Självrespekt och självdistans

on the 2018-07-11 @ 23:37:12
Hej allihopa!
 
Jag vet att jag skriver det varje gång jag bloggar men jag är inte den bästa på att uppdatera här. Sommaren är nästan mer hektisk än under hösten och våren. Från i maj har jag haft planerat varje vecka exakt vad jag ska göra fram till vecka 35. Jag kan nästan säga exakt på dagen vad jag ska göra under hela sommaren. Och då är sommarlovet runt 10-12 veckor. Visst är det sjukt ändå? Till största delen är jag iväg och tränar konståkning men just nu är jag hemma och jobbar. 
 
Jag har den senaste tiden reflekterat väldigt mycket över mitt liv, i vilken fas i livet jag är i, hur allt kommer bli om ett år, o.s.v. Jag är inte rädd för att plugga på universitetet. Jag har pluggat på universitet i 6 år heltidsstudier. Det jag redan nu tycker ska bli "jobbigt" är att ta examen och komma ut i arbetslivet. Vem vill anställa mig? Jag kan ju ingenting. Typ så tänker jag. Alla är ju barn i början men jag tror liksom inte att någon vill anställa mig för att jag inte kan något. Någonstans måste jag ju börja och det är bara att lära sig och jobba sig framåt och skaffa sig arbetslivserfarenhet. Men ändå!! Ni som är i min ålder, förstår ni vad jag menar? 
 
Sen är det verkligen dags för mig att ge mig själv lite mer cred. Såhär är det. Jag har inte de högsta betygen på juristprogrammet, jag ser mig inte som varken begåvad eller särskilt talangfull inom yrket. Men. Jag har bestämt mig för att jag ska bli jurist. Till vilket pris som helst. Vissa har lätt för sig när de pluggar, andra har det inte. Under alla mina skolår (inkl. grundskola och gymnasieskola) har jag alltid haft svårt att prestera på prov, skriftliga prov, inlämningsuppgifter osv. Men jag har alltid varit stark muntligt. På muntliga redovisningar, i diskussioner etc. Och jag var så jävla stolt över mina gymnasiebetyg. Jag var så bra, haha (nej, jag hade inte MVG i allt). Men på universitetet och framförallt på juristprogrammet premieras inte muntliga prestationer alls. Inte ens lite. Du kan få ett fåtal poäng som du kan addera till tentan men i slutändan handlar det alltid om skriftliga, individuella prov. Och samtidigt fattar jag det för hur ska man annars ta reda på vad varje enskild individ kan? 
 
Hur som helst. Sen måste jag bara fatta (för jag gör typ inte det) att jag elitidrottar vid sidan av mina heltidsstudier, att jag jobbar för att tjäna mina egna pengar och kan försörja mig själv och att jag dessutom ska ha "ett liv" utanför det. Hur många elitidrottar på juristprogrammet? Jag har ingen aning om hur många det är men jag har aldrig under mina 3,5 år hört en enda som gör det. Min hjärna jobbar typ på ett annat sätt känns det som. Otroligt många på juristprogrammet är extremt duktiga, har känsla för yrket och är mönsterelever. Jag är inte det. Om jag bara skulle sitta och plugga hela tiden skulle jag bli deprimerad eller utbränd. Jag är helt övertygad om det. Jag skulle verkligen inte må bra. Jag har så mycket annat jag också vill hinna med. Livet är så mycket större än en utbildning på pappret liksom. Och jag förkastar inte den akademiska världen så missuppfatta mig inte, haha. Men jag känner bara såhär att liksom jag är annorlunda typ. Jag har alltid gjort och varit annorlunda än alla andra. Hela livet. Alla gör "det man ska" och det är inget fel i det, ni får inte missuppfatta mig gällande det heller. Men jag har liksom alltid gjort det som jag trott varit rätt. Hållt mig till det som betyder allra mest i livet. Och ändå tycker jag inte att jag gör tillräckligt. Men jag gör det på mitt sätt. Och att jag gör det på mitt sätt och inte på "rätt sätt" känns så läskigt men ändå så bra. För jag mår bra. Jag är inte den smartaste människan men jag elitidrottar för tusan samtidigt som jag pluggar på en av de svåraste utbildningarna i Sverige. Jag har hög arbetsmoral, är ambitiös, stresstålig och disciplinerad istället. Fatta!! Hur sjukt är det inte ändå? Trots det kan jag ändå vara åttonde bästa konståkerskan i Sverige, jobba, umgås med vänner (en gång varannan månad knappt, hahah) och må bra. Jag känner att jag mår bra. Och den känslan är helt fantastisk! 
 
Mamma har alltid sagt till mig sen jag var liten att "skaffa dig en bra utbildning för det kan ingen någonsin ta ifrån dig". Och det är så sant. En utbildning kan ingen ta ifrån dig. Den har vi alla jobbat för själva och tjänat ihop. Och jag kommer att jobba för allt som är mitt hela livet. Jag ska ta min juristexamen, få ett jobb som jag trivs med, flytta hemifrån, skaffa mig min drömbil, resa. Jag ska göra allt det där. Och är det någonting jag har lärt mig av att plugga till jurist samtidigt som jag elitidrottar så är det att ingenting sker över en natt. Saker och ting kräver så mycket tålamod och envishet. Jag vill flytta hemifrån en dag. Självklart vill jag det. Men det kommer att ta ett tag och det är bara att acceptera. Min första bil kommer med största sannolikhet inte att vara min drömbil men vad gör det då? Jag måste ju börja någonstans.
 
Och det bästa av allt är att jag ska vara självständig. Det målet hade jag redan som 13 åring. Jag ska klara mig själv. Jag kommer alltid att vara en kvinna med mycket skinn på näsan. Det är något jag fått de senaste åren bara. Jag säger till när jag tycker att saker och ting är fel eller orättvisa. Jag är inte konflikträdd. Jag låter inte personer styra mig hur som helst som att jag vore deras produkt eller någons accessoar. Jag är inte en person som finns tillhands på alla andras villkor eller för folk som bara ska bry sig ibland. Jag står för det jag tycker. Jag är ärlig. Jag är lojal. Och nej, jag går inte runt och är arrogant och tror att jag är bättre än alla andra för jag är till 100 % en riktig mjukis på insidan, det kan jag verkligen lova. Men utåt upplever jag att jag som kvinna måste vara mer bestämd på utsidan för att bli bemött med respekt och bli tagen på allvar. För som jag har sagt så många gånger förut: Man får inte respekt, man tar den. 
 
Jag hoppas att det här inlägget inte kändes helt värdelöst att läsa. 
Var rädda om er!
Godnatt! ❤️
 
 

Måndag 9 juli 2018

on the 2018-07-09 @ 18:40:45
Det här kan vara den bästa lösningen på alla problem som jag någonsin hört. Lyssna på hela avsnittet med Christer Olsson i Framgångspodden. Det är så bra. Så simpelt och genuint. 
 
Dagens ord: 
"En sak som jag verkligen vill att du ska fundera på, och alla ni som lyssnar, det är att förhålla er till det jag säger nu. Det är aldrig handlingen som är problemet när det uppstår ett problem i mellanmänskliga relationer. Det är aldrig handlingen som är problemet när det uppstår ett problem i mellanmänskliga relationer. Om handlingen är ett problem då är det en polisiär angelägenhet. För då är våld involverat. Det är aldrig handlingen som är problemet. Det är känslan som handlingen eller den uteblivna handlingen genererar som är problemet. Du säger att du älskar mig. Du säger att jag är viktig. Ändå skiter du i det du vet att jag tycker är viktigt. Och när du skiter i det du vet att jag tycker är viktigt då upplever jag att du skiter i mig, struntar i mig. Och då upplever jag att du inte älskar mig. Och därför säger jag ju "jag hör vad du säger men jag känner vad du tänker". Det är ju därför min andra bok heter Du läcker vad du tänker. Det går inte att fejka. Du måste vara på sant. För det är i sanningen känslan uppstår. Den uppstår inte i retoriken, den uppstår inte att du säger... Asså hur många partners är det inte och hur många medarbetare är det inte som sitter och lyssnar på "ni är de viktigaste" och "du är den viktigaste" och "jag älskar dig" men du är inte beredd att göra någonting. Du är inte beredd liksom att tycka det jag tycker är viktigt är viktigt. Och då känner inte jag mig viktig. Där liksom är ett område som vi behöver jobba mycket, mycket mera med både hemma och på jobbet." - Christer Olsson, Framgångspodden, avsnitt 192."
 
Hoppas ni får en bra måndag! ☀️❤️

Till alla män...

on the 2018-05-03 @ 21:17:15
Fick sms av en kompis (igen) nu ikväll och de här klockrena texterna måste ut till allmänheten känner jag. Det är liksom dags för en förändring på den här planeten. Källan för texten hittar ni HÄR och är skrivet av en tjej som heter Ella Danielsson. Vet inte vem det är men om hon läser det här någon gång - Om du bara visste hur många kvinnor som känner igen sig i det här. Extremt bra skrivet!
 
Texten:
"Hur i hela friden lyckades du förlora en tjej som faktiskt ville vara din?
Hur kunde du stöta bort någon som skulle göra allt för dig? Hon behövde bara en enda anledning till att stanna. Hon behövde bara ett litet bevis på att det finns en lycklig framtid för henne och att du kommer skapa plats för henne i ditt liv, men det var självklart alltför mycket att begära. Allt hon ville ha var dig.

Hon brydde sig inte om dina brister eller ditt förflutna. Hon brydde sig inte om vad andra sa. Hon ville att du skulle vara bra så hon väntade på att dina bra sidor skulle komma upp till ytan. Hon brydde sig inte om någonting annat i den här världen än dig.

Hon ville älska dig. Hon ville vara bredvid dig. Hon ville se ditt meddelande när hon vaknade och hon ville gå och lägga sig med dig i hennes tankar. Hon ville att du skulle vara glad. Hon ville ha en framtid med dig, att hålla handen framför alla och stolt säga: “Det här är killen jag älskar och killen som älskar mig.” Hon ville inte ha mycket. Hon ville bara älska dig och bli älskad av dig.

Allt du behövde göra var att behandla henne bra. Det var inte nödvändigt att plocka ner stjärnor från himlen åt henne, även om hon förtjänade dem. Det fanns inget behov av dyra presenter eller något som var för mycket att begära. Du behövde bara behandla henne bra. Du behöver bara visa henne att hon är viktig för dig, visa henne att du bryr dig om henne, berätta för henne hur mycket hon betyder för dig och hur du vill ha samma saker som hon gjorde för er två.

Allt du behövde göra var att anstränga dig lite för att få henne att stanna i ditt liv. Men det var för mycket att be om, eller hur? Även “grundläggande” saker, även den minsta ansträngningen, även de saker hon förtjänade att få var för mycket att ge henne? Du var inte redo att göra något för henne, oavsett vad hon gjorde för dig. Du var bara inte på samma våglängd som hon var. Du brydde dig inte så mycket som hon gjorde. Men det borde du ha gjort.

Du vägrade välja henne. När hon inte kunde tänka sig att vara med någon annan än dig så valde du att hålla dina alternativ öppna och hålla henne på armlängds avståndför rädd för att förlora henne, men för rädd för att behålla henne. Du var i hennes liv ibland och hon hade dig i hennes liv ibland.

Du vägrade släppa alla andra valmöjligheter. Du ville ha dina alternativ öppna. Du trodde att du kanske förtjänar mycket mer än hon hade att erbjuda och du var för självisk och för glupsk. Och hon var helt osjälvisk när det gällde att ge kärlek till dig.

Du gjorde henne inte till din prioritet eller värdesatte hennes ansträngningar. Allt hon gjorde gjorde hon för er två. Hon försökte och försökte. Hon fortsatte att hitta hopp på platser som ingen tidigare hade letat. Hon stannade vid din sida även när en normal person hade lämnat för länge sedan.

Men du såg aldrig något av det. Eller åtminstone brydde du dig inte om att se det. Du erkände aldrig några av hennes ansträngningar eller brydde dig om att tacka henne för att hon slogs för dig. Istället tog du allt för givet. Du trodde att hon skulle stanna vid din sida även om du inte gav henne något. Att hon skulle kämpa för dig bara för att. Du trodde fel.

Hon tröttnade på att slåss för någon som inte brydde sig om han förlorade henne eller inte. Erkänn, du var likgiltig. Eller åtminstone trodde du att du var det. Du sa till dig själv att du inte har känslor för den tjejen och hur det finns bättre än henne. Hon var där för att stärka ditt ego och för att vara din back-up plan. Du trodde att det är allt hon någonsin kommer att vara. Men där trodde du fel igen.

Du förlorade henne när du fick henne att be om att få vara med dig. Du förlorade henne när du visade henne att du inte kunde bry dig mindre om hennes känslor. Du förlorade henne när du vägrade att försöka slåss för henne. Det tog henne ett tag att inse att hon kämpade för någon som var okej med att förlora henne.

Hon planerade faktiskt att stanna, men du stötte bort henne. Du stötte bort henne med ditt skitbeteende, genom att inte uppskatta henne, genom att ta henne för givet, genom att få henne att känna sig ensam även när hon var med digGrattis, du förlorade en tjej som var en på miljonen.

Du förlorade en tjej som ville vara din. Du förlorade en bra tjej – en som bara behövde din kärlek och uppskattning och ingenting mer. Du förlorade en tjej som kunde ha gjort dig glad om du bara hade låtit henne. Du förlorade en tjej som någon annan skulle dö för att ha. Du förlorade en tjej du ska leta efter i alla andra tjejer från och med nu.

Ingen av de andra tjejerna kommer att vara lika bra för dig som hon var. Ingen av de andra tjejerna kommer att älska dig som hon gjorde. De kommer inte att behandla dig med respekt, kommer inte att titta på dig med beundran som hon gjorde. De kommer inte offra allt så som hon gjorde, och de kommer inte att stanna när du visar dem dina dåliga sidor. Ingen kommer att vara lika dum som hon var.

Men vet du vad? Du gjorde det här till en bra sak för henne. Du låter henne gå och öppnar ett utrymme för någon som kommer att uppskatta henne och älska henne som hon förtjänar att bli älskad. Vem hade anat – i slutändan gjorde du någonting rätt."

 


Det finns så mycket vacker musik

on the 2018-04-17 @ 22:49:52
 
 
 
 
 
 
 
 

Sista tävlingen för säsongen

on the 2018-04-16 @ 22:06:49
En liten utflykt till Ronneby igår innan hemfärd
 
Hej vänner!
 
Jag tävlade på Elitseriefinalen i Mörrum i helgen. Det var inte min bästa tävling under den här säsongen. Kortprogrammet var okej men jag var inte fullroterad på 2A. I långa ramlade jag en gång, fick inte fullroterat på båda 2A och fick inte till några bra kombinationer (när man sätter ihop två eller tre hopp i rad). Det var 10 platser till elitseriefinalen och jag blev glad att jag kvalade dit. SM har 15 platser så det är svårare att ta sig till ES finalen. Sen hoppade en åkare av så vi var 9 åkare och jag kom 9, d.v.s. sist. :)) Eftersom jag inte kan några trippelhopp, vilket alla andra i klassen kan, så tappar jag en del poäng i korta eftersom vi måste göra två försök på två olika trippelhopp. Särskilt svårt blir det om jag inte klarar en fullroterad 2A. Sen i långa så måste jag liksom sätta alla hopp för att kunna ha en chans. Missar jag (vilket jag gjorde nu) så har jag liksom inte så mycket att spela på mer än min åkning och mina piruetter. Enbart det räcker tyvärr inte så långt. Men det är ändå sjukt att jag tog en plats till ES finalen utan att kunna trippelhopp. Alla andra tjejer är så duktiga!!
 
Solnedgången vid Mörrums ishall
Fluffiga moln, hur fint!?
 
Jag tar med mig en bra känsla i kroppen från korta och jag fick höga komponenter (presentationspoäng) i förhållande till vad jag gjorde och det flöt liksom på bra. Jag tycker ju fortfarande att korta är så sjukt svårt, haha. Långa var ju mindre bra nu i helgen men träningarna de senaste veckorna har inte varit så bra så jag kunde inte ha förväntat mig så mycket mer ändå.. 
 
Nu är tävlingarna slut för den här säsongen, 2017-2018. Det jag tar med mig är definitivt min åttondeplats på SM i december och att det gick så jävla bra i långa! Sen åkte jag ett bra korta också. Inför nästa säsong blir det en del teknikträning. Jag måste träna upp mitt självförtroende när det kommer till hoppen och bli mer säker och tro på mig själv. Det är alltid huvudet som spökar.. Allt annat sitter egentligen. 
 
Jag känner mig även motiverad till att träna nu på våren och hela sommaren. Det känns rätt skönt att tävlingarna är slut och startar upp i höst igen. Säsongen har varit lång (september-april) så det blir skönt att ändra träningsupplägget lite och få en paus i den vanliga träningsrutinen. Kroppen och knoppen känns rätt trött ändå.. Men jag är sjukt taggad inför nästa säsong! Även om jag har svårt att på ett seriöst sätt vara stolt över mina egna prestationer så tycker jag att jag har skött denna säsong så jävla bra. Fan vad bra jag är ändå. Trodde aldrig att jag för drygt 3 år sedan skulle kunna plugga till jurist på heltid och elitidrotta samtidigt, jobba OCH dessutom få kalla mig åttonde bästa konståkerskan i Sverige. Det är ju helt galet när jag sätter saker i det perspektivet! 
 
Ge aldrig upp på det ni tror på. Det gäller att vara jävligt envis och att alltid kriga på även om det känns tungt både fysiskt och mentalt. Ibland kommer du att vara den enda personen som tror på dig själv men då får det vara så. Fortsätt kämpa för det är de små stegen som i slutändan leder till stora förändringar. Det finns ingen människa som vaknar upp och kan allting en dag. Det är alla små, små detaljer som personen byggt upp under många år som gör att de utvecklas. Och det är då tålamodet och envisheten kickar in. Så kör på för ingen vet bättre än dig själv och de som försöker få dig att tro något annat är bara rädda att du "blir bättre än dem". Snälla, det finns plats för alla att kunna göra vad de brinner för. Helt fantastiskt att folk fortfarande inte har förstått det, haha. 
 
 
Snart ska jag sova!
Godnatt vänner och tack för allt stöd den här säsongen! Ni är helt fantastiska! ❤️
Haaa deee!
 

Människor är fantastiska!

on the 2018-04-05 @ 22:20:48
Hej vänner!
 
När jag kom hem från träningen idag såg jag att jag hade fått ett brev adresserat till mig. Mitt namn och adress var handskrivet och jag tänkte "vem sjutton har skickat blev till mig?" haha. MEN sen öppnade jag det och inuti låg ett handskrivet brev från en kvinna som tyckte att jag var en sån fantastisk konståkerska. Hon är en konståkningsmamma och brukar följa elitserien. Hon tyckte att mina program var så fina och att jag hade fin åkning och önskade mig stort lycka till på elitseriefinalen (där bara Sveriges 10 bästa får vara med). Nej, men det var så fint och jag blev så himla glad. Tänk att det finns så fina människor som tar sig tiden att skicka handskrivna brev och skicka upp till Stockholm. Jag är så fantastiskt tacksam! ❤️ Hur blev mitt liv såhär bra? Hur har jag kunnat göra mig förtjänt av så fina ord? 
 
Om ni vill läsa brevet kan ni gå in på min Instagram @johannawick. 
 
Kram och godnatt! ❤️

Tror att det är det mest sanna jag har hört!

on the 2018-03-29 @ 22:31:38
Alltså omg, det här är så jävla sant! Hade en kompis som precis messade det här till mig och jag skrattade högt. 😂 Det var en länk som hette "8 anledningar till att snygga tjejer oftast är singlar". Länken hittar ni HÄR. Vem har kommit på de här genialiska förslagen!? Hahah. 
 
Här är lite av det som jag tycker är så läskigt sant: 
"1. Hon är upptagen. [...] Ju mer självsäker en tjej är desto mer kommer en man att anta att hon är upptagen eftersom hon inte ens skannar rummet för lediga ungkarlar. Hon är glad att vara singel och letar inte efter någon!
 
 
2. Män känner sig inte helt bekväma. Killar kan upptäcka en självsäker tjej flera meter ifrån och det får dem att springa iväg. Även om hon byter nummer/addar han på Snapchat antar han att hon bara kommer ta bort honom från telefonen när han går iväg. Han är inte ens säker på att om han är i samma nivå som henne. Avslag kan krossa en mans ego och han kommer att undvika alla situationer som lämnar honom sårbar för den typen av slag.
 
 
3. Samhället gör inte reglerna. Tjejer lärs från en ung ålder att hitta en man och bilda en familj är det viktigaste i livet och de tycker inte att detta stämmer. Det finns mycket där ute som de vill göra och att hitta en man att spendera resten av sitt liv med, kanske inte är så högt upp på hennes lista att göra. Hon gör sina egna regler och lever som hon vill istället för att få veta vad som är och inte är lämpligt.
 
 
4. De vill träffa den rättaÄven när de är helt kära i en kille, kommer de inte att stanna om han inte behandlar henne rätt. De vet att det finns män där ute som är villiga att ge dem vad de än vill ha. Om mannen i hennes liv inte kan se hur fantastisk hon är kommer hon att dra snabbt.
 
[...]
 
6. Hon tar inte vad som helst. Snygga tjejer har oftast bra personligheter och är självsäkra, båda kvaliteter män brukar tycka är hotande. De är inte den typ som kommer att luta sig tillbaka och låta en man hantera saker, och det kan få vissa killar att känna sig otillräckliga. En självsäker kvinna vet vad hon vill och kommer inte vara blyg för att berätta för sin man vad hon förtjänar.
 
 
7. Vill inte slösa tid. Snygga tjejer är inte intresserade av meningslösa dejts eftersom de inte har tid för någon de inte kan se sig själva med på lång sikt. De är kräsna och vill hellre spendera den tiden med att skämma bort sig själv."
 
Länken i början av inlägget är källan, så ni vet. Hahah tyckte den där texten var så klockren. 😂
 
Snart är det dags att sova!
Glad påsk mina vänner! 🐣❤️
 
 
 
 
 

Stress

on the 2018-02-08 @ 22:48:48
Nya Yasuragi som jag var på idag, 36 grader inomhustemperatur
 
Hej vänner!
 
Jag vet att jag inte har bloggat på jättelänge, drygt 1,5 vecka, men det har inte blivit av bara. Det har varit rätt tufft de senaste veckorna så jag har lagt allt fokus på livet och inte här på bloggen. Kursen som vi läst i skolan har varit väldigt kort och intensiv. En av de obligatoriska uppgifterna var att ha seminarium på engelska där vi bl.a. pratade om dataskyddsförordningen som träder i kraft i maj 2018 och personuppgifter. Hur som helst, det där seminariet har de stressat upp studenterna med så fruktansvärt mycket. I instruktionerna har det stått att om man inte kan svara på frågan en gång så är det okej men om du inte kan svara på en andra gång (som kan vara en fråga du inte ens är förberedd på) så får du underkänt för seminariet och måste komplettera. Vem kommer med såhär korkade förslag? Slet så hårt för det där och sen när man väl satt där så var det ju inte alls så farligt som de hade beskrivit i uppgiften. Det här sjuka juristprogrammet ibland alltså. 
 
De senaste veckorna har jag inte känt mig utvilad när jag sovit trots att jag sovit hela natten och därefter har jag haft svårt att somna och vaknar konstiga tider. Har legat vaken på nätterna och vaknat kl. 5 på morgonen utan att kunna somna om. Jag har svårt att varva ned, dåligt minne, blir lätt irriterad över småsaker, ont i magen, känner mig stel och har ont i nacke och axlar samt känner att tiden inte räcker till för att jag ska hinna med allt. Jag insåg också att jag täcker 9 av de 18 symptom som gäller för stress enligt 1177. Och jag brukar aldrig dela med mig av sånt här för det finns ingen anledning till att tycka synd om mig, men jag skriver det för att det känns bättre. För att jag vill visa att saker inte är så jävla lätt. Att livet inte alltid leker och att jag bara skulle klara allt utan att anstränga mig. Jag "lyckas" verkligen inte med allt hela tiden och  framförallt kan jag känna mig såhär och att hårt jobb har ett pris. 
 
Jag brukar dessutom alltid slå av direkt när jag känner att det blir för mycket med allt för hälsan kommer alltid först. Jag känner av signalerna i kroppen direkt. Det konstiga den här gången är att jag har inte fått några varningssignaler eller sådana symptom. Jag tänker bara "aha vad konstigt att jag inte kan sova" när det egentligen beror på stress. Eller "jag kommer inte ihåg något för att jag har sämst minne" men det beror ju också på stress nu har jag insett. Jag kör alltid på, men nu när jag har fått så många saker som jag känner inte stämmer med kroppen så är det bara att försöka att finna ro i vardagen och vila så mycket jag kan så att jag kan varva ned och koppla av. 
 
Var rädda om er och ta hand om er!
Nästa inlägg blir roligare! 
Kram ❤️
 
 

JIKarna

on the 2018-01-23 @ 23:40:03
Hej vänner!
 
Nu när vårterminen har börjat så är det alltid så sjukt mycket folk i skolan. Om man börjar på juristprogrammet så läser man en kurs som heter JIK (juridisk introduktionskurs) och man kallas då jikare. Både förra veckan och den här veckan har vi gått runt och skrattat åt alla jikare och man ser verkligen vilka som precis har börjat och vilka som läser på jursitprogrammet. ALLA, och då menar jag nästintill uteslutande alla, går runt och skyltar med sin lagbok. Hahaha, alltså det är ju lite gulligt ändå men de går runt med en attityd som om de vore advokater redan. Och man ba "snälla, ni har ingen aning om hur det här programmet är". 😂 Det är verkligen så kul! Och sen är alla fint uppklädda och vill göra ett gott intryck, vissa killar har till och med kostym, haha. Inget illa med det alls men det är typiskt jikare. Och alla tjejer som går runt med sina små märkesväskor. Man ba "gumman, den där kan du lägga hemma i garderoben". 😂 Dessutom ser alla lite smått förvirrade ut och undrar vart alla salar ligger.
 
Dessutom har vi skrattat åt att de inte har någon aning om vad som väntar. De har iiiiingen aning. Vad de inte vet i dagsläget är att inom en månad kommer alla att inse hur jobbigt det är att klä upp sig som om man skulle på bal alla dagar i veckan och slänga på sig det första bästa de hittar när de vaknar på morgonen. Mer än hälften kommer att vakna upp och tänka "måste man släpa med sig den här lagboken idag igen? Kan man inte klara sig utan?". Det är bara några fåtal kurser som man behöver lagboken på och sedan är det mest författningssamlingar som tur är. De små handväskorna kommer att ligga gömda någonstans i en mörk garderob och ersättas med ryggsäck för alla kommer att märka hur fruktansvärt ont man får av att bära hälften i händerna och ha en tunn rem som skär in i axeln p.g.a. böckerna som ligger i väskan. Vad de inte heller vet är att de inför första tentan kommer komma dit med en resväska full med böcker och på vissa andra tentor ta med sig två 7 cm höga högar med utskrivna rättsfall som de ändå inte kommer att hinna bläddra igenom. Inför samtliga seminarium under jiken kommer de att vara så fruktansvärt nervösa, rädda för att säga fel, inte våga prata, inte vilja bli utpekade. Och sen, lagom till man gått där ett tag och inser att det inte är någon som bryr sig, så slappnar man av på lektionerna och inser att det inte är fel att säga "jag vet inte", för ibland vet man ju för tusan inte! Hahah. Och det är okej att man inte har läst alla rättsfall till lektionerna  eller att man inte kan allt om allt. Så vi får se hur lång tid det tar för de nya barnen att vänja sig till sin nya miljö. ⭐️ 
 
Nu: Sova!
Godnatt! Sov gott! ❤️

Är vi bättre än vad vi tror?

on the 2018-01-22 @ 23:48:00
Jag vet verkligen inte vad jag ska blogga om idag. Jag skriver ju om samma saker hela tiden; konståkning, smink eller skola. 🙃 Men det händer ju inget mer i livet. Det är de tre sysselsättningarna jag har. Och idag har jag bara känt såhär att vad gör jag liksom? Jag går i skolan och pluggar, sen tränar jag och sen kommer jag hem sent, duschar och sen har hela dagen gått. Därefter kommer helgen och då kanske jag jobbar. Vad är det jag försöker åstadkomma egentligen? Det känns som att jag inte har fått någonting gjort sedan jag tog stundenten och det är drygt 5,5 år sedan.
 
Jag har pluggat på universitetet 5,5 år men jag har fortfarande ingen examen, jag bor fortfarande hemma, jag lägger fortfarande all min fritid på konståkningen, jag är fortfarande singel. Är det nu livet bör röra sig i en annan riktning? Eller är det nu jag borde inse att jag skulle ha åstadkommit mer saker, eller att jag borde ha prioriterat annorlunda? Att det jag gör inte är tillräckligt? Hur vet jag det liksom? Hur vet jag det? Samtidigt känner jag att vad skulle jag gjort om jag inte lagt alla kvällar på konståkningen? Jag menar, jag hade ju tränat ändå.. Vad gör folk på kvällarna? Vad gör man? För att vara brutalt ärlig så har jag ingen aning om vad folk gör när de kommer hem från jobbet eller skolan för jag har aldrig levt så. Inte sedan jag var typ 6 år. Och då kan jag lika gärna göra något kul, d.v.s. åka konståkning. Eller för de som är i ett förhållande som umgås med sin pojkvän eller flickvän. Jaha, men är det så kul då? Ska man göra det varje kväll hela livet? Fan vad jobbigt, hahaha. 😂 Vilket jävla commitment. 
 
Nej, men förstår ni vad jag vill säga? Hur skulle livet se ut om jag valde att prioritera annorlunda? Skulle jag ha kunnat flytta hemifrån? Skulle jag kunnat nöjesresa mer? Skulle jag haft ett förhållande? Jag kanske ser allt så himla svart eller vitt. Men det är lite så jag alltid har tänkt tror jag. Jag känner igen mig i det Gina Dirawi sagt "jag tror att jag kräver ganska mycket för att jag vet att jag kommer ge så jävla mycket". Antingen kör man elitidrott eller så tränar man inte alls. Antingen pluggar man utifrån bästa förmåga eller inte alls. Antingen är man i ett förhållande helhjärtat eller inte alls. Antingen är man en riktigt bra (flick)vän eller ingen (flick)vän alls. Och jag vill ju bara göra det som är kul. Jag tänker inte lägga massor med negativ energi på att höra på människor som uteslutande ägnar sig åt att snacka skit om andra och leva "fika på stan"-livsstilen eller festa så fort det finns tillfälle. Jag är glad att de människorna trivs med sin livsstil men det är inte jag. Det är verkligen inte jag. Så då är ishallen mitt hem istället. Det är både kul och jag känner att jag får någonting gjort samtidigt som det är min största passion.
 
Nu har jag flummat iväg återigen. Ni är väl inte ens förvånade nu för tiden haha. Är det någon som känner igen sig i det här eller är jag helt ensam om att känna såhär? 
 
Ja, då har ju ytterligare en kväll passerat och jag ska sova. 😂
Var rädda om er och sov gott! 
Natti! ❤️

She'll always have my back

on the 2018-01-09 @ 23:05:18
So I want all the girls watching here and now to know that a new day is on the horizon! And when that new day finally dawns, it will be because of a lot of magnificent women, many of whom are right here in this room tonight, and some pretty phenomenal men, fighting hard to make sure that they become the leaders who take us to the time when nobody ever has to say “me too” again. Thank you.
 
 
 
Det här är det vackraste, mest känslomässiga tal jag någonsin sett. ❤️

Därför älskar jag Jaclyn Hill

on the 2017-12-21 @ 21:47:10
Hej igen!
 
Kom hem från jobbet för en stund sedan och herregud det är verkligen julrusch nu. Även om det är stressigt så är det ganska kul och 8 h känns som 2 h. Jag gjorde makeupen med glitter och hade typ 20 min på mig så jag slängde på sminket mer eller mindre. Fick komplimanger från fem kunder tror jag och de tyckte att det var så fint. Blev så glad och fattade inte ens att de tyckte att det var snyggt för jag stressade ihop den makeupen, haha. Fick ingen bra bild däremot för jag sprang iväg till jobbet direkt när jag var klar. 
 
På tal om makeup så vill jag bara skriva om Jaclyn Hill igen. Jag har citerat henne flera gånger här på bloggen men hon är verkligen en av mina allra största förebilder. Jag ser upp till henne så mycket och har följt hennes Youtube-karriär sedan starten. Varför gillar jag henne så mycket då? Förutom att hon är extremt duktig på makeup och har världens härligaste personlighet så är hon också en person som har kämpat och slitit så hårt för att komma dit hon är idag. Hon och hennes man gifte sig när de var 18 år (om inte jag minns helt fel nu) och de var unga och förstod inte riktigt hur tufft ett äktenskap var. De hade nästan inga pengar alls. Hyresvärden stängde till och med av elen något tillfälle för att de inte kunde betala hyran. De åkte till ställen där de hade matkuponger man kunde skriva ut för att spara så mycket pengar som möjligt. I USA kan man spara en hel del på kuponger och andra rabatter. Dessutom lider hon av ångest, depression och får emellanåt panikattacker. Hon jobbade på MAC (sminkbutiken) och hon och hennes man kunde i slutet av månaden inte ens köpa mat.
 
En dag började hon göra Youtube videos och hon kom att bli en av de största inom makeup idag. Hon tänkte hela tiden att saker och ting kommer att bli bättre och hon drömde varje dag om vad hon ville ha i livet och hur hon ville må. Utöver allt detta skilde sig hennes föräldrar och hon har i dagsläget igen kontakt med sin pappa. Genom skilsmässan blev hela familjen starkare. Som om det inte vore tillräckligt så fick hennes man missbruksproblem men har nu blivit friskförklarad. 
 
Det jag inspireras så mycket av är att hon kommer från ingenting och har vuxit och skapat sig ett helt eget liv, på egen hand. Och det jag älskar mest med henne är att hon alltid ger tillbaka. Så fruktansvärt mycket. Om ni bara visste. Hon har åkt iväg på semester i västindien med hela familjen och syskonens barn, o.s.v. Bott på lyxhotell, köpt fina saker till alla sina familjemedlemmar. Men förutom det ger hon tillbaka till sina följare. Till alla som fått hennes resa att bli så fantastisk. Hon skänker pengar till organisationer som arbetar med att motverka barntrafficking och nu har hon en grej på sin Instagram som heter 12 days of Christmas där hon varje dag väljer ut en vinnare som vinner hur mycket smink som helst, hon lottar ut en MacBook Pro, märkesväskor, Chanel plånbok, allt verkligen. Till sina följare som hon inte ens känner. Under en av dagarna gällde tävlingen bara singelmammor. Hon ville ge tillbaka till de som inte har råd att köpa julklappar till sina barn, som inte har råd att köpa något till sig själva, som knappt har råd att leva. Hon skulle välja fem kvinnor. Till dem gav hon 1000 USD till vardera kvinna som de kunde spendera på sina barn och ett presentkort på 500 USD på Sephora som de kunde spendera på sig själva. Hon ger alltså, under en enda dag, bort pengar för 7500 USD vilket motsvarar 63 000 kronor. När hon berättade det här på sin Snapchat så insåg jag ännu mer hur mycket jag tycker om henne. Herregud vilken ödmjuk och givmild människa. 
 
Dessutom har hon tillsammans med Becca Cosmetics skapat en av världens mest sålda highlighters Champagne Pop som är helt outstanding och hon har en egen ögonskuggspalett som hon tillverkat tillsammans med Morphe. Och de är verkligen så fruktansvärt bra produkter och används av Kardashian och andra kändisar. 
 
Förstår ni nu varför jag älskar den här personen? Hon har byggt sitt drömhus tillsammans med sin man. Hon jobbar så hårt men jag kan inte komma att tänka på någon person som förtjänar det mer än henne. Och det bästa är att hon är samma person då som nu. Exakt samma person. Hon har inte ändrats någonting. Och varje gång hon lägger upp korta videos på Snapchat och pratar om det viktiga i livet så suger jag åt mig som en svamp, tar åt mig av varje ord. Jag skriver till och med ner det ibland som ni sett här på bloggen också. Jag tycker att hon är helt fantastisk och jag är så glad för henne, hennes man och hela hennes familj. 
 
Långt inlägg men för er som inte följer hennes Instagram, Snapchat eller Youtube, gör det. 
 
Hoppas att ni får en bra kväll! 
Kram ❤️

"Kan jag få din autograf?"

on the 2017-12-17 @ 23:28:27
Soluppgången från hotellrummet (inget filter)
Ja, jag vet att det är en dålig bild för att det glänser i fönstret men hur fint!?
Daniel och Smilla på prisutdelningen
 
Fyfan vad jag är glad! Alltså jag är så himla glad! Jag tävlade långa idag och min totala placering blev 8:a och jag åkte nästintill felfritt idag! Jag har inte åkt så bra på många år och kom FEMMA i långa. Hur sjukt är inte det!? Jag är så enormt glad och stolt över min prestation! Idag var jag alltså femte bäst I SVERIGE på långa (friåkningen). Allt satt klockrent, båda 2A, level 4 i alla piruetter, level 3 i stegen och bra åkning. En liten miss på trehoppskombinationen och en 1F istället för 2F men jag är så fantastiskt glad ändå! Slog både säsongsbästa och personbästa i långa. Och i korta fick jag med mig ett säsongsbästa också och jag tror kanske att det var personbästa där med. Då räknar jag när jag tävlat i seniorklassen och enbart i Elitserien eller SM för det är bara de resultaten som räknas i Sverige för att en elitserieåkare ska få kalla det PB eller SB (om man inte tävlat utomlands på vissa tävlingar). Jag fick totalt 115,28 poäng.
 
Sen sätter domarna konstnärliga poäng när man tävlar också; skating skills, transitions, perfoemance, composition och interpretation of the music. Domarna sätter poäng från 0.00 - 10.00 då 10.00 är världselit när de åkt som bäst. Och jag fick 7.00 av en domare! Hur galet!? Det fick jag på interpretation of the music. Sen fick jag många 6.50, 6.75 o.s.v. och jag är så glad över det!
 
Känslan var så bra på isen och det var en riktigt bra publik. Att få sluta programmet och höra publikens jubel går inte riktigt att beskriva och den känslan är svår att slå. Det är det här livet handlar om och det är här i den här världen jag hör hemma. Jag vill ge ett stort tack till alla som har hejat på både hemifrån i Stockholm och uppe i Skellefteå, jag vill tacka min tränare, fystränare, mina koreografer. Sen vill jag tacka Skellefteå för ett otroligt bra organiserat event och för att de varit så trevliga och hjälpsamma. Till sist vill jag tacka för alla fina meddelanden och sms och för alla som kommit fram och sagt att jag åkt bra. Sen vill jag tacka mamma och pappa som åkt flera mil för att se mig tävla. 
 
När sista startgruppen var ute på isen så satte jag mig på läktaren för att kolla på de sista åkarna. Och sen kom det fram en tjej som sa "ursäkta, skulle jag kunna få din autograf?". Och då smälter ju hjärtat. Herregud vad hedrad jag blev. Och sen sa hon "du var så himla duktig och åkte jättefint!" och att få en sådan komplimang av någon jag aldrig träffat förut betyder ju bara hur mycket som helst! 
 
Sammanfattningsvis har alltså den här helgen varit GRYM och jätterolig. Jag har njutit varje minut och sekund jag varit där och få tävla med Sveriges bästa konståkare. 
 
Älta tog med sig två medaljer hem också. En silvermedalj för JSM damer och en bronsmedalj för USM pojkar. Ältatigers presterarrrr. Denise kom sjua (hur bra!?), Daniel trea, Smilla tvåa och jag åtta (så glad!). 
 
Snart ska jag sova! ❤️
Godnatt! 

15 dagar senare

on the 2017-12-12 @ 21:22:00
Blåmärket som inte ger med sig :))
 
Heej vänner!
 
Jag har äntligen fått jullov!! 😍 Eller jullov kanske jag inte ska kalla det eftersom jag måste plugga ändå men jag hade min sista lektion i skolan idag då jag missar resten av veckan. Hur skönt med lite ledighet!? Det blir mest jobb som fyller ut skolan istället och sen har jag träningar såklart. Vad har ni för julplaner? Högsta drömmen har alltid varit att åka utomlands över jul och nyår någonstans där det är varmt. Hur drömmigt? Jag är ju däremot kvar på svensk mark året om med tanke på att min livsstil ser ut som den gör. Men jag ska ju leva hela livet så allt jag vill göra får ligga på standby fram tills dess. Jag hoppas verkligen att allt slit en dag lönar sig. 
 
Hur fint är inte mitt blåmärke då? Helt sjukt att det sitter i 15 dagar senare, hehe. Nu gör det inte lika ont längre och jag kan nästan ha knät i golvet som vanligt utan att det gör ont vilket är skönt. 
 
Jag pratade med min fystränare förra veckan. Vi pratade om konståkning eller träning generellt, eller om mental träning, skola, livsstil, relationer, skaffa sig ett liv (hahah), vi pratade väl om typ allt. Att vara elitidrottare i konståkning (eller någon annan individuell sport) är väldigt ensamt. Vi tränar i grupp och så men det är ensamt och man måste vara ganska stark mentalt för att klara av det. Man blir rätt så ensam för att omgivningen oftast inte förstår hur seriös man är. Tappar vänner, hinner inte umgås med alla varje helg, vill och/eller hinner inte festa, dricka alkohol, kan inte vara bortrest hur som helst. Det kan vara tufft emellanåt.
 
Men någonstans har man en enorm glöd. En passion som är så stark att man fortsätter att kämpa på. Och angående konståkningen, skolan och jobbet så sa min fystränare "Men du behöver ju göra allt det här för att må bra. Det är så du är". Och då kände jag mig bara förstådd. Att någon förstår sig på mig och hur jag känner på insidan utan att kanske känna mig 100 %. Utan att jag behöver förklara mig. Och sen sa hon "vet du hur många som önskar att de hade ditt liv, som önskar att de kunde göra allt du gör och som önskar att de var lika bra som du?" och då fick jag en ordentlig tankeställare. Jag har aldrig tänkt så förut. Hur kan andra vilja leva mitt liv? Jag vet ju hur mycket arbete det ligger bakom allting. Hur mycket man "offrar".
 
Sen pratade vi om några andra grejer också som jag tog så mycket lärdom av men jag vet inte om jag ska skriva om det här för det kanske blir för abstrakt eller personligt. 
 
 
Jag vet inte vad jag ville ha sagt med det här inlägget men det är ju som vanligt med andra ord. 😅😂 
 
Hoppas att ni har en mysig tisdag! 
Haa deee! ❤️
 
 

Tidigare inlägg