Risken var 1 %

on the 2018-08-12 @ 22:43:15
Hej hörrni!
 
Bloggen är rätt tråkig tror jag ni tycker och inläggen är så sjukt långa men jag har haft så mycket att skriva om på senaste tiden så då kommer allt ut här, haha. Ganska skönt att skriva av sig faktiskt och ni som inte pallar läsa kan ju bara scrolla vidare liksom. :) 
 
Jag ska uppdatera lite om det här med min "allergiska reaktion". Jag skulle ju tränat i torsdags hela dagen men det blev bara ett pass p.g.a. klådan och så vidare (se tidigare inlägg). Sen åkte jag till träningen i fredags i hopp om att kunna träna. Påväg dit kände jag att det var typ obehagligt att andas. Inte liksom svårt att andas men bara ett obehag i luftvägarna långt ner i bröstet liksom. Jag joggade lite och kände bara att "det här är inte min kropp, nånting är fel, jag ska inte må såhär. Så jag ringde 1177 (för andra gången) och förklarade allt på nytt och att jag fått en allegisk reaktion förmodligen av hallon men jag visste egentligen inte vad. Jag förklarade att det kändes obehagligt att andas och så. Sköterskan bad mig ha "is i magen" och äta antihistamin en gång om dagen tills den här reaktionen var över men inte träna eftersom symtomen förstärktes av det. 
 
Så det var bara att åka hem från ishallen igen med klådan och utslagen kvar på kroppen. På natten mellan fredag och lördag sov jag knappt någonting (igen) eftersom klådan var brutal och utslagen blev bara värre och värre. Att ha klåda i mer än två dygn tär otroligt mycket på tålamodet och krafterna så jag var helt slut när jag vaknade på lördag morgon. Jag ringde närakuten igen för att jag behövde något mot klådan och stod inte ut. Jag började googla på vad det kunde vara för något och tillslut fick jag svar på vad det skulle kunna vara. Det var nässelutslag som man kan få av läkemedel, framförallt penicillinpreparat. Äntligen någonting som lät rimligt. Så jag sa det till sköterskan på närakuten och till den andra läkaren jag fick träffa på lördagen (igår). Jag sa att jag tycker att det är så sjukt att jag sitter hemma och googlar fram min diagnos när jag har pratat med två sjuksköterskor på 1177, träffat en sjuksköterska på näraktuen i torsdags OCH träffat en läkare i torsdags. Till samtliga sa jag att jag avslutade penicillinkuren med Kåvepenin på tisdagsmorgonen. Och herregud Kåvepenin är ett av de vanligaste penicillinen människor får och de känner inte ens till biverkningarna!? Tycker ärligt talat att det är skamligt. Risken för att få det är 1 % och självklart utgjorde jag den lilla, lilla procentenheten. :)
 
Nåvål, igår morse satt jag där igen och fick träffa en annan läkare och jag sa att jag hade fått nässelutslag som en biverkning av penicillinet. Man kan, enligt min googling, få det upp till så sent som en månad efter avslutad kur. Jag sa att jag inte står ut med klådan längre och måste få något för det. Så jag har fått tabletter som ska verka lugnande mot klådan som jag tar varje kväll. Sen ska jag ta fem kortisontabletter varje morgon i fem dagar för att bli av med utslagen. Sen ska jag ta en antihistamintablett varje morgon. 
 
Vet ni? Jag hatar tabletter! Jag har sagt det så många gånger men det är alltid såhär "Ta en tablett för det här. Jaha, oj, har du fått nässelutslag, ta fem tabletter för utslagen, en för klådan och en för hämmande av histamin i kroppen" blablablaaaa. Är så trött på det...  
 
Hur mår jag nu då?
Inatt kunde jag sova lite. Jag var bara uppe fyra gånger tror jag. Klådan är fortfarande rejäl och går i vågor. Helt plötsligt blossar nya utslag upp och sen försvinner de. Men det är typiskt för nässelutslag. Däremot var jag svullen under brynbenen i torsdags och fredags. Idag är det bättre men nu är jag istället svullen i pannan och mellan brynbenen känns det som att ett horn ska växa ut liksom, haha. Det är inget man ser om man inte står nära men om man känner på min hud så är den svullen och ojämn. Men att ha sån här klåda gör tillsut att man grips av panik. Alltså det har varit hemskt och då har jag ändå haft mina kroniska eksem hela livet och vet hur jobbig klåda kan vara. Fredag till lördag tror jag inte att vilopulsen gick under 90 slag någon gång. Helt sjukt. 
 
Jag håller tummarna för att det här ska bli bra nu inom kort. Imorgon ska jag våga mig på att träna igen och hoppas att kroppen vill jobba med mig. Hälsan kommer först är det jag tänker nu och sen får allting bli som det blir. 
 
För att avsluta det hela kan jag visa en bild på hur jag såg ut igår kväll. TIll att börja med är jag ju inte vacker utan smink men utslagen gör inte saken bättre. Men wtf jag pallar inte bry mig om folk tycker jag är ful så here we go. Och den här bilden är liksom en lightversion av hur jag sett ut på hela kroppen. Oredigarad också kan jag tillägga. Förstår ni nu att jag haft det rätt så slitigt de senaste dygnen?
 
Förlåt att jag ser så himla ängslig ut men jag var och är så trött på det här nu. 
 
Hoppas att ni mår bra i alla fall! Nu ska jag sova och hoppas att jag får sova hela natten. ❤️
Kram ❤️

Antingen är det halsfluss eller så är det något annat..

on the 2018-08-09 @ 21:22:45
Hej vänner!
 
Som ni vet fick jag ju halsfluss för två veckor sen och blev klar med penicillinet i tisdags morse. Och igår (onsdag) vid 22 när jag gick och la mig kände jag hur det började klia i nacken vid hårfästet. Först tänkte jag "asså har jag fått myggbett nu igen!?". Sen spred det sig och det började klia mer, jag försökte sova men klådan blev bara värre och värre. Jag började tänka "har jag fått löss och varför blir jag så svullen?".Runt ett på natten hade jag fortfarande inte somnat och öronen började klia. De var supervarma och alldeles röda och svullna. Sen spred det sig till ljumskarna, höften, låret, armbågarna, magen, you name it. Det kom upp utslag på hela min kropp och det kliade överallt. Så strax efter 2 gick jag upp och tog en allergitablett för jag fattade att jag hade fått en allergisk reaktion av vad det nu var. Sen satt jag uppe i 45 min för att kyla nacken, öronen och ljumskarna för att få ned svullnaden men ingenting hjälpte. Sen spred det sig till ögonen och läpparna. Jag tror jag har sovit 45 minuter inatt och det var mellan 5.45 och 6.30. Sen gick det inte att sova mer. Klådan var brutal vid öronen och nacken. Ringde 1177 och de sa att jag skulle in omgående till närakuten så fort de öppnade vid 8 och om jag fick svårt att andas så är det bara att ringa 112 för då kan det gå fort. Jag har levt hela livet med allergier men aldrig fått en sån omfattande reaktion som jag fick nu.
 
Hur som helst, jag kom till närakuten och blev undersökt och fick två antihistamintabletter och en kortisonshot. Sen var jag tvungen att sitta kvar där en timme för att se om det blev bättre. Efter en timme kände jag ingen skillnad alls så det var ju bara att åka hem igen. Kul att spendera hela morgonen på sjukhuset när ingenting hjälpte. Och de kunde inte ge adrenalin heller eftersom jag inte hade svårt att andas. Allergiska reaktionen har blivit bättre under eftermiddagen och kvällen men jag ser fortfarande att jag är lite svullen runt öronen, att jag är röd och jag ser ut som en liten alf (heter det så?) med utåtstående öron haha. 😂 Ni skulle sett hur jag såg ut inatt och imorse alltså.. Herregud. 
 
Grejen är att jag har ingen aning om vad jag kan ha fått den här reaktionen ifrån. Det enda jag kan komma att tänka på är att jag igår kväll åt hallon vilket var ett tag sedan. Men jag har aldrig reagerat på det förut. Inte ens lite. Men jag måste göra pricktest och kolla upp det här för det är så många år sedan jag kollade upp mina allergier. Även om pricktest kan vara missvisande så kan de ge mig viss vägledning i alla fall så att jag slipper en sån här reaktion igen. Tur bara att det inte blev värre. 
 
Skulle ju tränat idag men det gick bara att köra ett pass för sen kliande det mer på kroppen och jag ville inte förvärra tillståndet så det var bättre att ta det säkra före det osäkra. Hoppas att jag är 100 % återställd imorgon och att jag får sova inatt. 😴 Men vad är oddsen liksom? Först halsfluss och nu en allergisk reaktion. Sen hade jag ju en superjobbig förkylning i våras tror jag det var och sen var jag magsjuk då också. Så konstigt att jag fått så kraftiga infektioner. Fattar ingenting. 
 
Jaja, nu ska jag sluta babbla. 😂
Vad rädda om er! ❤️ 
 

Jag är bra på mitt jobb och jag står för det.

on the 2018-08-08 @ 21:57:12
Jobbar på det här med mittbena, haha. När jag klippte mig nån gång i våras sa min frisör att jag borde ha det oftare. Vad tycker ni? 
 
Hej vänner!
 
Hoppas allt är bra. 😊 Nu ska jag skryta lite om mig själv igen, haha. Så för er som hatar att folk skryter om sig själva kan sluta läsa nu. 😂 Jag har jobbat mån-ons den här veckan och under sommaren som ni vet. Och jag vill bara säga att jag är så bra på mitt jobb! Jag tycker verkligen att jag har känsla för yrket och att jag framförallt får saker och ting gjort. Jag älskar mitt jobb och sen har jag de bästa kollegorna i min butik. Folk kommer liksom till vår butik (ganska ofta) och säger "alltså jag har varit på så många av era butiker och ni är i särklass den trevligaste personalen". Jag kan inte mer än instämma. Mina kollegor är grymma! 
 
Det som gör att jag är så bra på mitt jobb är att jag är bra på att ta emot kunder, vara trevlig och hjälpsam och utåtriktad. Jag jobbar alltid effektivt när jag är på jobbet, står inte och pratar mer än någon minut med kollegorna o.s.v. Jag får inte betalt för att stå där och snacka. Jag utgörs av en person men jobbar lika effektivt som 1,5. Vi fick varuleverans idag och jag har fått upp så mycket varor i hyllorna. Som jag alltid får. För att jag är effektiv och duktig. Jag vet att jag är snabb när jag jobbar, ordningsam och har så sjukt hög arbetsmoral. 
 
Jag kommer aldrig att glömma när en kvinna som hade handlat av mig tidigare kom tillbaka några månader senare och skulle fylla på det hon hade handlat. Hon sa "men heeej åhh gud vad bra att du är här! Jag fick så himla bra hjälp av dig förra gången! Produkterna passade perfekt och jag är så nöjd! Jag sa till min man att jag behövde åka till den här butiken [där jag jobbar] för att handla och han sa "kan vi inte bara ta den i Tyresö?" och jag sa "nej jag måste till den här butiken för jag måste ha hjälp av dig"". Alltså HUR fina är inte folk!? Sitter och åker extra långt för att få hjälp av just mig. Det är ju så smickrande att få höra. ❤️ Eller en annan gång när det kom in två medelålders män i butiken och jag sa "hej, välkomna!" och den ena mannen svarade "hej hej, oj vad trevligt tack så mycket! Inte bara ett "hej" eller "välkommen" utan "välkomna" i plural, vad trevligt". Eller de många kunder som sagt "men guuud vilken fin hy du har! Vad har du för foundation?". Jag fick den frågan senast idag och svarade "jag har ingenting på mig just nu för att jag är så brun förutom pyttelite under ögongen". Att folk ens kommenterar så fint. ⭐️ Eller nu under sommaren när två vänninor i kanske 70 års åldern var ute och handlade. Jag tror att vi letade efter läppstift eller någon ansiktskräm. Vi pratade ganska länge och så sa jag "hoppas att ni kommer tillbaka och blir våra stammisar nu så att jag får reda på vad ni tyckte om produkterna" och de svarade "ja men det vill vi så gärna, särskilt eftersom du var så himla trevlig nu också!". Hur söta!? Pensionärer är ju för gulliga. Sen var det ett par i kanske 40 års åldern som handlade för ungefär 3 veckor sedan om inte jag minns helt fel. Mannen stod och kollade på parfymer och sa att han inte skulle köpa något men att han var helt hopplös när det kom till att hitta en ny parfym för det tog alltid SÅ lång tid innan han hittade någon han gillade. Så jag frågade vad han hade använt tidigare och han sa "Dolce & Gabbana The One". För dig som kanske inte vet så är det cederträ i den. Och jag tänkte direkt visa Giorgio Armanis relativt nya "Aqua Di Gio Homme Absolu". Den är SÅ FIN och innehåller cederträ. Jag sprayade den på en sticka och han sa "men herregud vilken grym doft, den tar jag!" Haha kände mig så stolt att pricka rätt på första försöket när han sa att det brukar ta så lång tid att hitta en ny. Sen var hans fru likadan och då kände jag att jag var tvungen att naila det på första försöket också. Men jag grejade det på tredje försöket och de blev så glada att båda gick hem med varsin parfym och att de fått så bra hjälp. Eller som en annan kvinna som skulle gifta sig och ville ha lite tips på hur hon skulle sminka sig till bröllopet. Hon var norska och så gullig och hon blev så vacker! Och hon sa bara att hon tyckte att det var så otroligt fint och jättesnyggt och att det var exakt så hon ville se ut på bröllopet. Då blir man ju så himla varm i själen. ❤️ 
 
Det jag menar är bara att jag passar verkligen för yrket. Och jag kan inte allt, inte ens i närheten, haha och det är klart att jag har kundmöten där jag bara undrar vad jag håller på med ibland. Men dåliga dagar på jobbet har alla. 😂 Men jag har en känsla för männsikor och vad de uppskattar. Tror jag i alla fall. Jag tycker verkligen om männskor. Jag tror väldigt gott om folk och jag tror på det bästa i människor. Och det finns ju inget bättre än att se hur kunden blir så underbart nöjd med sitt köp eller kunder som kommer tillbaka för att de fått så bra service första gången! Love it! ⭐️❤️
 
Nu ska jag sluta skryta om mig själv. 😂 Men alltså jag är sån här som liksom vill att folk ska gå runt och berömma sig själva ibland. För jag tycker att man ska säga när man gör något bra. Och alla är så dåliga på att säga bra saker om sig själva för att vi lever i lilla landet lagom där ingen får vara bättre än någon annan. Men det handlar ju inte om arrogans eller att sitta på sina höga hästar och se ner på andra. Men vi måste bli bättre på att säga "fyfan vad jag är bra!" helt enkelt. 
 
Det får sätta punkt för idag.
Var rädda om er! 
Kram ❤️
 

En liten påminnelse ❤️

on the 2018-08-06 @ 22:08:13
Från en av mina allra största inspirationer:
 
Dagens ord: 

So this is just a random thought and I know that I don’t talk very often about like me and Jons love. I know that we just post pictures together and we don’t really let you guys too much into our personal life. But I’ve been thinking all day long. About how grateful I am for the love that him and I share together. And it’s crazy because when you first get married, we got married really young, and so many people told me and Jon like “you know, oh you know you’re in that puppy love stage and this is how it is in the beginning, that newlywed stage and then you’ll grow out of it, but you’ll reconnect and you’ll refind that love when you get older. Monuments of moments: the first time you have a baby, the first time you buy a house, you’ll just reconnect and you’ll love each other all that more. And the first time you get your big break” and so on and so forth.

 

But for me it really hasn’t been that way, for the both of us. When those things happen we’re so grateful and appreciative but that’s not what connects us. For me, like I just live for the moments when we just fall in love all over again. And I know a lot of you guys know exactly what I’m talking about and some of you don’t cause you haven’t experienced it yet. But you will and it is out there for you. But like last night I was just in a fuzzy mood before I went to bed. I don’t know, I’m PMS:ing or something, like my boobs hurt and I was just fuzzy. I was kind of like throwing a tantrum. And I looked over at him and made eye contact with him and the way he was looking at me, just the look in his eyes, I was just like *sighs*, I just fell in love with him all over again. And those are the moments that I just live for. Like they bring me to tears. Like more than makeup, more than anything else that I love. That is the deepest shit to ever exist and I’m just so thankful for the opportunity to fall in love again.

 

There is just nothing in the world that feels as good as loving someone and the second as being loved back. And I’m just taking a day to really, really, deeply appreciate that, you know. Just unconventional and unconditional love. I’m so thankful for it you have no idea. And I just hope that everyone at some point in their life has the opportunity to feel that way. Even if it means you used to feel that way and then you lost that person, whether they passed or you broke up. I hope that you never, for one minute stop and forget what that felt like because it is the best feeling in the entire world.

 

One of my favorite authors of all time from when I was, god I discovered her when I was like 13 years old, she said “you never stopped silently loving those you once loved out loud.” And that has stuck with me my entire life.
 
Snart ska jag sova!
Godnatt! ❤️

Tillbaka på banan igen

on the 2018-08-02 @ 09:23:07
Tog den här bilden för en vecka sedan men det ser ut som att den är fotad på hösten. Så sjukt torrt i marken. 
 
Hej hörrni!
 
Jag ska försöka blogga lite mer här men ni vet ju hur mitt liv är, haha. Hur mår ni? Jag mår bra nu men det har inte varit så bra den senaste veckan. Jag har precis blivit frisk från en rejäl halsinfektion. Förra veckan natten till onsdag fick jag ont i halsen på ena sidan. Sen blev det värre, jag blev helt svullen i halsen och sen spred det sig till båda halsmandlarna och inte bara ena. Det blev bara värre och värre och i fredags och lördags hade jag feber. Jag fattade ju att det var halsfluss för jag hade alla symtom för det. Sen hade jag så sjukt hög salivproduktion. Varför får man alltid det när man har ont i halsen och det gör sjukt ont att svälja, haha? Och VART har jag fått halsfluss från? Mitt i sommaren dessutom.. Så konstigt.. Nu äter jag penicillin fram till på måndag. Förra veckan var min enda lediga vecka på hela året från skola, isträning och jobb så det var ju kul att vara sjuk 5 av 7 lediga dagar. :)) Sen skulle jag åkt till Nyköping i söndags för läger en vecka men den planen sprack ju. Så jag åker dit imorgon bitti istället och tränar två dagar. 
 
Men alltså jag har haft så sjukt ont i halsen. Jag har haft alla färger i halsen känns det som, vita prickar, svarta prickar, röd i halsen och när jag började äta penicillin blev jag grön (?) i halsen. Hahah, så konstigt. Kunde inte prata normalt heller för att jag var så svullen. Och för att inte tala om när jag skulle äta eller dricka. AJ! Gjorde ont utan att jag ens gjorde något. Sen hade jag typ blåsor långt ner i halsen så varje gång jag svalde gjorde det så sjukt ont. Nej, det har inte alls varit kul. Behövde bara gå till läkaren och öppna munnen och han ba "okej, det där är halsfluss", haha. Behövde inte ens göra blodprov eller något. 
 
Jag är glad att jag är frisk nu även om jag äter penicillin till och med måndag men nu har jag inte tränat på så sjukt länge. Ska liksom vara uppladdning inför säsongen nu och det har blivit precis tvärtom. Och ju äldre jag blir desto längre tid tar det innan jag kommer igång på säsongen och det är så frustrerande! Så nu är det bara att ha tålamod och kämpa på så gott det går trots att jag ligger två veckor efter just nu. Men ni känner ju mig. Om någon är envis så är det ju jag. Det är bara att ta en träningsdag i taget. 
 
Jag hoppas att ni har en bra torsdag så hörs vi nog snart igen!
 
Haaa deeee! ❤️

Till minne av Denis Ten ❤️

on the 2018-07-19 @ 22:03:20
Idag har OS-bronsmedaljören från 2014 i herrklassen i konståkning avlidit på sjukhus i sitt hemland i Kazakstan efter att ha blivit knivhuggen i benet på öppen gata i landet av två ännu okända män. Efter att ha tappat omkring tre liter blod gick hans liv inte att rädda. Han blev 25 år gammal och jag kommer att sakna hans fantastiska skridskoåkning och att han alltid landade sin 3A klockrent och med mer fart i landningen än i upphoppet. Här kommer ett av hans bästa åk någonsin från VM 2013:
 
Tack för allt Denis! Vila i frid. ❤️

Självrespekt och självdistans

on the 2018-07-11 @ 23:37:12
Hej allihopa!
 
Jag vet att jag skriver det varje gång jag bloggar men jag är inte den bästa på att uppdatera här. Sommaren är nästan mer hektisk än under hösten och våren. Från i maj har jag haft planerat varje vecka exakt vad jag ska göra fram till vecka 35. Jag kan nästan säga exakt på dagen vad jag ska göra under hela sommaren. Och då är sommarlovet runt 10-12 veckor. Visst är det sjukt ändå? Till största delen är jag iväg och tränar konståkning men just nu är jag hemma och jobbar. 
 
Jag har den senaste tiden reflekterat väldigt mycket över mitt liv, i vilken fas i livet jag är i, hur allt kommer bli om ett år, o.s.v. Jag är inte rädd för att plugga på universitetet. Jag har pluggat på universitet i 6 år heltidsstudier. Det jag redan nu tycker ska bli "jobbigt" är att ta examen och komma ut i arbetslivet. Vem vill anställa mig? Jag kan ju ingenting. Typ så tänker jag. Alla är ju barn i början men jag tror liksom inte att någon vill anställa mig för att jag inte kan något. Någonstans måste jag ju börja och det är bara att lära sig och jobba sig framåt och skaffa sig arbetslivserfarenhet. Men ändå!! Ni som är i min ålder, förstår ni vad jag menar? 
 
Sen är det verkligen dags för mig att ge mig själv lite mer cred. Såhär är det. Jag har inte de högsta betygen på juristprogrammet, jag ser mig inte som varken begåvad eller särskilt talangfull inom yrket. Men. Jag har bestämt mig för att jag ska bli jurist. Till vilket pris som helst. Vissa har lätt för sig när de pluggar, andra har det inte. Under alla mina skolår (inkl. grundskola och gymnasieskola) har jag alltid haft svårt att prestera på prov, skriftliga prov, inlämningsuppgifter osv. Men jag har alltid varit stark muntligt. På muntliga redovisningar, i diskussioner etc. Och jag var så jävla stolt över mina gymnasiebetyg. Jag var så bra, haha (nej, jag hade inte MVG i allt). Men på universitetet och framförallt på juristprogrammet premieras inte muntliga prestationer alls. Inte ens lite. Du kan få ett fåtal poäng som du kan addera till tentan men i slutändan handlar det alltid om skriftliga, individuella prov. Och samtidigt fattar jag det för hur ska man annars ta reda på vad varje enskild individ kan? 
 
Hur som helst. Sen måste jag bara fatta (för jag gör typ inte det) att jag elitidrottar vid sidan av mina heltidsstudier, att jag jobbar för att tjäna mina egna pengar och kan försörja mig själv och att jag dessutom ska ha "ett liv" utanför det. Hur många elitidrottar på juristprogrammet? Jag har ingen aning om hur många det är men jag har aldrig under mina 3,5 år hört en enda som gör det. Min hjärna jobbar typ på ett annat sätt känns det som. Otroligt många på juristprogrammet är extremt duktiga, har känsla för yrket och är mönsterelever. Jag är inte det. Om jag bara skulle sitta och plugga hela tiden skulle jag bli deprimerad eller utbränd. Jag är helt övertygad om det. Jag skulle verkligen inte må bra. Jag har så mycket annat jag också vill hinna med. Livet är så mycket större än en utbildning på pappret liksom. Och jag förkastar inte den akademiska världen så missuppfatta mig inte, haha. Men jag känner bara såhär att liksom jag är annorlunda typ. Jag har alltid gjort och varit annorlunda än alla andra. Hela livet. Alla gör "det man ska" och det är inget fel i det, ni får inte missuppfatta mig gällande det heller. Men jag har liksom alltid gjort det som jag trott varit rätt. Hållt mig till det som betyder allra mest i livet. Och ändå tycker jag inte att jag gör tillräckligt. Men jag gör det på mitt sätt. Och att jag gör det på mitt sätt och inte på "rätt sätt" känns så läskigt men ändå så bra. För jag mår bra. Jag är inte den smartaste människan men jag elitidrottar för tusan samtidigt som jag pluggar på en av de svåraste utbildningarna i Sverige. Jag har hög arbetsmoral, är ambitiös, stresstålig och disciplinerad istället. Fatta!! Hur sjukt är det inte ändå? Trots det kan jag ändå vara åttonde bästa konståkerskan i Sverige, jobba, umgås med vänner (en gång varannan månad knappt, hahah) och må bra. Jag känner att jag mår bra. Och den känslan är helt fantastisk! 
 
Mamma har alltid sagt till mig sen jag var liten att "skaffa dig en bra utbildning för det kan ingen någonsin ta ifrån dig". Och det är så sant. En utbildning kan ingen ta ifrån dig. Den har vi alla jobbat för själva och tjänat ihop. Och jag kommer att jobba för allt som är mitt hela livet. Jag ska ta min juristexamen, få ett jobb som jag trivs med, flytta hemifrån, skaffa mig min drömbil, resa. Jag ska göra allt det där. Och är det någonting jag har lärt mig av att plugga till jurist samtidigt som jag elitidrottar så är det att ingenting sker över en natt. Saker och ting kräver så mycket tålamod och envishet. Jag vill flytta hemifrån en dag. Självklart vill jag det. Men det kommer att ta ett tag och det är bara att acceptera. Min första bil kommer med största sannolikhet inte att vara min drömbil men vad gör det då? Jag måste ju börja någonstans.
 
Och det bästa av allt är att jag ska vara självständig. Det målet hade jag redan som 13 åring. Jag ska klara mig själv. Jag kommer alltid att vara en kvinna med mycket skinn på näsan. Det är något jag fått de senaste åren bara. Jag säger till när jag tycker att saker och ting är fel eller orättvisa. Jag är inte konflikträdd. Jag låter inte personer styra mig hur som helst som att jag vore deras produkt eller någons accessoar. Jag är inte en person som finns tillhands på alla andras villkor eller för folk som bara ska bry sig ibland. Jag står för det jag tycker. Jag är ärlig. Jag är lojal. Och nej, jag går inte runt och är arrogant och tror att jag är bättre än alla andra för jag är till 100 % en riktig mjukis på insidan, det kan jag verkligen lova. Men utåt upplever jag att jag som kvinna måste vara mer bestämd på utsidan för att bli bemött med respekt och bli tagen på allvar. För som jag har sagt så många gånger förut: Man får inte respekt, man tar den. 
 
Jag hoppas att det här inlägget inte kändes helt värdelöst att läsa. 
Var rädda om er!
Godnatt! ❤️
 
 

Måndag 9 juli 2018

on the 2018-07-09 @ 18:40:45
Det här kan vara den bästa lösningen på alla problem som jag någonsin hört. Lyssna på hela avsnittet med Christer Olsson i Framgångspodden. Det är så bra. Så simpelt och genuint. 
 
Dagens ord: 
"En sak som jag verkligen vill att du ska fundera på, och alla ni som lyssnar, det är att förhålla er till det jag säger nu. Det är aldrig handlingen som är problemet när det uppstår ett problem i mellanmänskliga relationer. Det är aldrig handlingen som är problemet när det uppstår ett problem i mellanmänskliga relationer. Om handlingen är ett problem då är det en polisiär angelägenhet. För då är våld involverat. Det är aldrig handlingen som är problemet. Det är känslan som handlingen eller den uteblivna handlingen genererar som är problemet. Du säger att du älskar mig. Du säger att jag är viktig. Ändå skiter du i det du vet att jag tycker är viktigt. Och när du skiter i det du vet att jag tycker är viktigt då upplever jag att du skiter i mig, struntar i mig. Och då upplever jag att du inte älskar mig. Och därför säger jag ju "jag hör vad du säger men jag känner vad du tänker". Det är ju därför min andra bok heter Du läcker vad du tänker. Det går inte att fejka. Du måste vara på sant. För det är i sanningen känslan uppstår. Den uppstår inte i retoriken, den uppstår inte att du säger... Asså hur många partners är det inte och hur många medarbetare är det inte som sitter och lyssnar på "ni är de viktigaste" och "du är den viktigaste" och "jag älskar dig" men du är inte beredd att göra någonting. Du är inte beredd liksom att tycka det jag tycker är viktigt är viktigt. Och då känner inte jag mig viktig. Där liksom är ett område som vi behöver jobba mycket, mycket mera med både hemma och på jobbet." - Christer Olsson, Framgångspodden, avsnitt 192."
 
Hoppas ni får en bra måndag! ☀️❤️

I confess my weakness, still you pick up the parts that are broken

on the 2018-07-08 @ 23:46:39
 

Sommarträningen har dragit igång

on the 2018-07-02 @ 21:40:23
Hej vänner! 

Jag vet att det inte är den bästa uppdateringen men jag orkar inte riktigt blogga. Eller jag har tänkt på ganska många saker jag vill skriva om men vill typ inte publicera det. Jag behöver ju trots allt inte berätta allt om mig själv här. Ni får väl lära känna mig istället. 😂 

Sommarträningen har dragit igång och förra veckan var jag i Uppsala på läger och tidigt igår morse åkte vi till Österrike så nu är vi här en vecka och tränar. Det är SÅ mysigt här. Miljön är helt underbar och allt är så pittoreskt och charmigt. Förra veckan hade vi det riktigt lyxigt på isen. Vi var bara fem åkare på alla ispass och vi hade nyspolad is alla dagar. De som jobbade på lägret var jättetrevliga och tog hand om oss hur bra som helst. Nu i Österrike är vi kanske 15 åkare på isen så det blir betydligt rörigare när alla är juniorer/seniorer och tar mer plats på isen för att de är äldre. Men det går bra ändå. Jag njuter av miljön mycket och vi bor på ett så gulligt hotell uppe i bergen. Ni får se bilder sen! 

Snart ska vi sova! Var rädda om er!
Natti! 🇦🇹❤️
(null)

Utanför hotellet 🌸

Rain In Your Black Eyes

on the 2018-06-30 @ 21:33:19

Roligaste tipset

on the 2018-06-25 @ 22:12:44
Hej vänner! 

Jag är lite seg på att uppdatera men struntsamma. För några veckor sedan lyssnade jag runt på några poddar. Och av någon anledning fastnade jag på ett avsnitt av Freakahow. Har ingen aning om hur jag hittade den podden men i alla fall.. Jag kom in på avsnitt 64 med Oscar Zia och de pratar om Eurovision. Jag gillar ju inte Eurovision och Mello och det där men det var en intervju därifrån år 2006 i Grekland som de spelade upp i podden. Asså jag har skrattat SÅ MYCKET åt det där. Jag lyssnade på det idag igen och skrattade lika mycket som första gången. 

Om jag inte minns helt fel så kan ni börja spela från 22 min för att få en inblick i vad de pratar om. Sen säger de typ att en kvinna är med i en intervju och asså det är så roligt. Det är typ vid 22 min och 45 sek. Det kanske inte låter så kul men jag har skämtat om det där hela dagen. 😂 Ni måste lyssna! Om ni inte tycker att det är kul så får jag väl stå för min tråkiga humor. 😜

Godnatt! Sov gott! ❤️

Vilken jäkla brud!!

on the 2018-06-20 @ 22:28:30
Älskar att man ser igenom baletten genom hela dansen! ❤️
 

Summerburst 2018

on the 2018-06-17 @ 22:28:00
Hej vänner!
 
Jag jobbade på Summerburst nu i helgen för femte året i rad. Och gud vad jag älskar att jobba där! Det händer grejer hela tiden, är stressigt och kräver tålamod och uthållighet. Jag gillar den där stressiga känslan som är backstage och när allt är lite kaos men ändå organiserat. SÅ KUL! Man hinner glömma att man har en mobiltelefon som kan göra mer än bara svara på alla meddelanden som plingar upp i mobilen hela tiden, haha. Jobbade med logerna till artisterna på main stage. Nej, men det var sjukt kul! Har jobbat 34 h på två dagar och sovit 4 h natten från fredag till lördag. När larmet ringde vaknade jag och tänkte "det är fel" typ "jag har ställt in larm fel" d.v.s. för tidigt och att jag tänkte på Summerburst det första jag gjorde, haha. Att jobba så långa pass som vi gjort gör att man pendlar någonstans mellan flummighet, att man blir helt tyst, att någon kan säga samma sak till en fem gånger utan att man tar in i hjänrnan vad de säger till en och frustration. Det går i vågor liksom, haha. 
 
Känslan att gå upp på scenen och stå och titta hur ett publikhav blir mer och mer fyllt för varje timme som går är helt magiskt! Att sen få 10 min över och se det från publikens synvinkel gör att man helt glömmer bort att man jobbat 15 h den dagen och att bara njuta av musiken. Samtidigt är det så kul att se alla backstage och hjälpa till med allt där. Summerburst från alla vinklar! Älskar det! ❤️ Jag är en sån känsloperson alltså. 😂😍 Igår fick jag skjuts av kussen en bit till bilen. Det var Mercedes Benz som sponsrade med bilar i år igen. Sätter mig i bilen och ba "omg vilken jävla komfort!!!". Jag älskar ju bilar! Det vet ni som läst bloggen ett tag eller som känner mig. Bilen var så sjuktligt snygg! Extremt!! Sitter i två sekunder och ba "haaa deeee BMW det blir en Merca istället" hahah. Hur stavas ens Merca, haha?? Jag kan inget om Merca alls så jag vet inte vilken modell det var. Sen var den så tyst också. Den lät nästan ingenting. Så säger kussen "aah, den här bilen kostar 1,5 miljon ny". HAHAH omgggggg! Inte konstigt att jag föll pladask för den. Herregud, en sån vill jag haaaa!! 😭 Om ni bara visste hur den kändes att åka i asså. Den var helt sinnes!! 
 
Sen vill jag bara nämna alla fina hyllningar till Avicii alltså! Så fina som spelade hans låtar. ❤️ Känslan när scenen blir helt kolsvart när Axwell /\ Ingrosso spelar och tänder ficklampan på mobilen och alla hänger på. Ett helt hav hänger på och helt plötsligt var det ljust överallt och de spelade Wake Me Up. ❤️
 

Sen när Axwell /\ Ingrosso spelat klart så gick vi backstage för att fixa och i logerna var det ett sällskap till dem som skulle ut så jag eskorterade dem. Sen är jag påväg ned för trappan och halvvägs i trappan så ser jag ett sällskap med tre kvinnor och två män i kostym och de vet inte åt vilket håll de ska åt så jag frågar om de ville ha hjälp att hitta ut (utan att se vilka det var). De blev glada för hjälpen så jag visade dem vägen. Sen när vi går i trappan hör jag mannen i kostym bakom mig som säger "vi är påväg ut, kom". Och då vänder jag mig lite om och ser att vakten har en hörsnäcka/headset på sig och då fattar jag. Jag hörde under kvällen att Prinsessan Madeleine skulle vara där. Så då fattar jag att det är Prinsessan Madeleine jag eskorterar ut!!! WHAT!? Jag har alltså Säpo en meter bakom mig och Prinsessan och hennes sällskap direkt därefter. Det var det sjukaste. Det bästa som kunde hända efter två hektiska dagar med jobb! Sen tackade de för hjälpen allihopa och var supertrevliga! 

 

Jag hoppas att ni haft en bra vecka och helg. Nästa vecka väntar massor med jobb på vanliga jobbet. 
Var rädda om er! ❤️
 
Inget filter här inte!