Det finns så mycket vacker musik

on the 2018-04-17 @ 22:49:52
 
 
 
 
 
 
 
 

Sista tävlingen för säsongen

on the 2018-04-16 @ 22:06:49
En liten utflykt till Ronneby igår innan hemfärd
 
Hej vänner!
 
Jag tävlade på Elitseriefinalen i Mörrum i helgen. Det var inte min bästa tävling under den här säsongen. Kortprogrammet var okej men jag var inte fullroterad på 2A. I långa ramlade jag en gång, fick inte fullroterat på båda 2A och fick inte till några bra kombinationer (när man sätter ihop två eller tre hopp i rad). Det var 10 platser till elitseriefinalen och jag blev glad att jag kvalade dit. SM har 15 platser så det är svårare att ta sig till ES finalen. Sen hoppade en åkare av så vi var 9 åkare och jag kom 9, d.v.s. sist. :)) Eftersom jag inte kan några trippelhopp, vilket alla andra i klassen kan, så tappar jag en del poäng i korta eftersom vi måste göra två försök på två olika trippelhopp. Särskilt svårt blir det om jag inte klarar en fullroterad 2A. Sen i långa så måste jag liksom sätta alla hopp för att kunna ha en chans. Missar jag (vilket jag gjorde nu) så har jag liksom inte så mycket att spela på mer än min åkning och mina piruetter. Enbart det räcker tyvärr inte så långt. Men det är ändå sjukt att jag tog en plats till ES finalen utan att kunna trippelhopp. Alla andra tjejer är så duktiga!!
 
Solnedgången vid Mörrums ishall
Fluffiga moln, hur fint!?
 
Jag tar med mig en bra känsla i kroppen från korta och jag fick höga komponenter (presentationspoäng) i förhållande till vad jag gjorde och det flöt liksom på bra. Jag tycker ju fortfarande att korta är så sjukt svårt, haha. Långa var ju mindre bra nu i helgen men träningarna de senaste veckorna har inte varit så bra så jag kunde inte ha förväntat mig så mycket mer ändå.. 
 
Nu är tävlingarna slut för den här säsongen, 2017-2018. Det jag tar med mig är definitivt min åttondeplats på SM i december och att det gick så jävla bra i långa! Sen åkte jag ett bra korta också. Inför nästa säsong blir det en del teknikträning. Jag måste träna upp mitt självförtroende när det kommer till hoppen och bli mer säker och tro på mig själv. Det är alltid huvudet som spökar.. Allt annat sitter egentligen. 
 
Jag känner mig även motiverad till att träna nu på våren och hela sommaren. Det känns rätt skönt att tävlingarna är slut och startar upp i höst igen. Säsongen har varit lång (september-april) så det blir skönt att ändra träningsupplägget lite och få en paus i den vanliga träningsrutinen. Kroppen och knoppen känns rätt trött ändå.. Men jag är sjukt taggad inför nästa säsong! Även om jag har svårt att på ett seriöst sätt vara stolt över mina egna prestationer så tycker jag att jag har skött denna säsong så jävla bra. Fan vad bra jag är ändå. Trodde aldrig att jag för drygt 3 år sedan skulle kunna plugga till jurist på heltid och elitidrotta samtidigt, jobba OCH dessutom få kalla mig åttonde bästa konståkerskan i Sverige. Det är ju helt galet när jag sätter saker i det perspektivet! 
 
Ge aldrig upp på det ni tror på. Det gäller att vara jävligt envis och att alltid kriga på även om det känns tungt både fysiskt och mentalt. Ibland kommer du att vara den enda personen som tror på dig själv men då får det vara så. Fortsätt kämpa för det är de små stegen som i slutändan leder till stora förändringar. Det finns ingen människa som vaknar upp och kan allting en dag. Det är alla små, små detaljer som personen byggt upp under många år som gör att de utvecklas. Och det är då tålamodet och envisheten kickar in. Så kör på för ingen vet bättre än dig själv och de som försöker få dig att tro något annat är bara rädda att du "blir bättre än dem". Snälla, det finns plats för alla att kunna göra vad de brinner för. Helt fantastiskt att folk fortfarande inte har förstått det, haha. 
 
 
Snart ska jag sova!
Godnatt vänner och tack för allt stöd den här säsongen! Ni är helt fantastiska! ❤️
Haaa deee!
 

Människor är fantastiska!

on the 2018-04-05 @ 22:20:48
Hej vänner!
 
När jag kom hem från träningen idag såg jag att jag hade fått ett brev adresserat till mig. Mitt namn och adress var handskrivet och jag tänkte "vem sjutton har skickat blev till mig?" haha. MEN sen öppnade jag det och inuti låg ett handskrivet brev från en kvinna som tyckte att jag var en sån fantastisk konståkerska. Hon är en konståkningsmamma och brukar följa elitserien. Hon tyckte att mina program var så fina och att jag hade fin åkning och önskade mig stort lycka till på elitseriefinalen (där bara Sveriges 10 bästa får vara med). Nej, men det var så fint och jag blev så himla glad. Tänk att det finns så fina människor som tar sig tiden att skicka handskrivna brev och skicka upp till Stockholm. Jag är så fantastiskt tacksam! ❤️ Hur blev mitt liv såhär bra? Hur har jag kunnat göra mig förtjänt av så fina ord? 
 
Om ni vill läsa brevet kan ni gå in på min Instagram @johannawick. 
 
Kram och godnatt! ❤️

Tror att det är det mest sanna jag har hört!

on the 2018-03-29 @ 22:31:38
Alltså omg, det här är så jävla sant! Hade en kompis som precis messade det här till mig och jag skrattade högt. 😂 Det var en länk som hette "8 anledningar till att snygga tjejer oftast är singlar". Länken hittar ni HÄR. Vem har kommit på de här genialiska förslagen!? Hahah. 
 
Här är lite av det som jag tycker är så läskigt sant: 
"1. Hon är upptagen. [...] Ju mer självsäker en tjej är desto mer kommer en man att anta att hon är upptagen eftersom hon inte ens skannar rummet för lediga ungkarlar. Hon är glad att vara singel och letar inte efter någon!
 
 
2. Män känner sig inte helt bekväma. Killar kan upptäcka en självsäker tjej flera meter ifrån och det får dem att springa iväg. Även om hon byter nummer/addar han på Snapchat antar han att hon bara kommer ta bort honom från telefonen när han går iväg. Han är inte ens säker på att om han är i samma nivå som henne. Avslag kan krossa en mans ego och han kommer att undvika alla situationer som lämnar honom sårbar för den typen av slag.
 
 
3. Samhället gör inte reglerna. Tjejer lärs från en ung ålder att hitta en man och bilda en familj är det viktigaste i livet och de tycker inte att detta stämmer. Det finns mycket där ute som de vill göra och att hitta en man att spendera resten av sitt liv med, kanske inte är så högt upp på hennes lista att göra. Hon gör sina egna regler och lever som hon vill istället för att få veta vad som är och inte är lämpligt.
 
 
4. De vill träffa den rättaÄven när de är helt kära i en kille, kommer de inte att stanna om han inte behandlar henne rätt. De vet att det finns män där ute som är villiga att ge dem vad de än vill ha. Om mannen i hennes liv inte kan se hur fantastisk hon är kommer hon att dra snabbt.
 
[...]
 
6. Hon tar inte vad som helst. Snygga tjejer har oftast bra personligheter och är självsäkra, båda kvaliteter män brukar tycka är hotande. De är inte den typ som kommer att luta sig tillbaka och låta en man hantera saker, och det kan få vissa killar att känna sig otillräckliga. En självsäker kvinna vet vad hon vill och kommer inte vara blyg för att berätta för sin man vad hon förtjänar.
 
 
7. Vill inte slösa tid. Snygga tjejer är inte intresserade av meningslösa dejts eftersom de inte har tid för någon de inte kan se sig själva med på lång sikt. De är kräsna och vill hellre spendera den tiden med att skämma bort sig själv."
 
Länken i början av inlägget är källan, så ni vet. Hahah tyckte den där texten var så klockren. 😂
 
Snart är det dags att sova!
Glad påsk mina vänner! 🐣❤️
 
 
 
 
 

Stress

on the 2018-02-08 @ 22:48:48
Nya Yasuragi som jag var på idag, 36 grader inomhustemperatur
 
Hej vänner!
 
Jag vet att jag inte har bloggat på jättelänge, drygt 1,5 vecka, men det har inte blivit av bara. Det har varit rätt tufft de senaste veckorna så jag har lagt allt fokus på livet och inte här på bloggen. Kursen som vi läst i skolan har varit väldigt kort och intensiv. En av de obligatoriska uppgifterna var att ha seminarium på engelska där vi bl.a. pratade om dataskyddsförordningen som träder i kraft i maj 2018 och personuppgifter. Hur som helst, det där seminariet har de stressat upp studenterna med så fruktansvärt mycket. I instruktionerna har det stått att om man inte kan svara på frågan en gång så är det okej men om du inte kan svara på en andra gång (som kan vara en fråga du inte ens är förberedd på) så får du underkänt för seminariet och måste komplettera. Vem kommer med såhär korkade förslag? Slet så hårt för det där och sen när man väl satt där så var det ju inte alls så farligt som de hade beskrivit i uppgiften. Det här sjuka juristprogrammet ibland alltså. 
 
De senaste veckorna har jag inte känt mig utvilad när jag sovit trots att jag sovit hela natten och därefter har jag haft svårt att somna och vaknar konstiga tider. Har legat vaken på nätterna och vaknat kl. 5 på morgonen utan att kunna somna om. Jag har svårt att varva ned, dåligt minne, blir lätt irriterad över småsaker, ont i magen, känner mig stel och har ont i nacke och axlar samt känner att tiden inte räcker till för att jag ska hinna med allt. Jag insåg också att jag täcker 9 av de 18 symptom som gäller för stress enligt 1177. Och jag brukar aldrig dela med mig av sånt här för det finns ingen anledning till att tycka synd om mig, men jag skriver det för att det känns bättre. För att jag vill visa att saker inte är så jävla lätt. Att livet inte alltid leker och att jag bara skulle klara allt utan att anstränga mig. Jag "lyckas" verkligen inte med allt hela tiden och  framförallt kan jag känna mig såhär och att hårt jobb har ett pris. 
 
Jag brukar dessutom alltid slå av direkt när jag känner att det blir för mycket med allt för hälsan kommer alltid först. Jag känner av signalerna i kroppen direkt. Det konstiga den här gången är att jag har inte fått några varningssignaler eller sådana symptom. Jag tänker bara "aha vad konstigt att jag inte kan sova" när det egentligen beror på stress. Eller "jag kommer inte ihåg något för att jag har sämst minne" men det beror ju också på stress nu har jag insett. Jag kör alltid på, men nu när jag har fått så många saker som jag känner inte stämmer med kroppen så är det bara att försöka att finna ro i vardagen och vila så mycket jag kan så att jag kan varva ned och koppla av. 
 
Var rädda om er och ta hand om er!
Nästa inlägg blir roligare! 
Kram ❤️
 
 

JIKarna

on the 2018-01-23 @ 23:40:03
Hej vänner!
 
Nu när vårterminen har börjat så är det alltid så sjukt mycket folk i skolan. Om man börjar på juristprogrammet så läser man en kurs som heter JIK (juridisk introduktionskurs) och man kallas då jikare. Både förra veckan och den här veckan har vi gått runt och skrattat åt alla jikare och man ser verkligen vilka som precis har börjat och vilka som läser på jursitprogrammet. ALLA, och då menar jag nästintill uteslutande alla, går runt och skyltar med sin lagbok. Hahaha, alltså det är ju lite gulligt ändå men de går runt med en attityd som om de vore advokater redan. Och man ba "snälla, ni har ingen aning om hur det här programmet är". 😂 Det är verkligen så kul! Och sen är alla fint uppklädda och vill göra ett gott intryck, vissa killar har till och med kostym, haha. Inget illa med det alls men det är typiskt jikare. Och alla tjejer som går runt med sina små märkesväskor. Man ba "gumman, den där kan du lägga hemma i garderoben". 😂 Dessutom ser alla lite smått förvirrade ut och undrar vart alla salar ligger.
 
Dessutom har vi skrattat åt att de inte har någon aning om vad som väntar. De har iiiiingen aning. Vad de inte vet i dagsläget är att inom en månad kommer alla att inse hur jobbigt det är att klä upp sig som om man skulle på bal alla dagar i veckan och slänga på sig det första bästa de hittar när de vaknar på morgonen. Mer än hälften kommer att vakna upp och tänka "måste man släpa med sig den här lagboken idag igen? Kan man inte klara sig utan?". Det är bara några fåtal kurser som man behöver lagboken på och sedan är det mest författningssamlingar som tur är. De små handväskorna kommer att ligga gömda någonstans i en mörk garderob och ersättas med ryggsäck för alla kommer att märka hur fruktansvärt ont man får av att bära hälften i händerna och ha en tunn rem som skär in i axeln p.g.a. böckerna som ligger i väskan. Vad de inte heller vet är att de inför första tentan kommer komma dit med en resväska full med böcker och på vissa andra tentor ta med sig två 7 cm höga högar med utskrivna rättsfall som de ändå inte kommer att hinna bläddra igenom. Inför samtliga seminarium under jiken kommer de att vara så fruktansvärt nervösa, rädda för att säga fel, inte våga prata, inte vilja bli utpekade. Och sen, lagom till man gått där ett tag och inser att det inte är någon som bryr sig, så slappnar man av på lektionerna och inser att det inte är fel att säga "jag vet inte", för ibland vet man ju för tusan inte! Hahah. Och det är okej att man inte har läst alla rättsfall till lektionerna  eller att man inte kan allt om allt. Så vi får se hur lång tid det tar för de nya barnen att vänja sig till sin nya miljö. ⭐️ 
 
Nu: Sova!
Godnatt! Sov gott! ❤️

Är vi bättre än vad vi tror?

on the 2018-01-22 @ 23:48:00
Jag vet verkligen inte vad jag ska blogga om idag. Jag skriver ju om samma saker hela tiden; konståkning, smink eller skola. 🙃 Men det händer ju inget mer i livet. Det är de tre sysselsättningarna jag har. Och idag har jag bara känt såhär att vad gör jag liksom? Jag går i skolan och pluggar, sen tränar jag och sen kommer jag hem sent, duschar och sen har hela dagen gått. Därefter kommer helgen och då kanske jag jobbar. Vad är det jag försöker åstadkomma egentligen? Det känns som att jag inte har fått någonting gjort sedan jag tog stundenten och det är drygt 5,5 år sedan.
 
Jag har pluggat på universitetet 5,5 år men jag har fortfarande ingen examen, jag bor fortfarande hemma, jag lägger fortfarande all min fritid på konståkningen, jag är fortfarande singel. Är det nu livet bör röra sig i en annan riktning? Eller är det nu jag borde inse att jag skulle ha åstadkommit mer saker, eller att jag borde ha prioriterat annorlunda? Att det jag gör inte är tillräckligt? Hur vet jag det liksom? Hur vet jag det? Samtidigt känner jag att vad skulle jag gjort om jag inte lagt alla kvällar på konståkningen? Jag menar, jag hade ju tränat ändå.. Vad gör folk på kvällarna? Vad gör man? För att vara brutalt ärlig så har jag ingen aning om vad folk gör när de kommer hem från jobbet eller skolan för jag har aldrig levt så. Inte sedan jag var typ 6 år. Och då kan jag lika gärna göra något kul, d.v.s. åka konståkning. Eller för de som är i ett förhållande som umgås med sin pojkvän eller flickvän. Jaha, men är det så kul då? Ska man göra det varje kväll hela livet? Fan vad jobbigt, hahaha. 😂 Vilket jävla commitment. 
 
Nej, men förstår ni vad jag vill säga? Hur skulle livet se ut om jag valde att prioritera annorlunda? Skulle jag ha kunnat flytta hemifrån? Skulle jag kunnat nöjesresa mer? Skulle jag haft ett förhållande? Jag kanske ser allt så himla svart eller vitt. Men det är lite så jag alltid har tänkt tror jag. Jag känner igen mig i det Gina Dirawi sagt "jag tror att jag kräver ganska mycket för att jag vet att jag kommer ge så jävla mycket". Antingen kör man elitidrott eller så tränar man inte alls. Antingen pluggar man utifrån bästa förmåga eller inte alls. Antingen är man i ett förhållande helhjärtat eller inte alls. Antingen är man en riktigt bra (flick)vän eller ingen (flick)vän alls. Och jag vill ju bara göra det som är kul. Jag tänker inte lägga massor med negativ energi på att höra på människor som uteslutande ägnar sig åt att snacka skit om andra och leva "fika på stan"-livsstilen eller festa så fort det finns tillfälle. Jag är glad att de människorna trivs med sin livsstil men det är inte jag. Det är verkligen inte jag. Så då är ishallen mitt hem istället. Det är både kul och jag känner att jag får någonting gjort samtidigt som det är min största passion.
 
Nu har jag flummat iväg återigen. Ni är väl inte ens förvånade nu för tiden haha. Är det någon som känner igen sig i det här eller är jag helt ensam om att känna såhär? 
 
Ja, då har ju ytterligare en kväll passerat och jag ska sova. 😂
Var rädda om er och sov gott! 
Natti! ❤️

She'll always have my back

on the 2018-01-09 @ 23:05:18
So I want all the girls watching here and now to know that a new day is on the horizon! And when that new day finally dawns, it will be because of a lot of magnificent women, many of whom are right here in this room tonight, and some pretty phenomenal men, fighting hard to make sure that they become the leaders who take us to the time when nobody ever has to say “me too” again. Thank you.
 
 
 
Det här är det vackraste, mest känslomässiga tal jag någonsin sett. ❤️

Därför älskar jag Jaclyn Hill

on the 2017-12-21 @ 21:47:10
Hej igen!
 
Kom hem från jobbet för en stund sedan och herregud det är verkligen julrusch nu. Även om det är stressigt så är det ganska kul och 8 h känns som 2 h. Jag gjorde makeupen med glitter och hade typ 20 min på mig så jag slängde på sminket mer eller mindre. Fick komplimanger från fem kunder tror jag och de tyckte att det var så fint. Blev så glad och fattade inte ens att de tyckte att det var snyggt för jag stressade ihop den makeupen, haha. Fick ingen bra bild däremot för jag sprang iväg till jobbet direkt när jag var klar. 
 
På tal om makeup så vill jag bara skriva om Jaclyn Hill igen. Jag har citerat henne flera gånger här på bloggen men hon är verkligen en av mina allra största förebilder. Jag ser upp till henne så mycket och har följt hennes Youtube-karriär sedan starten. Varför gillar jag henne så mycket då? Förutom att hon är extremt duktig på makeup och har världens härligaste personlighet så är hon också en person som har kämpat och slitit så hårt för att komma dit hon är idag. Hon och hennes man gifte sig när de var 18 år (om inte jag minns helt fel nu) och de var unga och förstod inte riktigt hur tufft ett äktenskap var. De hade nästan inga pengar alls. Hyresvärden stängde till och med av elen något tillfälle för att de inte kunde betala hyran. De åkte till ställen där de hade matkuponger man kunde skriva ut för att spara så mycket pengar som möjligt. I USA kan man spara en hel del på kuponger och andra rabatter. Dessutom lider hon av ångest, depression och får emellanåt panikattacker. Hon jobbade på MAC (sminkbutiken) och hon och hennes man kunde i slutet av månaden inte ens köpa mat.
 
En dag började hon göra Youtube videos och hon kom att bli en av de största inom makeup idag. Hon tänkte hela tiden att saker och ting kommer att bli bättre och hon drömde varje dag om vad hon ville ha i livet och hur hon ville må. Utöver allt detta skilde sig hennes föräldrar och hon har i dagsläget igen kontakt med sin pappa. Genom skilsmässan blev hela familjen starkare. Som om det inte vore tillräckligt så fick hennes man missbruksproblem men har nu blivit friskförklarad. 
 
Det jag inspireras så mycket av är att hon kommer från ingenting och har vuxit och skapat sig ett helt eget liv, på egen hand. Och det jag älskar mest med henne är att hon alltid ger tillbaka. Så fruktansvärt mycket. Om ni bara visste. Hon har åkt iväg på semester i västindien med hela familjen och syskonens barn, o.s.v. Bott på lyxhotell, köpt fina saker till alla sina familjemedlemmar. Men förutom det ger hon tillbaka till sina följare. Till alla som fått hennes resa att bli så fantastisk. Hon skänker pengar till organisationer som arbetar med att motverka barntrafficking och nu har hon en grej på sin Instagram som heter 12 days of Christmas där hon varje dag väljer ut en vinnare som vinner hur mycket smink som helst, hon lottar ut en MacBook Pro, märkesväskor, Chanel plånbok, allt verkligen. Till sina följare som hon inte ens känner. Under en av dagarna gällde tävlingen bara singelmammor. Hon ville ge tillbaka till de som inte har råd att köpa julklappar till sina barn, som inte har råd att köpa något till sig själva, som knappt har råd att leva. Hon skulle välja fem kvinnor. Till dem gav hon 1000 USD till vardera kvinna som de kunde spendera på sina barn och ett presentkort på 500 USD på Sephora som de kunde spendera på sig själva. Hon ger alltså, under en enda dag, bort pengar för 7500 USD vilket motsvarar 63 000 kronor. När hon berättade det här på sin Snapchat så insåg jag ännu mer hur mycket jag tycker om henne. Herregud vilken ödmjuk och givmild människa. 
 
Dessutom har hon tillsammans med Becca Cosmetics skapat en av världens mest sålda highlighters Champagne Pop som är helt outstanding och hon har en egen ögonskuggspalett som hon tillverkat tillsammans med Morphe. Och de är verkligen så fruktansvärt bra produkter och används av Kardashian och andra kändisar. 
 
Förstår ni nu varför jag älskar den här personen? Hon har byggt sitt drömhus tillsammans med sin man. Hon jobbar så hårt men jag kan inte komma att tänka på någon person som förtjänar det mer än henne. Och det bästa är att hon är samma person då som nu. Exakt samma person. Hon har inte ändrats någonting. Och varje gång hon lägger upp korta videos på Snapchat och pratar om det viktiga i livet så suger jag åt mig som en svamp, tar åt mig av varje ord. Jag skriver till och med ner det ibland som ni sett här på bloggen också. Jag tycker att hon är helt fantastisk och jag är så glad för henne, hennes man och hela hennes familj. 
 
Långt inlägg men för er som inte följer hennes Instagram, Snapchat eller Youtube, gör det. 
 
Hoppas att ni får en bra kväll! 
Kram ❤️

"Kan jag få din autograf?"

on the 2017-12-17 @ 23:28:27
Soluppgången från hotellrummet (inget filter)
Ja, jag vet att det är en dålig bild för att det glänser i fönstret men hur fint!?
Daniel och Smilla på prisutdelningen
 
Fyfan vad jag är glad! Alltså jag är så himla glad! Jag tävlade långa idag och min totala placering blev 8:a och jag åkte nästintill felfritt idag! Jag har inte åkt så bra på många år och kom FEMMA i långa. Hur sjukt är inte det!? Jag är så enormt glad och stolt över min prestation! Idag var jag alltså femte bäst I SVERIGE på långa (friåkningen). Allt satt klockrent, båda 2A, level 4 i alla piruetter, level 3 i stegen och bra åkning. En liten miss på trehoppskombinationen och en 1F istället för 2F men jag är så fantastiskt glad ändå! Slog både säsongsbästa och personbästa i långa. Och i korta fick jag med mig ett säsongsbästa också och jag tror kanske att det var personbästa där med. Då räknar jag när jag tävlat i seniorklassen och enbart i Elitserien eller SM för det är bara de resultaten som räknas i Sverige för att en elitserieåkare ska få kalla det PB eller SB (om man inte tävlat utomlands på vissa tävlingar). Jag fick totalt 115,28 poäng.
 
Sen sätter domarna konstnärliga poäng när man tävlar också; skating skills, transitions, perfoemance, composition och interpretation of the music. Domarna sätter poäng från 0.00 - 10.00 då 10.00 är världselit när de åkt som bäst. Och jag fick 7.00 av en domare! Hur galet!? Det fick jag på interpretation of the music. Sen fick jag många 6.50, 6.75 o.s.v. och jag är så glad över det!
 
Känslan var så bra på isen och det var en riktigt bra publik. Att få sluta programmet och höra publikens jubel går inte riktigt att beskriva och den känslan är svår att slå. Det är det här livet handlar om och det är här i den här världen jag hör hemma. Jag vill ge ett stort tack till alla som har hejat på både hemifrån i Stockholm och uppe i Skellefteå, jag vill tacka min tränare, fystränare, mina koreografer. Sen vill jag tacka Skellefteå för ett otroligt bra organiserat event och för att de varit så trevliga och hjälpsamma. Till sist vill jag tacka för alla fina meddelanden och sms och för alla som kommit fram och sagt att jag åkt bra. Sen vill jag tacka mamma och pappa som åkt flera mil för att se mig tävla. 
 
När sista startgruppen var ute på isen så satte jag mig på läktaren för att kolla på de sista åkarna. Och sen kom det fram en tjej som sa "ursäkta, skulle jag kunna få din autograf?". Och då smälter ju hjärtat. Herregud vad hedrad jag blev. Och sen sa hon "du var så himla duktig och åkte jättefint!" och att få en sådan komplimang av någon jag aldrig träffat förut betyder ju bara hur mycket som helst! 
 
Sammanfattningsvis har alltså den här helgen varit GRYM och jätterolig. Jag har njutit varje minut och sekund jag varit där och få tävla med Sveriges bästa konståkare. 
 
Älta tog med sig två medaljer hem också. En silvermedalj för JSM damer och en bronsmedalj för USM pojkar. Ältatigers presterarrrr. Denise kom sjua (hur bra!?), Daniel trea, Smilla tvåa och jag åtta (så glad!). 
 
Snart ska jag sova! ❤️
Godnatt! 

15 dagar senare

on the 2017-12-12 @ 21:22:00
Blåmärket som inte ger med sig :))
 
Heej vänner!
 
Jag har äntligen fått jullov!! 😍 Eller jullov kanske jag inte ska kalla det eftersom jag måste plugga ändå men jag hade min sista lektion i skolan idag då jag missar resten av veckan. Hur skönt med lite ledighet!? Det blir mest jobb som fyller ut skolan istället och sen har jag träningar såklart. Vad har ni för julplaner? Högsta drömmen har alltid varit att åka utomlands över jul och nyår någonstans där det är varmt. Hur drömmigt? Jag är ju däremot kvar på svensk mark året om med tanke på att min livsstil ser ut som den gör. Men jag ska ju leva hela livet så allt jag vill göra får ligga på standby fram tills dess. Jag hoppas verkligen att allt slit en dag lönar sig. 
 
Hur fint är inte mitt blåmärke då? Helt sjukt att det sitter i 15 dagar senare, hehe. Nu gör det inte lika ont längre och jag kan nästan ha knät i golvet som vanligt utan att det gör ont vilket är skönt. 
 
Jag pratade med min fystränare förra veckan. Vi pratade om konståkning eller träning generellt, eller om mental träning, skola, livsstil, relationer, skaffa sig ett liv (hahah), vi pratade väl om typ allt. Att vara elitidrottare i konståkning (eller någon annan individuell sport) är väldigt ensamt. Vi tränar i grupp och så men det är ensamt och man måste vara ganska stark mentalt för att klara av det. Man blir rätt så ensam för att omgivningen oftast inte förstår hur seriös man är. Tappar vänner, hinner inte umgås med alla varje helg, vill och/eller hinner inte festa, dricka alkohol, kan inte vara bortrest hur som helst. Det kan vara tufft emellanåt.
 
Men någonstans har man en enorm glöd. En passion som är så stark att man fortsätter att kämpa på. Och angående konståkningen, skolan och jobbet så sa min fystränare "Men du behöver ju göra allt det här för att må bra. Det är så du är". Och då kände jag mig bara förstådd. Att någon förstår sig på mig och hur jag känner på insidan utan att kanske känna mig 100 %. Utan att jag behöver förklara mig. Och sen sa hon "vet du hur många som önskar att de hade ditt liv, som önskar att de kunde göra allt du gör och som önskar att de var lika bra som du?" och då fick jag en ordentlig tankeställare. Jag har aldrig tänkt så förut. Hur kan andra vilja leva mitt liv? Jag vet ju hur mycket arbete det ligger bakom allting. Hur mycket man "offrar".
 
Sen pratade vi om några andra grejer också som jag tog så mycket lärdom av men jag vet inte om jag ska skriva om det här för det kanske blir för abstrakt eller personligt. 
 
 
Jag vet inte vad jag ville ha sagt med det här inlägget men det är ju som vanligt med andra ord. 😅😂 
 
Hoppas att ni har en mysig tisdag! 
Haa deee! ❤️
 
 

Thanksgiving

on the 2017-11-23 @ 23:53:00
Hej vänner! 
 
Imorse var jag på rehab och det var bara en undersökning men den höll på en hel timme. Har redan fått en ny tid och då blir det fokus på övningar jag kan göra så det är bra!
 
Det är ju thanksgiving idag och vi har ju inte det i Sverige men det betyder ju inte att man inte kan lägga en tanke på vad man är lite extra tacksam för i livet. 😊
 
Jag är otroligt tacksam för allt. Tacksam över att jag lever och är frisk, att mina nära och kära lever och är friska, att jag har fina vänner och att jag har Ebba i mitt liv. Jag är tacksam för att jag har någonstans att bo, för att jag kan studera på min drömutbildning gratis, för att jag har konståkningen och allt som den medfört. Tacksam över att jag är envis, att jag är glad, att jag är mig själv. Dessutom är jag tacksam för alla människor som har fått mig att bli en bättre människa. Som har fått mig att värdesätta det viktiga i livet, för att stå upp för mig själv, för att utvecklas, för att våga, för att ta lärdom av att framgång möter motgång och att misstag leder till erfarenhet. Tacksam för att ramla tusen gånger om som gör att det tillslut känns så mycket bättre när jag väl står upp. Jag är tacksam över att jag känner mig älskad av min familj, att jag har en familj som alltid ställer upp. Även om jag inte har pojkvän så känns det bra ändå. För den tiden kommer tillslut också: Att någon tycker om mig precis för den jag är och inte för vad jag r eller hur jag ser ut. Och den värderingen kommer jag att hålla hur hårt som helst i. 
 
Jag fyller år om ett tag och mamma frågade häromdagen vad jag önskar mig. Och grejen är den att jag önskar mig ingenting. Vad ska jag önska mig? Materiella ting som varar en viss tid innan de glöms bort? Efter att ha skrivit om hur tacksam jag är för allt så utgör det ännu starkare skäl till varför jag inte vill ha något. Sen älskar jag att shoppa, köpa smink, allt sånt, men jag gillar att ge mer än att få. Jag kanske tycker att det är svårt att ta emot? Jag vet inte.. Hur är ni? Vad tycker ni? Vill ni få massor med presenter när ni fyller år?
 
Godnatt hjärtan! Sov gott! ❤️

Moments

on the 2017-10-16 @ 23:40:57
När jag vaknade imorse och gick in på Snapchat såg jag att Jaclyn Hill lagt upp en story. Jag kollar alltid på dem och jag tycker om henne så mycket för den person hon är och den enorma inspiration som hon för med sig. Jag har följt henne i säkert 5-6 år (om inte mer) och jag tycker om henne inte bara för att hon är en extremt duktig makeupartist men för att hon har så mycket mer än bara ytlighet, dyra handväskor och fillers i läpparna. Hon lever på insidan och när jag lyssnade på vad hon sa visste jag att jag var tvungen att skriva ned det innan det skulle försvinna. Hon lyckas alltid påminna mig om det viktiga i livet. Så här kommer hennes story nedskriven:
 
Dagens ord: 

So this is just a random thought and I know that I don’t talk very often about like me and Jons love. I know that we just post pictures together and we don’t really let you guys too much into our personal life. But I’ve been thinking all day long. About how grateful I am for the love that him and I share together. And it’s crazy because when you first get married, we got married really young, and so many people told me and Jon like “you know, oh you know you’re in that puppy love stage and this is how it is in the beginning, that newlywed stage and then you’ll grow out of it, but you’ll reconnect and you’ll refind that love when you get older. Monuments of moments: the first time you have a baby, the first time you buy a house, you’ll just reconnect and you’ll love each other all that more. And the first time you get your big break” and so on and so forth.

 

But for me it really hasn’t been that way, for the both of us. When those things happen we’re so grateful and appreciative but that’s not what connects us. For me, like I just live for the moments when we just fall in love all over again. And I know a lot of you guys know exactly what I’m talking about and some of you don’t cause you haven’t experienced it yet. But you will and it is out there for you. But like last night I was just in a fuzzy mood before I went to bed. I don’t know, I’m PMS:ing or something, like my boobs hurt and I was just fuzzy. I was kind of like throwing a tantrum. And I looked over at him and made eye contact with him and the way he was looking at me, just the look in his eyes, I was just like *sighs*, I just fell in love with him all over again. And those are the moments that I just live for. Like they bring me to tears. Like more than makeup, more than anything else that I love. That is the deepest shit to ever exist and I’m just so thankful for the opportunity to fall in love again.

 

There is just nothing in the world that feels as good as loving someone and the second as being loved back. And I’m just taking a day to really, really, deeply appreciate that, you know. Just unconventional and unconditional love. I’m so thankful for it you have no idea. And I just hope that everyone at some point in their life has the opportunity to feel that way. Even if it means you used to feel that way and then you lost that person, whether they passed or you broke up. I hope that you never, for one minute stop and forget what that felt like because it is the best feeling in the entire world.

 

One of my favorite authors of all time from when I was, god I discovered her when I was like 13 years old, she said “you never stopped silently loving those you once loved out loud.” And that has stuck with me my entire life.
 
❤️

När man pluggar på den 45:e bästa juristutbildningen i världen!

on the 2017-10-11 @ 20:12:00
Hej vänner!
 
Kom hem från träningen för en stund sedan och kunde inte träna hela passet för att det gjorde ont i ryggen. Så frustrerande och irriterande. Orkar inte prata om det mer så jag lämnar det där och har bestämt mig för att den kommer att vara bra imorgon. Så är det bara. 
 
Först en lite rolig grej. Juristprogrammet på Stockholms universitet är den mest sökta utbildningen i Sverige, det har den varit flera år i rad tror jag. Enligt ny statistik är juristprogrammet på Stockholms universitet det 45:e bästa i världen! Hur coolt? Det är numera även den bästa juristutbildningen i Sverige. Slaaayy. Läs mer om det HÄR
 
Sen vill jag passa på att ge mig själv lite cred. För er som är allergiska mot att vi ska peppa oss själva eller att jag peppar mig själv ni kan ju sluta läsa här, haha. Jag vill bara skriva att jag är så jälva bra. Jag är verkligen det. Jag är så stolt över vad jag har lyckats åstadkomma hittills i livet. Jag känner mig stolt över att jag lyckas plugga på en av de svåraste utbildningarna i landet samtidigt som jag elitidrottar och jobbar en del. Jag tror att det är svårt att förstå hur mycket tid det går till träning. Dagarna är långa och igår åkte jag hemifrån vid 14 och kom hem strax efter 20. För att träna. Det är inte bara 2 h ispass vi kör och sen åker hem. Nej, nej. Det är uppvärmning 30 min innan isen, själva träningspasset och sedan nedjogg och stretch efter varje pass. Dessutom hade vi fys igår också. 
 
Sen har den första kursen den här terminen tagit så mycket tid och energi och varit så utmattande. Men jag har gått till träningarna varje dag ändå. För att jag vill åstadkomma något. För att jag tycker att det är så sjukt, extremt, oerhört, fantastiskt kul (no chill, haha)!! Och visst jag är 23 år, 24 i december, jag bor hemma fortfarande och mitt första jobb fick jag december 2014 för att fokus innan dess alltid legat på skola och träning. Men vet ni? Jag är så sjukt stolt ändå. För alla kan inte ha allt. Jag har förmågan att kunna klara av det jag gör och att må bra samtidigt. Och det här med att må bra och samtidigt plugga till jurist har jag med tiden insett är sällsynt och det är så himla tragiskt. Studenter som har sån prestationsångest eller är så stressade att de inte kan koppla av, njuta av ledighet, är rädda att inte få AB på tentan. Och hur kul liv är det? Jag säger inte att man inte kan prestera på topp och må bra samtidigt, men det är inte många som mår bra ska ni veta. Och jag säger inte heller att livet är tråkigt bara för att man har toppbetyg. Tro aldrig att alla som pluggar "svåra utbildningar" eller "statusutbildningar" är toppresterande maskiner som kan få allt de pekar på för så är det verkligen inte. Jag ville bara påminna om det för överallt i sociala medier så trycks allt in i en enda kategori och det är perfektion
 
Jag har slutat bry mig på sociala medier. Jag har ingen (och då menar jag verkligen ingen) koll på vad andra har för sig mer än de jag följer som dyker upp i mitt flöde på Instagram eller Facebook. Det där på insta när man kan se vad folk likear osv, alltså jag är helt lost när det kommer till det, haha. Varför? För då sitter jag där i slutet av dagen och jämför mig med alla andra och då går det åt helvete. Så jag lägger fokus på mig själv istället. Vad kan jag göra för att må ännu bättre, bli en ännu bättre människa och bli ännu lyckligare? Det driver mig så mycket. Så mitt tips till er: Skit i allt och alla för de som inte behandlar er med respekt, som snackar skit bakom er rygg, som är avundsjuka, de kan dra. Och de kommer aldrig, aldrig, aldrig att i det långa loppet komma någonstans i livet. Haaa deeee! Ingen människa ska behöva känna att de inte blir respekterade för att de vill fullfölja sina drömmar. That's it. Och var glada för varandras skull för tusan. Glöm inte det. Jag är så glad för allt mina vänner lyckats åstadkomma, både gamla och nya, för att jag tycker att de är så himla grymma som kämpar på!
 
Så lägg fokus på er själva, behandla er omgivning med respekt och var bara dig själv och jobba hårt för det du vill lyckas med så kommer det med tiden att generera i något större. Det är vad jag innerst inne tror. Visst, konståkning är ingenting som är meriterande på ett CV men så länge jag innerst inne vet hur hårt jag sliter och har slitit för att få allt att fungera så finns det ingen som kan komma i vägen och den känslan är helt fantastisk! Så kör på och håll hårt i era värderingar och vad ni innerst inne tror kommer att leda till något i längden så kommer det att gå jättebra för er. 
 
Hoppas att det här inlägget hjälpte någon där ute! 
 
Dagens ord: "Folk som alltid har haft en fritid förstår inte hur det är att inte ha en." Och nej det är ungefär 5 % av alla människor (om ens det) som verkligen fattar hur det är att inte ha någon fritid. Men håll hårt i den/de procenten som förstår sig på dig. Som peppar och stöttar och som alltid ställer upp för det finns inte speciellt många. 
 
Ha en bra onsdagskväll! 
Kram ❤️
 
 

Tidigare inlägg