Är vi bättre än vad vi tror?

on the 2018-01-22 @ 23:48:00
Jag vet verkligen inte vad jag ska blogga om idag. Jag skriver ju om samma saker hela tiden; konståkning, smink eller skola. 🙃 Men det händer ju inget mer i livet. Det är de tre sysselsättningarna jag har. Och idag har jag bara känt såhär att vad gör jag liksom? Jag går i skolan och pluggar, sen tränar jag och sen kommer jag hem sent, duschar och sen har hela dagen gått. Därefter kommer helgen och då kanske jag jobbar. Vad är det jag försöker åstadkomma egentligen? Det känns som att jag inte har fått någonting gjort sedan jag tog stundenten och det är drygt 5,5 år sedan.
 
Jag har pluggat på universitetet 5,5 år men jag har fortfarande ingen examen, jag bor fortfarande hemma, jag lägger fortfarande all min fritid på konståkningen, jag är fortfarande singel. Är det nu livet bör röra sig i en annan riktning? Eller är det nu jag borde inse att jag skulle ha åstadkommit mer saker, eller att jag borde ha prioriterat annorlunda? Att det jag gör inte är tillräckligt? Hur vet jag det liksom? Hur vet jag det? Samtidigt känner jag att vad skulle jag gjort om jag inte lagt alla kvällar på konståkningen? Jag menar, jag hade ju tränat ändå.. Vad gör folk på kvällarna? Vad gör man? För att vara brutalt ärlig så har jag ingen aning om vad folk gör när de kommer hem från jobbet eller skolan för jag har aldrig levt så. Inte sedan jag var typ 6 år. Och då kan jag lika gärna göra något kul, d.v.s. åka konståkning. Eller för de som är i ett förhållande som umgås med sin pojkvän eller flickvän. Jaha, men är det så kul då? Ska man göra det varje kväll hela livet? Fan vad jobbigt, hahaha. 😂 Vilket jävla commitment. 
 
Nej, men förstår ni vad jag vill säga? Hur skulle livet se ut om jag valde att prioritera annorlunda? Skulle jag ha kunnat flytta hemifrån? Skulle jag kunnat nöjesresa mer? Skulle jag haft ett förhållande? Jag kanske ser allt så himla svart eller vitt. Men det är lite så jag alltid har tänkt tror jag. Jag känner igen mig i det Gina Dirawi sagt "jag tror att jag kräver ganska mycket för att jag vet att jag kommer ge så jävla mycket". Antingen kör man elitidrott eller så tränar man inte alls. Antingen pluggar man utifrån bästa förmåga eller inte alls. Antingen är man i ett förhållande helhjärtat eller inte alls. Antingen är man en riktigt bra (flick)vän eller ingen (flick)vän alls. Och jag vill ju bara göra det som är kul. Jag tänker inte lägga massor med negativ energi på att höra på människor som uteslutande ägnar sig åt att snacka skit om andra och leva "fika på stan"-livsstilen eller festa så fort det finns tillfälle. Jag är glad att de människorna trivs med sin livsstil men det är inte jag. Det är verkligen inte jag. Så då är ishallen mitt hem istället. Det är både kul och jag känner att jag får någonting gjort samtidigt som det är min största passion.
 
Nu har jag flummat iväg återigen. Ni är väl inte ens förvånade nu för tiden haha. Är det någon som känner igen sig i det här eller är jag helt ensam om att känna såhär? 
 
Ja, då har ju ytterligare en kväll passerat och jag ska sova. 😂
Var rädda om er och sov gott! 
Natti! ❤️

She'll always have my back

on the 2018-01-09 @ 23:05:18
So I want all the girls watching here and now to know that a new day is on the horizon! And when that new day finally dawns, it will be because of a lot of magnificent women, many of whom are right here in this room tonight, and some pretty phenomenal men, fighting hard to make sure that they become the leaders who take us to the time when nobody ever has to say “me too” again. Thank you.
 
 
 
Det här är det vackraste, mest känslomässiga tal jag någonsin sett. ❤️

Därför älskar jag Jaclyn Hill

on the 2017-12-21 @ 21:47:10
Hej igen!
 
Kom hem från jobbet för en stund sedan och herregud det är verkligen julrusch nu. Även om det är stressigt så är det ganska kul och 8 h känns som 2 h. Jag gjorde makeupen med glitter och hade typ 20 min på mig så jag slängde på sminket mer eller mindre. Fick komplimanger från fem kunder tror jag och de tyckte att det var så fint. Blev så glad och fattade inte ens att de tyckte att det var snyggt för jag stressade ihop den makeupen, haha. Fick ingen bra bild däremot för jag sprang iväg till jobbet direkt när jag var klar. 
 
På tal om makeup så vill jag bara skriva om Jaclyn Hill igen. Jag har citerat henne flera gånger här på bloggen men hon är verkligen en av mina allra största förebilder. Jag ser upp till henne så mycket och har följt hennes Youtube-karriär sedan starten. Varför gillar jag henne så mycket då? Förutom att hon är extremt duktig på makeup och har världens härligaste personlighet så är hon också en person som har kämpat och slitit så hårt för att komma dit hon är idag. Hon och hennes man gifte sig när de var 18 år (om inte jag minns helt fel nu) och de var unga och förstod inte riktigt hur tufft ett äktenskap var. De hade nästan inga pengar alls. Hyresvärden stängde till och med av elen något tillfälle för att de inte kunde betala hyran. De åkte till ställen där de hade matkuponger man kunde skriva ut för att spara så mycket pengar som möjligt. I USA kan man spara en hel del på kuponger och andra rabatter. Dessutom lider hon av ångest, depression och får emellanåt panikattacker. Hon jobbade på MAC (sminkbutiken) och hon och hennes man kunde i slutet av månaden inte ens köpa mat.
 
En dag började hon göra Youtube videos och hon kom att bli en av de största inom makeup idag. Hon tänkte hela tiden att saker och ting kommer att bli bättre och hon drömde varje dag om vad hon ville ha i livet och hur hon ville må. Utöver allt detta skilde sig hennes föräldrar och hon har i dagsläget igen kontakt med sin pappa. Genom skilsmässan blev hela familjen starkare. Som om det inte vore tillräckligt så fick hennes man missbruksproblem men har nu blivit friskförklarad. 
 
Det jag inspireras så mycket av är att hon kommer från ingenting och har vuxit och skapat sig ett helt eget liv, på egen hand. Och det jag älskar mest med henne är att hon alltid ger tillbaka. Så fruktansvärt mycket. Om ni bara visste. Hon har åkt iväg på semester i västindien med hela familjen och syskonens barn, o.s.v. Bott på lyxhotell, köpt fina saker till alla sina familjemedlemmar. Men förutom det ger hon tillbaka till sina följare. Till alla som fått hennes resa att bli så fantastisk. Hon skänker pengar till organisationer som arbetar med att motverka barntrafficking och nu har hon en grej på sin Instagram som heter 12 days of Christmas där hon varje dag väljer ut en vinnare som vinner hur mycket smink som helst, hon lottar ut en MacBook Pro, märkesväskor, Chanel plånbok, allt verkligen. Till sina följare som hon inte ens känner. Under en av dagarna gällde tävlingen bara singelmammor. Hon ville ge tillbaka till de som inte har råd att köpa julklappar till sina barn, som inte har råd att köpa något till sig själva, som knappt har råd att leva. Hon skulle välja fem kvinnor. Till dem gav hon 1000 USD till vardera kvinna som de kunde spendera på sina barn och ett presentkort på 500 USD på Sephora som de kunde spendera på sig själva. Hon ger alltså, under en enda dag, bort pengar för 7500 USD vilket motsvarar 63 000 kronor. När hon berättade det här på sin Snapchat så insåg jag ännu mer hur mycket jag tycker om henne. Herregud vilken ödmjuk och givmild människa. 
 
Dessutom har hon tillsammans med Becca Cosmetics skapat en av världens mest sålda highlighters Champagne Pop som är helt outstanding och hon har en egen ögonskuggspalett som hon tillverkat tillsammans med Morphe. Och de är verkligen så fruktansvärt bra produkter och används av Kardashian och andra kändisar. 
 
Förstår ni nu varför jag älskar den här personen? Hon har byggt sitt drömhus tillsammans med sin man. Hon jobbar så hårt men jag kan inte komma att tänka på någon person som förtjänar det mer än henne. Och det bästa är att hon är samma person då som nu. Exakt samma person. Hon har inte ändrats någonting. Och varje gång hon lägger upp korta videos på Snapchat och pratar om det viktiga i livet så suger jag åt mig som en svamp, tar åt mig av varje ord. Jag skriver till och med ner det ibland som ni sett här på bloggen också. Jag tycker att hon är helt fantastisk och jag är så glad för henne, hennes man och hela hennes familj. 
 
Långt inlägg men för er som inte följer hennes Instagram, Snapchat eller Youtube, gör det. 
 
Hoppas att ni får en bra kväll! 
Kram ❤️

"Kan jag få din autograf?"

on the 2017-12-17 @ 23:28:27
Soluppgången från hotellrummet (inget filter)
Ja, jag vet att det är en dålig bild för att det glänser i fönstret men hur fint!?
Daniel och Smilla på prisutdelningen
 
Fyfan vad jag är glad! Alltså jag är så himla glad! Jag tävlade långa idag och min totala placering blev 8:a och jag åkte nästintill felfritt idag! Jag har inte åkt så bra på många år och kom FEMMA i långa. Hur sjukt är inte det!? Jag är så enormt glad och stolt över min prestation! Idag var jag alltså femte bäst I SVERIGE på långa (friåkningen). Allt satt klockrent, båda 2A, level 4 i alla piruetter, level 3 i stegen och bra åkning. En liten miss på trehoppskombinationen och en 1F istället för 2F men jag är så fantastiskt glad ändå! Slog både säsongsbästa och personbästa i långa. Och i korta fick jag med mig ett säsongsbästa också och jag tror kanske att det var personbästa där med. Då räknar jag när jag tävlat i seniorklassen och enbart i Elitserien eller SM för det är bara de resultaten som räknas i Sverige för att en elitserieåkare ska få kalla det PB eller SB (om man inte tävlat utomlands på vissa tävlingar). Jag fick totalt 115,28 poäng.
 
Sen sätter domarna konstnärliga poäng när man tävlar också; skating skills, transitions, perfoemance, composition och interpretation of the music. Domarna sätter poäng från 0.00 - 10.00 då 10.00 är världselit när de åkt som bäst. Och jag fick 7.00 av en domare! Hur galet!? Det fick jag på interpretation of the music. Sen fick jag många 6.50, 6.75 o.s.v. och jag är så glad över det!
 
Känslan var så bra på isen och det var en riktigt bra publik. Att få sluta programmet och höra publikens jubel går inte riktigt att beskriva och den känslan är svår att slå. Det är det här livet handlar om och det är här i den här världen jag hör hemma. Jag vill ge ett stort tack till alla som har hejat på både hemifrån i Stockholm och uppe i Skellefteå, jag vill tacka min tränare, fystränare, mina koreografer. Sen vill jag tacka Skellefteå för ett otroligt bra organiserat event och för att de varit så trevliga och hjälpsamma. Till sist vill jag tacka för alla fina meddelanden och sms och för alla som kommit fram och sagt att jag åkt bra. Sen vill jag tacka mamma och pappa som åkt flera mil för att se mig tävla. 
 
När sista startgruppen var ute på isen så satte jag mig på läktaren för att kolla på de sista åkarna. Och sen kom det fram en tjej som sa "ursäkta, skulle jag kunna få din autograf?". Och då smälter ju hjärtat. Herregud vad hedrad jag blev. Och sen sa hon "du var så himla duktig och åkte jättefint!" och att få en sådan komplimang av någon jag aldrig träffat förut betyder ju bara hur mycket som helst! 
 
Sammanfattningsvis har alltså den här helgen varit GRYM och jätterolig. Jag har njutit varje minut och sekund jag varit där och få tävla med Sveriges bästa konståkare. 
 
Älta tog med sig två medaljer hem också. En silvermedalj för JSM damer och en bronsmedalj för USM pojkar. Ältatigers presterarrrr. Denise kom sjua (hur bra!?), Daniel trea, Smilla tvåa och jag åtta (så glad!). 
 
Snart ska jag sova! ❤️
Godnatt! 

15 dagar senare

on the 2017-12-12 @ 21:22:00
Blåmärket som inte ger med sig :))
 
Heej vänner!
 
Jag har äntligen fått jullov!! 😍 Eller jullov kanske jag inte ska kalla det eftersom jag måste plugga ändå men jag hade min sista lektion i skolan idag då jag missar resten av veckan. Hur skönt med lite ledighet!? Det blir mest jobb som fyller ut skolan istället och sen har jag träningar såklart. Vad har ni för julplaner? Högsta drömmen har alltid varit att åka utomlands över jul och nyår någonstans där det är varmt. Hur drömmigt? Jag är ju däremot kvar på svensk mark året om med tanke på att min livsstil ser ut som den gör. Men jag ska ju leva hela livet så allt jag vill göra får ligga på standby fram tills dess. Jag hoppas verkligen att allt slit en dag lönar sig. 
 
Hur fint är inte mitt blåmärke då? Helt sjukt att det sitter i 15 dagar senare, hehe. Nu gör det inte lika ont längre och jag kan nästan ha knät i golvet som vanligt utan att det gör ont vilket är skönt. 
 
Jag pratade med min fystränare förra veckan. Vi pratade om konståkning eller träning generellt, eller om mental träning, skola, livsstil, relationer, skaffa sig ett liv (hahah), vi pratade väl om typ allt. Att vara elitidrottare i konståkning (eller någon annan individuell sport) är väldigt ensamt. Vi tränar i grupp och så men det är ensamt och man måste vara ganska stark mentalt för att klara av det. Man blir rätt så ensam för att omgivningen oftast inte förstår hur seriös man är. Tappar vänner, hinner inte umgås med alla varje helg, vill och/eller hinner inte festa, dricka alkohol, kan inte vara bortrest hur som helst. Det kan vara tufft emellanåt.
 
Men någonstans har man en enorm glöd. En passion som är så stark att man fortsätter att kämpa på. Och angående konståkningen, skolan och jobbet så sa min fystränare "Men du behöver ju göra allt det här för att må bra. Det är så du är". Och då kände jag mig bara förstådd. Att någon förstår sig på mig och hur jag känner på insidan utan att kanske känna mig 100 %. Utan att jag behöver förklara mig. Och sen sa hon "vet du hur många som önskar att de hade ditt liv, som önskar att de kunde göra allt du gör och som önskar att de var lika bra som du?" och då fick jag en ordentlig tankeställare. Jag har aldrig tänkt så förut. Hur kan andra vilja leva mitt liv? Jag vet ju hur mycket arbete det ligger bakom allting. Hur mycket man "offrar".
 
Sen pratade vi om några andra grejer också som jag tog så mycket lärdom av men jag vet inte om jag ska skriva om det här för det kanske blir för abstrakt eller personligt. 
 
 
Jag vet inte vad jag ville ha sagt med det här inlägget men det är ju som vanligt med andra ord. 😅😂 
 
Hoppas att ni har en mysig tisdag! 
Haa deee! ❤️
 
 

Thanksgiving

on the 2017-11-23 @ 23:53:00
Hej vänner! 
 
Imorse var jag på rehab och det var bara en undersökning men den höll på en hel timme. Har redan fått en ny tid och då blir det fokus på övningar jag kan göra så det är bra!
 
Det är ju thanksgiving idag och vi har ju inte det i Sverige men det betyder ju inte att man inte kan lägga en tanke på vad man är lite extra tacksam för i livet. 😊
 
Jag är otroligt tacksam för allt. Tacksam över att jag lever och är frisk, att mina nära och kära lever och är friska, att jag har fina vänner och att jag har Ebba i mitt liv. Jag är tacksam för att jag har någonstans att bo, för att jag kan studera på min drömutbildning gratis, för att jag har konståkningen och allt som den medfört. Tacksam över att jag är envis, att jag är glad, att jag är mig själv. Dessutom är jag tacksam för alla människor som har fått mig att bli en bättre människa. Som har fått mig att värdesätta det viktiga i livet, för att stå upp för mig själv, för att utvecklas, för att våga, för att ta lärdom av att framgång möter motgång och att misstag leder till erfarenhet. Tacksam för att ramla tusen gånger om som gör att det tillslut känns så mycket bättre när jag väl står upp. Jag är tacksam över att jag känner mig älskad av min familj, att jag har en familj som alltid ställer upp. Även om jag inte har pojkvän så känns det bra ändå. För den tiden kommer tillslut också: Att någon tycker om mig precis för den jag är och inte för vad jag r eller hur jag ser ut. Och den värderingen kommer jag att hålla hur hårt som helst i. 
 
Jag fyller år om ett tag och mamma frågade häromdagen vad jag önskar mig. Och grejen är den att jag önskar mig ingenting. Vad ska jag önska mig? Materiella ting som varar en viss tid innan de glöms bort? Efter att ha skrivit om hur tacksam jag är för allt så utgör det ännu starkare skäl till varför jag inte vill ha något. Sen älskar jag att shoppa, köpa smink, allt sånt, men jag gillar att ge mer än att få. Jag kanske tycker att det är svårt att ta emot? Jag vet inte.. Hur är ni? Vad tycker ni? Vill ni få massor med presenter när ni fyller år?
 
Godnatt hjärtan! Sov gott! ❤️

Moments

on the 2017-10-16 @ 23:40:57
När jag vaknade imorse och gick in på Snapchat såg jag att Jaclyn Hill lagt upp en story. Jag kollar alltid på dem och jag tycker om henne så mycket för den person hon är och den enorma inspiration som hon för med sig. Jag har följt henne i säkert 5-6 år (om inte mer) och jag tycker om henne inte bara för att hon är en extremt duktig makeupartist men för att hon har så mycket mer än bara ytlighet, dyra handväskor och fillers i läpparna. Hon lever på insidan och när jag lyssnade på vad hon sa visste jag att jag var tvungen att skriva ned det innan det skulle försvinna. Hon lyckas alltid påminna mig om det viktiga i livet. Så här kommer hennes story nedskriven:
 
Dagens ord: 

So this is just a random thought and I know that I don’t talk very often about like me and Jons love. I know that we just post pictures together and we don’t really let you guys too much into our personal life. But I’ve been thinking all day long. About how grateful I am for the love that him and I share together. And it’s crazy because when you first get married, we got married really young, and so many people told me and Jon like “you know, oh you know you’re in that puppy love stage and this is how it is in the beginning, that newlywed stage and then you’ll grow out of it, but you’ll reconnect and you’ll refind that love when you get older. Monuments of moments: the first time you have a baby, the first time you buy a house, you’ll just reconnect and you’ll love each other all that more. And the first time you get your big break” and so on and so forth.

 

But for me it really hasn’t been that way, for the both of us. When those things happen we’re so grateful and appreciative but that’s not what connects us. For me, like I just live for the moments when we just fall in love all over again. And I know a lot of you guys know exactly what I’m talking about and some of you don’t cause you haven’t experienced it yet. But you will and it is out there for you. But like last night I was just in a fuzzy mood before I went to bed. I don’t know, I’m PMS:ing or something, like my boobs hurt and I was just fuzzy. I was kind of like throwing a tantrum. And I looked over at him and made eye contact with him and the way he was looking at me, just the look in his eyes, I was just like *sighs*, I just fell in love with him all over again. And those are the moments that I just live for. Like they bring me to tears. Like more than makeup, more than anything else that I love. That is the deepest shit to ever exist and I’m just so thankful for the opportunity to fall in love again.

 

There is just nothing in the world that feels as good as loving someone and the second as being loved back. And I’m just taking a day to really, really, deeply appreciate that, you know. Just unconventional and unconditional love. I’m so thankful for it you have no idea. And I just hope that everyone at some point in their life has the opportunity to feel that way. Even if it means you used to feel that way and then you lost that person, whether they passed or you broke up. I hope that you never, for one minute stop and forget what that felt like because it is the best feeling in the entire world.

 

One of my favorite authors of all time from when I was, god I discovered her when I was like 13 years old, she said “you never stopped silently loving those you once loved out loud.” And that has stuck with me my entire life.
 
❤️

När man pluggar på den 45:e bästa juristutbildningen i världen!

on the 2017-10-11 @ 20:12:00
Hej vänner!
 
Kom hem från träningen för en stund sedan och kunde inte träna hela passet för att det gjorde ont i ryggen. Så frustrerande och irriterande. Orkar inte prata om det mer så jag lämnar det där och har bestämt mig för att den kommer att vara bra imorgon. Så är det bara. 
 
Först en lite rolig grej. Juristprogrammet på Stockholms universitet är den mest sökta utbildningen i Sverige, det har den varit flera år i rad tror jag. Enligt ny statistik är juristprogrammet på Stockholms universitet det 45:e bästa i världen! Hur coolt? Det är numera även den bästa juristutbildningen i Sverige. Slaaayy. Läs mer om det HÄR
 
Sen vill jag passa på att ge mig själv lite cred. För er som är allergiska mot att vi ska peppa oss själva eller att jag peppar mig själv ni kan ju sluta läsa här, haha. Jag vill bara skriva att jag är så jälva bra. Jag är verkligen det. Jag är så stolt över vad jag har lyckats åstadkomma hittills i livet. Jag känner mig stolt över att jag lyckas plugga på en av de svåraste utbildningarna i landet samtidigt som jag elitidrottar och jobbar en del. Jag tror att det är svårt att förstå hur mycket tid det går till träning. Dagarna är långa och igår åkte jag hemifrån vid 14 och kom hem strax efter 20. För att träna. Det är inte bara 2 h ispass vi kör och sen åker hem. Nej, nej. Det är uppvärmning 30 min innan isen, själva träningspasset och sedan nedjogg och stretch efter varje pass. Dessutom hade vi fys igår också. 
 
Sen har den första kursen den här terminen tagit så mycket tid och energi och varit så utmattande. Men jag har gått till träningarna varje dag ändå. För att jag vill åstadkomma något. För att jag tycker att det är så sjukt, extremt, oerhört, fantastiskt kul (no chill, haha)!! Och visst jag är 23 år, 24 i december, jag bor hemma fortfarande och mitt första jobb fick jag december 2014 för att fokus innan dess alltid legat på skola och träning. Men vet ni? Jag är så sjukt stolt ändå. För alla kan inte ha allt. Jag har förmågan att kunna klara av det jag gör och att må bra samtidigt. Och det här med att må bra och samtidigt plugga till jurist har jag med tiden insett är sällsynt och det är så himla tragiskt. Studenter som har sån prestationsångest eller är så stressade att de inte kan koppla av, njuta av ledighet, är rädda att inte få AB på tentan. Och hur kul liv är det? Jag säger inte att man inte kan prestera på topp och må bra samtidigt, men det är inte många som mår bra ska ni veta. Och jag säger inte heller att livet är tråkigt bara för att man har toppbetyg. Tro aldrig att alla som pluggar "svåra utbildningar" eller "statusutbildningar" är toppresterande maskiner som kan få allt de pekar på för så är det verkligen inte. Jag ville bara påminna om det för överallt i sociala medier så trycks allt in i en enda kategori och det är perfektion
 
Jag har slutat bry mig på sociala medier. Jag har ingen (och då menar jag verkligen ingen) koll på vad andra har för sig mer än de jag följer som dyker upp i mitt flöde på Instagram eller Facebook. Det där på insta när man kan se vad folk likear osv, alltså jag är helt lost när det kommer till det, haha. Varför? För då sitter jag där i slutet av dagen och jämför mig med alla andra och då går det åt helvete. Så jag lägger fokus på mig själv istället. Vad kan jag göra för att må ännu bättre, bli en ännu bättre människa och bli ännu lyckligare? Det driver mig så mycket. Så mitt tips till er: Skit i allt och alla för de som inte behandlar er med respekt, som snackar skit bakom er rygg, som är avundsjuka, de kan dra. Och de kommer aldrig, aldrig, aldrig att i det långa loppet komma någonstans i livet. Haaa deeee! Ingen människa ska behöva känna att de inte blir respekterade för att de vill fullfölja sina drömmar. That's it. Och var glada för varandras skull för tusan. Glöm inte det. Jag är så glad för allt mina vänner lyckats åstadkomma, både gamla och nya, för att jag tycker att de är så himla grymma som kämpar på!
 
Så lägg fokus på er själva, behandla er omgivning med respekt och var bara dig själv och jobba hårt för det du vill lyckas med så kommer det med tiden att generera i något större. Det är vad jag innerst inne tror. Visst, konståkning är ingenting som är meriterande på ett CV men så länge jag innerst inne vet hur hårt jag sliter och har slitit för att få allt att fungera så finns det ingen som kan komma i vägen och den känslan är helt fantastisk! Så kör på och håll hårt i era värderingar och vad ni innerst inne tror kommer att leda till något i längden så kommer det att gå jättebra för er. 
 
Hoppas att det här inlägget hjälpte någon där ute! 
 
Dagens ord: "Folk som alltid har haft en fritid förstår inte hur det är att inte ha en." Och nej det är ungefär 5 % av alla människor (om ens det) som verkligen fattar hur det är att inte ha någon fritid. Men håll hårt i den/de procenten som förstår sig på dig. Som peppar och stöttar och som alltid ställer upp för det finns inte speciellt många. 
 
Ha en bra onsdagskväll! 
Kram ❤️
 
 

Söndag 19.38

on the 2017-09-24 @ 19:38:27
Bildresultat för i'm not perfect but i'm always myself
Jag längtar till träningen imorgon så att jag kan få gå ut på isen och göra det jag älskar allra mest på jorden. 
❤️

Time and energy

on the 2017-09-13 @ 20:52:55
När man inser att man känner och är exakt såhär:
 
Dagens ord:
 
I think there's a choice. You always have a choice to make. My thing is I don't have time to be angry. Do you know how much time it takes to hold an attitude and a grudge? That's time and energy. I don't have that time. The time that it takes you to go "I don't like that person" and keep that in you over a period of time that's a lot of time that can be devoted to something positive. I choose positive, cause overall positive will always beat negative. - Kevin Hart
 
Den här intervjun med Kevin Hart är så bra. Han säger så vettiga saker! Offra 6 min och kolla. 
 

René Descartes (1596-1650)

on the 2017-08-31 @ 10:54:00
Dagens ord: 
Men nu fann jag genast, att jag, medan jag förkastade allt övrigt såsom falskt, alls inte kunde tvivla på, att jag under tiden var, och jag insåg att sanningen i denna sats: "jag tänker, alltså är jag till" var så säker och klar, att ingen skeptiker skulle kunna tänka ut någon invändning, som vore i stånd att rubba den. Jag ansåg därför, att jag utan betänkande kunde anta denna sats som grundprincip för den filosofi jag sökte. - Descartes, Discours, IV,1.
 
Därav insåg jag nu, att jag var en substans vars hela väsen eller natur endast består i att tänka, och som för sin existens inte har behov av något rum, inte heller är beroende av något materiellt eller kroppsligt. Sålunda är detta Jag, d.v.s. själen, genom vilken jag är, det jag är, helt och hållet skild från kroppen och till och med lättare att lära känna än kroppen; och även om den senare alls icke vore, skulle själen icke upphöra att vara det, som den är. - Descartes, Discours, IV,2. 

När man vill att drömmen ska bli sann

on the 2017-08-28 @ 21:12:00
Hej vänner!
 
Känns ganska skönt med måndag och ny start på veckan. Däremot blir det en del skolarbete och en del att göra. På tal om skola så är jag lite besviken på institutionen och att vi studenter på juristprogrammet inte ska kunna ta ledigt ens en vecka utan att det ska ge långsiktiga konsekvenser. Jag tänker till exempel på alla de som känner att de inte hinner med skolan och är för stressade och utmattade att de inte kan gå dit och måste vara lediga för sin hälsa och sitt välmående. Sedan finns det ju andra gånger man som student kanske vill/måste vara ledig. Åka utomlands en vecka, vara sjuk en vecka, o.s.v. Vi är trots allt studenter och att inte ens kunna vara lediga från skolan en vecka under en hel termin tycker jag är helt orealistiskt. Fine, man ska inte utnyttja systemet men när jag pluggade andra fristående kurser på universitetet var det aldrig lika omständigt att vara ledig som det är på juristprogrammet, även om jag aldrig själv tagit ledigt förut. Det är knappt att man kan vara sjuk eller få influensa i skolan utan att obligatoriska studier ska skjutas upp en termin och det gör mig ganska irriterad och jag tycker att det är ett bristfälligt system som inte är sunt för oss studenter.
 
Anyway, jag skrev på bloggen för ett tag sedan att jag hade en "cliff hanger" som jag inte visste hur mycket jag fick berätta om. Det är helt sjukt men jag blev erbjuden att vara med i en film som ska spelas in nu i september och som dels redan har börjat spelas in. Det är en konståkningsfilm och det var Catarina (min koreograf som ska jobba med filmen) som frågade om jag kunde/ville vara med. Från början skulle det vara två veckor, sedan kortades det ned till 1,5 vecka inspelning och tillslut en vecka med inspelning i Rumänien av alla ställen. Hade varit häftigt att åka dit och se ett av de mindre länderna i Europa. Huvudrollsinnehavaren är Kiira Korpi från Finland som varit med och tävlat EM, VM och OS tror jag. Hon är så vacker på isen men slutade tävla för flera år sedan. Hon har nyligen spelat in lite av filmen i Norge och det hade bara varit så sjukt kul att vara med. Och hur hedrad blev jag inte när Catarina frågade mig av alla människor om jag kunde vara med. Hon har kontakter över hela världen och väljer att skriva till mig. Herregud vad hedrad jag kände mig!
 
Jag kontaktade skolan och de sa nej till att vara borta två veckor och om jag inte kunde gå på alla obligatorier i skolan så blir jag andrahandsregistrerad på vårterminen i mån av plats och får gå de obligatoriska momenten då. Vilket kändes alldeles för riskabelt för då kan man ju behöva skjuta fram en kurs hur länge som helst för att man inte får plats och dessutom blir det mer att göra eftersom man läser nya kurser då. Fick för några dagar sedan frågan av Catarina igen om jag kunde vara med då det bara var en vecka filminspelning och jag hade missat EN lektion i skolan. ETT seminarium på två timmar och skolan säger NEJ. IGEN! Förstår ni hur lack och frustrerad jag blev då!? Lovar att det kommer att komma fram att man får vara borta ett seminarium. Så det är bara att släppa den drömmen att få vara med om en fantastisk filminspelning med ett grymt team och få jobba med Catarina. Bästa Catarina. Och att hon hörde av sig igen ca 4 veckor innan jag skulle resa iväg för att hon så gärna ville ha mig med gör mig bara ännu mer hedrad. För de "stängde" ansökan för kanske 2 månader sedan. (Och jag behövde inte ens söka, hur sjukt!?) Och det ska bokas flyg till alla, hotell, kostymer ska sys osv och hon frågar ändå en sista gång. Så fint och jag är så tacksam! Catarina är fantastisk och jag är så glad att jag fått äran att jobba med henne. Tänk om jag hade kunnat vara med. Det hade varit bland det roligaste jag hade varit med om det vet jag redan nu. Så typiskt men jag är så tacksam ändå som ni säkert förstår. 
 
Varför berättar jag det här då? Jag vet inte riktigt.. Jag har blivit tillfrågad om andra saker förut och personer har sagt så fina saker till mig men det behåller jag för mig själv och det finns bara inne i hjärtat. Ni kanske tycker att jag framstår som skrytsam när jag skriver det här men jag är så extremt stolt och hedrad så jag kan inte låta bli. Och ni som tycker att jag skryter: Det är helt okej att ni tycker det. Ni som känner mig, känner mig. Och jag känner mig själv. Jag är så tacksam och glad för den person jag har utvecklats till att bli och jag säger det igen: Skam den som ger sig. Det är bara att falla, resa sig upp och bli lite starkare. Gå din egen väg, kör ditt race, visa respekt till din omgivning, visa din omgivning att du bryr dig, säg till de som betyder något för dig hur mycket de betyder för dig, var ärlig och sist men inte minst skratta, ha kul, bjud på dig själv och var inte så allvarlig hela tiden (även om det är viktigt att kunna vara det ibland också, haha). 
 
Ha en grym måndag och sköt om er!
Kramar ❤️
 
 

Att vi tog VM GULD!!!

on the 2017-05-22 @ 21:49:44
Hej vänner! 
 
Var det någon mer än jag som satt på nålar hela kvällen igår? Alltså det var ju så sjukt spännande så jag höll på att spricka! Pappa och jag ba "yeeeeeesssss" så fort det blev mål, hahaha. Sjukt spännande match och det märktes att svenska grabbarna var trötta i slutet (inte så konstigt) men de höll ihop det så sjukt bra ändå. Stolt svensk är jag!  
 
 
Dagens ord: "Så tipset till någon som står i 20-års åldern och funderar är verkligen att ha inte så bråttom och var inte så himla duktig. Jag kände när jag var i 20-års åldern att oj, oj, oj, nu måste jag plugga färdigt så fort som möjligt och så blev jag lite såhär "åh nej, nu fick jag chans att prova det här men det stör mina planer, åhh hur ska jag göra?". Jag hoppade på ett par av de här göra-något-annat-grejerna och jag har verkligen aldrig någonsin ångrat det, det har jag lärt mig jättemycket av. Så gör både och om du hinner och orkar tycker jag. 
[...]
(Frågade chefsrekryteringskonsulter) är det något man ska titta efter som gör att man har väldigt hög potential sen och kan ta ledarroller sen och då (finns det något man kan se hos 20-25-åringar)? Och då gav de oss tipset att titta efter den som kan få något annat att hända också. Det kan vara olika saker. Någon hade ordnat en musikfestival utanför studier. Det behöver inte vara förtroendeuppdrag, det behöver inte vara föreningar och så men att liksom göra något annat, eller jobba med något annat, eller idrottat vid sidan av på krävande nivå och liksom fått det här att funka. Det är väldigt bra egenskaper som man har nytta av sen."
- Anna Kinberg Batra
 
Jag har en grej som har kommit upp på agendan som jag verkligen, verkligen vill göra. Har fått ett erbjudande om en sjukt rolig och spännande grej som jag först inte visste om jag skulle tacka ja eller nej till. Standardsvaret är alltid "nej, jag kan inte" i mitt liv, haha. Och jag sa nej först. Och sen visste jag att jag skulle ångra mig så sjukt mycket om jag inte tackade ja så jag hörde av mig dagen efter och sa att jag måste kolla upp en del saker först och få godkännande men att jag jättegärna vill. Så jag får avvakta och se vad som händer men jag hoppas verkligen att det här går igenom för det skulle faktiskt vara något av det sjukaste jag varit med om i mitt liv!! På riktigt. Det skulle vara helt galet om det här hände. Cliff hanger, I know, haha men jag vet inte om jag får säga så mycket heller. 
 
Hoppas att ni har en bra kväll. Passa på att göra det ni älskar och kööööör ba. Asså verkligen. Kör och tro på er själva. Skit i de där kompisarna som inte fattar. De kan draaaa. Var alltid trevlig och tillmötesgående mot människor för du tjänar så mycket på det. Var glad för din egen skull, var glad för andras skull. Det är först då vi kommer framåt i livet. De som alltid sitter och klagar på andra är de mest miserabla människorna och de kommer heller ingenstans. Så prova saker, våga testa något nytt och var inte så himla fördomsfull. KÖR! Och var stolt!
 
Kramar till er alla! Ni är bäst! ❤️
 

"Det är svårt att vara bäst, det är bättre att vara annorlunda"

on the 2017-04-16 @ 10:10:33
Dagens ord: 
 
Men jag tror att det är såhär. Jag tror att alla gånger man har misslyckats, varje gång man reser sig så blir man lite starkare. Och den gången jag kravlade mig upp från den där canvasen efter knocken, mentalt liksom, den gjorde mig jävligt stark. Inget kommer att vara så jobbigt i livet igen. Så jag är inte så rädd för att misslyckas. Jag har en del affärer som är skit också, det är liksom, det ingår. […] Det ingår i kreativa processer. Du kan aldrig veta om det är rätt eller fel. 
 
Och folk såhär ”är du inte stressad?” Nej. Folk missuppfattar det.
Det är skillnad på att ha mycket att göra och att vara stressad. 
 
Hur får man ett lyckligt liv skulle du säga?
 
Lycka är ju såhär det är ju också en såhär, det är vår moderna myt ”jag ska vara lycklig”. Aha. Men fan lycka är en monetär sak. Det är något man känner i ett ögonblick. Folk som är lyckliga jämnt är ju, antingen så går de på knark eller så är de galna. Du kommer inte alltid att vara lycklig men man vill ju liksom asså addera mer lyckliga ögonblick i livet. Man vill ha ett liv man trivs med. Och då är det liksom såhär man måste lära sig att sortera. Vad är viktigt? För återigen man skaffar sig massa jävla vanor som förstör ens liv istället för att bygga det. […]. 
 
Ta bort saker som inte gör dig lycklig. Ta bort saker som inte bygger din framtid. Men folk bygger ju negativa spiraler i sitt liv utan att tänka på det. 
 
Ingen jävel kommer lyfta dig genom livet även fast folk gärna vill det. 
 
Man måste lära sig att fokusera. Man tänker liksom inte i meningar, man tänker i bilder.
 
Gör det fullt ut, gör det passionerat och var stolt över det. 
 
Nöj dig inte. Gör det du gör fullt ut. Även fast du inte lyckas så kommer du att lära dig något otroligt viktigt - det är liksom passion, drivkraft och disciplin. Så håll inte på att göra såna här halvmesyrer, utan disciplin, passion - allt det skapar du i din ungdom.
 
Framtiden ska nog vara mer att sortera bort skit liksom. Det har jag blivit jävligt duktig på. På senare år såhär. Det finns så mycket surdegar [...] Man har jävla kompisar som man hängde med när man var yngre ”aa vadfan du är svikare” såhär vadfan gör du med mitt liv? Jag hänger gärna ihop med polare. [...] Men såhär folk som inte ger mig något, såhär hejdå. Fan. Vi gick i samma klass men vadfan spelar det för roll? 
 
- Paolo Roberto
 

Tidigare inlägg