en vecka sedan men det ser ut som att den är fotad på hösten. Så sjukt torrt i marken. 
 
Hej hörrni!
 
Jag ska försöka blogga lite mer här men ni vet ju hur mitt liv är, haha. Hur mår ni? Jag mår bra nu men det har inte varit så bra den senaste veckan. Jag har precis blivit frisk från en rejäl halsinfektion. Förra veckan natten till onsdag fick jag ont i halsen på ena sidan. Sen blev det värre, jag blev helt svullen i halsen och sen spred det sig till båda halsmandlarna och inte bara ena. Det blev bara värre och värre och i fredags och lördags hade jag feber. Jag fattade ju att det var halsfluss för jag hade alla symtom för det. Sen hade jag så sjukt hög salivproduktion. Varför får man alltid det när man har ont i halsen och det gör sjukt ont att svälja, haha? Och VART har jag fått halsfluss från? Mitt i sommaren dessutom.. Så konstigt.. Nu äter jag penicillin fram till på måndag. Förra veckan var min enda lediga vecka på hela året från skola, isträning och jobb så det var ju kul att vara sjuk 5 av 7 lediga dagar. :)) Sen skulle jag åkt till Nyköping i söndags för läger en vecka men den planen sprack ju. Så jag åker dit imorgon bitti istället och tränar två dagar. 
 
Men alltså jag har haft så sjukt ont i halsen. Jag har haft alla färger i halsen känns det som, vita prickar, svarta prickar, röd i halsen och när jag började äta penicillin blev jag grön (?) i halsen. Hahah, så konstigt. Kunde inte prata normalt heller för att jag var så svullen. Och för att inte tala om när jag skulle äta eller dricka. AJ! Gjorde ont utan att jag ens gjorde något. Sen hade jag typ blåsor långt ner i halsen så varje gång jag svalde gjorde det så sjukt ont. Nej, det har inte alls varit kul. Behövde bara gå till läkaren och öppna munnen och han ba "okej, det där är halsfluss", haha. Behövde inte ens göra blodprov eller något. 
 
Jag är glad att jag är frisk nu även om jag äter penicillin till och med måndag men nu har jag inte tränat på så sjukt länge. Ska liksom vara uppladdning inför säsongen nu och det har blivit precis tvärtom. Och ju äldre jag blir desto längre tid tar det innan jag kommer igång på säsongen och det är så frustrerande! Så nu är det bara att ha tålamod och kämpa på så gott det går trots att jag ligger två veckor efter just nu. Men ni känner ju mig. Om någon är envis så är det ju jag. Det är bara att ta en träningsdag i taget. 
 
Jag hoppas att ni har en bra torsdag så hörs vi nog snart igen!
 
Haaa deeee! ❤️

Självrespekt och självdistans

on the 2018-07-11 @ 23:37:12
Hej allihopa!
 
Jag vet att jag skriver det varje gång jag bloggar men jag är inte den bästa på att uppdatera här. Sommaren är nästan mer hektisk än under hösten och våren. Från i maj har jag haft planerat varje vecka exakt vad jag ska göra fram till vecka 35. Jag kan nästan säga exakt på dagen vad jag ska göra under hela sommaren. Och då är sommarlovet runt 10-12 veckor. Visst är det sjukt ändå? Till största delen är jag iväg och tränar konståkning men just nu är jag hemma och jobbar. 
 
Jag har den senaste tiden reflekterat väldigt mycket över mitt liv, i vilken fas i livet jag är i, hur allt kommer bli om ett år, o.s.v. Jag är inte rädd för att plugga på universitetet. Jag har pluggat på universitet i 6 år heltidsstudier. Det jag redan nu tycker ska bli "jobbigt" är att ta examen och komma ut i arbetslivet. Vem vill anställa mig? Jag kan ju ingenting. Typ så tänker jag. Alla är ju barn i början men jag tror liksom inte att någon vill anställa mig för att jag inte kan något. Någonstans måste jag ju börja och det är bara att lära sig och jobba sig framåt och skaffa sig arbetslivserfarenhet. Men ändå!! Ni som är i min ålder, förstår ni vad jag menar? 
 
Sen är det verkligen dags för mig att ge mig själv lite mer cred. Såhär är det. Jag har inte de högsta betygen på juristprogrammet, jag ser mig inte som varken begåvad eller särskilt talangfull inom yrket. Men. Jag har bestämt mig för att jag ska bli jurist. Till vilket pris som helst. Vissa har lätt för sig när de pluggar, andra har det inte. Under alla mina skolår (inkl. grundskola och gymnasieskola) har jag alltid haft svårt att prestera på prov, skriftliga prov, inlämningsuppgifter osv. Men jag har alltid varit stark muntligt. På muntliga redovisningar, i diskussioner etc. Och jag var så jävla stolt över mina gymnasiebetyg. Jag var så bra, haha (nej, jag hade inte MVG i allt). Men på universitetet och framförallt på juristprogrammet premieras inte muntliga prestationer alls. Inte ens lite. Du kan få ett fåtal poäng som du kan addera till tentan men i slutändan handlar det alltid om skriftliga, individuella prov. Och samtidigt fattar jag det för hur ska man annars ta reda på vad varje enskild individ kan? 
 
Hur som helst. Sen måste jag bara fatta (för jag gör typ inte det) att jag elitidrottar vid sidan av mina heltidsstudier, att jag jobbar för att tjäna mina egna pengar och kan försörja mig själv och att jag dessutom ska ha "ett liv" utanför det. Hur många elitidrottar på juristprogrammet? Jag har ingen aning om hur många det är men jag har aldrig under mina 3,5 år hört en enda som gör det. Min hjärna jobbar typ på ett annat sätt känns det som. Otroligt många på juristprogrammet är extremt duktiga, har känsla för yrket och är mönsterelever. Jag är inte det. Om jag bara skulle sitta och plugga hela tiden skulle jag bli deprimerad eller utbränd. Jag är helt övertygad om det. Jag skulle verkligen inte må bra. Jag har så mycket annat jag också vill hinna med. Livet är så mycket större än en utbildning på pappret liksom. Och jag förkastar inte den akademiska världen så missuppfatta mig inte, haha. Men jag känner bara såhär att liksom jag är annorlunda typ. Jag har alltid gjort och varit annorlunda än alla andra. Hela livet. Alla gör "det man ska" och det är inget fel i det, ni får inte missuppfatta mig gällande det heller. Men jag har liksom alltid gjort det som jag trott varit rätt. Hållt mig till det som betyder allra mest i livet. Och ändå tycker jag inte att jag gör tillräckligt. Men jag gör det på mitt sätt. Och att jag gör det på mitt sätt och inte på "rätt sätt" känns så läskigt men ändå så bra. För jag mår bra. Jag är inte den smartaste människan men jag elitidrottar för tusan samtidigt som jag pluggar på en av de svåraste utbildningarna i Sverige. Jag har hög arbetsmoral, är ambitiös, stresstålig och disciplinerad istället. Fatta!! Hur sjukt är det inte ändå? Trots det kan jag ändå vara åttonde bästa konståkerskan i Sverige, jobba, umgås med vänner (en gång varannan månad knappt, hahah) och må bra. Jag känner att jag mår bra. Och den känslan är helt fantastisk! 
 
Mamma har alltid sagt till mig sen jag var liten att "skaffa dig en bra utbildning för det kan ingen någonsin ta ifrån dig". Och det är så sant. En utbildning kan ingen ta ifrån dig. Den har vi alla jobbat för själva och tjänat ihop. Och jag kommer att jobba för allt som är mitt hela livet. Jag ska ta min juristexamen, få ett jobb som jag trivs med, flytta hemifrån, skaffa mig min drömbil, resa. Jag ska göra allt det där. Och är det någonting jag har lärt mig av att plugga till jurist samtidigt som jag elitidrottar så är det att ingenting sker över en natt. Saker och ting kräver så mycket tålamod och envishet. Jag vill flytta hemifrån en dag. Självklart vill jag det. Men det kommer att ta ett tag och det är bara att acceptera. Min första bil kommer med största sannolikhet inte att vara min drömbil men vad gör det då? Jag måste ju börja någonstans.
 
Och det bästa av allt är att jag ska vara självständig. Det målet hade jag redan som 13 åring. Jag ska klara mig själv. Jag kommer alltid att vara en kvinna med mycket skinn på näsan. Det är något jag fått de senaste åren bara. Jag säger till när jag tycker att saker och ting är fel eller orättvisa. Jag är inte konflikträdd. Jag låter inte personer styra mig hur som helst som att jag vore deras produkt eller någons accessoar. Jag är inte en person som finns tillhands på alla andras villkor eller för folk som bara ska bry sig ibland. Jag står för det jag tycker. Jag är ärlig. Jag är lojal. Och nej, jag går inte runt och är arrogant och tror att jag är bättre än alla andra för jag är till 100 % en riktig mjukis på insidan, det kan jag verkligen lova. Men utåt upplever jag att jag som kvinna måste vara mer bestämd på utsidan för att bli bemött med respekt och bli tagen på allvar. För som jag har sagt så många gånger förut: Man får inte respekt, man tar den. 
 
Jag hoppas att det här inlägget inte kändes helt värdelöst att läsa. 
Var rädda om er!
Godnatt! ❤️
 
 

Vilken jäkla brud!!

on the 2018-06-20 @ 22:28:30
Älskar att man ser igenom baletten genom hela dansen! ❤️
 

Summerburst 2018

on the 2018-06-17 @ 22:28:00
Hej vänner!
 
Jag jobbade på Summerburst nu i helgen för femte året i rad. Och gud vad jag älskar att jobba där! Det händer grejer hela tiden, är stressigt och kräver tålamod och uthållighet. Jag gillar den där stressiga känslan som är backstage och när allt är lite kaos men ändå organiserat. SÅ KUL! Man hinner glömma att man har en mobiltelefon som kan göra mer än bara svara på alla meddelanden som plingar upp i mobilen hela tiden, haha. Jobbade med logerna till artisterna på main stage. Nej, men det var sjukt kul! Har jobbat 34 h på två dagar och sovit 4 h natten från fredag till lördag. När larmet ringde vaknade jag och tänkte "det är fel" typ "jag har ställt in larm fel" d.v.s. för tidigt och att jag tänkte på Summerburst det första jag gjorde, haha. Att jobba så långa pass som vi gjort gör att man pendlar någonstans mellan flummighet, att man blir helt tyst, att någon kan säga samma sak till en fem gånger utan att man tar in i hjänrnan vad de säger till en och frustration. Det går i vågor liksom, haha. 
 
Känslan att gå upp på scenen och stå och titta hur ett publikhav blir mer och mer fyllt för varje timme som går är helt magiskt! Att sen få 10 min över och se det från publikens synvinkel gör att man helt glömmer bort att man jobbat 15 h den dagen och att bara njuta av musiken. Samtidigt är det så kul att se alla backstage och hjälpa till med allt där. Summerburst från alla vinklar! Älskar det! ❤️ Jag är en sån känsloperson alltså. 😂😍 Igår fick jag skjuts av kussen en bit till bilen. Det var Mercedes Benz som sponsrade med bilar i år igen. Sätter mig i bilen och ba "omg vilken jävla komfort!!!". Jag älskar ju bilar! Det vet ni som läst bloggen ett tag eller som känner mig. Bilen var så sjuktligt snygg! Extremt!! Sitter i två sekunder och ba "haaa deeee BMW det blir en Merca istället" hahah. Hur stavas ens Merca, haha?? Jag kan inget om Merca alls så jag vet inte vilken modell det var. Sen var den så tyst också. Den lät nästan ingenting. Så säger kussen "aah, den här bilen kostar 1,5 miljon ny". HAHAH omgggggg! Inte konstigt att jag föll pladask för den. Herregud, en sån vill jag haaaa!! 😭 Om ni bara visste hur den kändes att åka i asså. Den var helt sinnes!! 
 
Sen vill jag bara nämna alla fina hyllningar till Avicii alltså! Så fina som spelade hans låtar. ❤️ Känslan när scenen blir helt kolsvart när Axwell /\ Ingrosso spelar och tänder ficklampan på mobilen och alla hänger på. Ett helt hav hänger på och helt plötsligt var det ljust överallt och de spelade Wake Me Up. ❤️
 

Sen när Axwell /\ Ingrosso spelat klart så gick vi backstage för att fixa och i logerna var det ett sällskap till dem som skulle ut så jag eskorterade dem. Sen är jag påväg ned för trappan och halvvägs i trappan så ser jag ett sällskap med tre kvinnor och två män i kostym och de vet inte åt vilket håll de ska åt så jag frågar om de ville ha hjälp att hitta ut (utan att se vilka det var). De blev glada för hjälpen så jag visade dem vägen. Sen när vi går i trappan hör jag mannen i kostym bakom mig som säger "vi är påväg ut, kom". Och då vänder jag mig lite om och ser att vakten har en hörsnäcka/headset på sig och då fattar jag. Jag hörde under kvällen att Prinsessan Madeleine skulle vara där. Så då fattar jag att det är Prinsessan Madeleine jag eskorterar ut!!! WHAT!? Jag har alltså Säpo en meter bakom mig och Prinsessan och hennes sällskap direkt därefter. Det var det sjukaste. Det bästa som kunde hända efter två hektiska dagar med jobb! Sen tackade de för hjälpen allihopa och var supertrevliga! 

 

Jag hoppas att ni haft en bra vecka och helg. Nästa vecka väntar massor med jobb på vanliga jobbet. 
Var rädda om er! ❤️
 
Inget filter här inte! 
 
 

17 juni 2018

on the 2018-06-17 @ 21:52:25
Världens största grattis till morfar som fyller 95 år idag! Hur häftigt är det inte att ha en morfar som är 95 år!? Nittiofem!! Grattis morfis! 😃🎉❤️
 
 

Sommarlov och uppdatering

on the 2018-06-14 @ 10:00:56
Hej hörrni!
 
Hur mår ni? Jag har varit frånvarande väldigt länge här på bloggen och jag ska förklara varför. Jag har haft sommarlov i två veckor men det känns knappt som det. Natten till den dag jag skulle skriva tentan ringde en av tjejerna i USA till mig (dem jag brukade bo hos när jag tränade där). Jag vaknade vid 2.30 på natten och såg det på mobilen och att jag skulle ringa så fort jag fick tid. Jag misstänkte direkt vad det var och blev orolig och kunde inte riktigt förstå eller somna om. När jag vaknade på morgonen hade jag kvar den känslan och då skulle jag skriva tenta. Jag visste att jag inte skulle kunna ringa tidigt på morgonen utan det var bättre för mig själv om jag väntade till efter tentan. Men den där känslan hängde ju över mig hela tiden. Jag ringde upp och då fick jag veta att den mamman i familjen som jag bott hos i flera år när jag tränat i Colorado hade gått bort. Jag visste att hon var sjuk sedan drygt ett år tillbaka men att få det beskedet var såklart jobbigt ändå. Hon fick en hjärntuör förra året och sedan fick hon ännu fler i hjärnan. 
 
Det här är en familj som känns som en riktig familj. Hon har tagit hand om mig så väl och behandlat mig som om jag vore hennes egen dotter. Vi har haft en jättefin relation som jag kommer att vara evigt tacksam för. Livet är så orättvist. Jag är glad över att jag fått lära känna alla i hennes familj, att träffa henne och att de tagit så väl hand om mig när jag varit hos dem. 
 
Jag väljer att hålla det här inlägget väldigt kort men just nu känner jag inte för att skriva mer. Om ni bara visste vad den här kvinnan och hennes familj gjort för mig.. Jag kunde inte ha fått det bättre. 
 
Det är först nu som jag känner att jag har sommarlov och att hjärnan kan gå på ledighet. Jag kommer att jobba och träna hela sommaren vilket är skönt. Inläggen här på bloggen kommer att bli som vanligt från och med nu men den glada Johanna ni alla känner till. 😊 Förhoppningarna är att inläggen ska bli några fler också. 
 
Sköt om er!
❤️

People in Sweden

on the 2018-05-22 @ 21:06:22
Hörrni, ni måste se det här klippet med Björn. Hahah han är ju för underbar ändå. 😂
 

Äntligen

on the 2018-05-15 @ 21:58:08
Hej vänner!
 
Jag har tänkt på er i veckan (eller förra veckan blir det ju nu). Jag hade tänkt blogga men från natten mellan måndag och tisdag förra veckan vaknade jag kl. 4 på natten med halsont. Neeeeej tänkte jag. Vi hade uppvisning med konståkningen på tisdagen och jag kände mig hängig hela dagen men åkte uppvisningen ändå. Tänkte att det bara var att bita ihop. Jag skulle ju egentligen varit hemma men ett av vårt nummer var helt beroende av min medverkan. Jag har sagt det förut men alltid när jag vilar första dagen jag känner mig dålig så blir jag oftast bra på ett par dagar. Så förstår ni min frustration när jag vaknar upp på onsdagen, torsdagen, fredagen OCH lördagen och mår sämre och sämre för varje dag? Ont i kroppen osv. Hade halsont i fyra dagar och jag har vanligtvis halsont max två dagar. Sen kom snuvan. Var och är fortfarande helt röd runt näsan. Det här var nog garanterat den jobbigaste förkylningen i mitt liv. Var helt genomsvettig när jag vaknade på morgonen och helt kladdig på kroppen hela dagarna av infektionen. Vet inte om jag hade feber för tog aldrig tempen men om ni bara visste hur mycket jag har svettats. Och inte liksom normala svettningar för att det är varmt ute, utan helt kladdig liksom. Så jobbigt. Och ätit Alvedon och Ipren för att ens orka med dagarna, jag som hatar tabletter. Hur som helst. När jag vaknade upp i lördags så kände jag hur jag mådde ännu sämre. Vad tusan jag hade ju varit förkyld hela veckan ju!? Hur kan det vara sämre den femte dagen???  När ska det bli bättre? Jag jobbade ju så det var bara att gå dit helt svettig, med lock för öronen, snorig, men framförallt trött. Har ju inte kunnat sova på nätterna för att jag varit så täppt. Så varje natt har jag gått upp och snytit mig, suttit upp i sängen mitt i natten, nej men det har inte varit kul alls faktiskt, haha. 
 
Sen på lördag efter jobbet så hämtade mammis upp mig. Hon som var på landet med pappa och erbjöd sig att åka hem för att pyssla om mig. Hur fin mamma kan man ha? ❤️ Pappa fick vara kvar och snickra, typ. 😂 Det var först på lördag kväll som jag kände att förkylningen var på bättringsvägen. Är fortfarande täppt och känner knappt vad maten smakar men nu har ju hostan börjat istället. Jag får alltid sån där jobbig hosta i typ en månad efter förkylningar. Men idag har jag tränat (första gången på en vecka) och det var skönt att få komma ut och göra saker. Har typ suttit inne och haft astråkigt när alla andra varit ute i solen och haft det bra! Jag hoppas att ni njöt lite av det fina vädret för mig också. ☀️ 
 
Hur mår ni? ☺️
Godnatt allihopa! ❤️
 
Oj, vad sant. ❤️
 

Tidigare inlägg