En sommar utan konståkning

on the 2019-08-22 @ 21:41:41
Hej hörrni!
 
Jag har inte glömt bort bloggen kan jag lova, haha. Jag vet bara inte vad jag ska skriva om och vad ni vill veta. Som vanligt händer det ju ingenting i mitt liv. Allt är som vanligt. 😂 Däremot har jag under  den senaste månaden funderat på att skriva ett inlägg om hur det är att sluta med konståkningen. 
 
Till att börja med brukar jag vara iväg på träningsläger en stor del av sommaren. När jag inte var iväg och tränade jobbade jag på Kicks (de fyra senaste somrarna). Jag brukade vara ledig en vecka per år och det var vecka 30 eller 31. 
 
Jag ska vara ärlig i hur jag har upplevt den här sommaren. Den har varit extremt tråkig. Jag har inte känt att jag har fått någonting gjort och att jag har glidit igenom livet och chillat till ingen nytta. Jag har känt mig tom. Tom på känslor, tom på mening med livet typ. Att leva ett "chill" liv kommer aldrig att hända mig igen. Ni som har läst bloggen ett tag vet att jag älskar att ha mycket att göra. Det är det bästa jag vet. Det är ingenting jag har sagt bara för att det ska "låta bra". Då kan ni förstå min frustration när jag vaknar upp varje dag i åtta veckor och ingen dag skiljer sig från den andra. Det var hemskt och fruktansvärt tråkigt. Jag har givetvis gjort saker under sommaren och den har haft sina somriga och härliga stunder men ingenting kommer i närheten av hur mina somrar brukar vara. Jag kanske låter knäpp men jag beskriver bara mig själv. 
 
Det bästa jag vet är att gå upp på morgonen. Sätta alarmet på 07.45. Att ha fasta mattider, träna och sova inom rimlig tid. Folk sa till mig "men det är nu du kan passa på att leva, nu kan du njuta och festa och bara ha kul och göra precis som du vill". Men i min värld är det samma sak som att dö. Vad lever jag för om jag inte gör någonting? Det är ingen livsstil jag vill eftersträva. När jag var från runt 8-10 år och äldre tonåring så fattade jag att den livsstilen tar mig ingenstans. Inga mål kommer att uppnås på det. Det finns ingen livserfarenhet som att festa och dricka alkohol medför och det var nog en bidragande orsak till att jag blev så bra på konståkning. Och det är så många som säger "var försiktig så att du inte går in i väggen", "jobba inte ihjäl dig", osv. Och visst, allt det där är omtanke men känner man mig vet man att den största risken för att jag skulle gå in i väggen är att leva som jag gjorde den här sommaren. Utan syfte, utan meningsfullhet. 
 
Ingen har förstått att jag inte vill "leva life", festa och softa runt i åtta veckor. Och det handlar inte heller om att jag inte vågar släppa taget om den värld jag levt i under så många år. Jag vill inte ha någon annan livsstil. Det här är jag och jag vill fortsätta vara mig själv. Jag kommer aldrig att bli en "partytjej", inte ens över en sommar. Visst, jag tycker att det är jättekul att festa men då är det EN kväll om året. Mer än så tycker jag inte är speciellt roligt haha. 
 
Hur som helst, jag jobbar ju som sekreterare på en advokatbyrå och jag har sex arbetsdagar kvar där. När jag är klar från jobbet så vill jag inte åka hem och sätta mig i soffan. Jag vill lägga tid på att träna, må bra, ta hand om kroppen och själen. Nu elitidrottar jag inte så jag behöver inte träna kopiösa mängder men att träna ger mig så galet mycket energi och tillför så mycket mer glädje i vardagen.
 
För att må bra och behålla fokus måste jag träna, sova och ha fasta rutiner. Jag trivs inte med en tillvaro där allt är rörigt och oplanerat. Efter min ledighet under åtta veckor har jag insett det mer och mer. Och jag är tvärsäker på att det här är min livsstil och den kommer jag aldrig att ändra på. Jag är tacksam över att jag håller stenhårt på det jag tycker och gör det som känns rätt för mig. För även om jag inte har fattat det själv så har jag ju kommit så sjukt långt i livet. 
 
Jag hoppas att det här kan hjälpa någon som har slutat med sin idrott eller som idrottar fortfarande men har tappat motivationen för tillfället.
 
Var rädda om er!
Kram ❤️